Jona 2
1 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
Jonah prayed to the Lord his God, out of the belly of the fish,
2 Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst. (Sheol h7585)
and said: I cried out of my distress, to the Lord and he answered me; out of the midst of Sheol I cried aloud, and you heard my voice. (Sheol h7585)
3 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.
For you cast me into the deep, into heart of the seas, and the great flood rolled about me; all your breakers and your waves passed over me.
4 Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.
Then I said, I am driven out, away from your sight; How will I ever again look towards your holy temple?
5 Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.
The waters surrounded me, the great deep engulfed me, the sea weeds were wrapped about my head.
6 Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.
I went down to the roots of the mountains; the prison of the earth closed over me forever. Yet you brought up my life from destruction, O Lord my God.
7 När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.
As my life slipped away, I remembered the Lord; and my prayer reached you, in your holy temple.
8 De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.
Those who worship worthless idols abandon their own mercy,
9 Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!»
but I will sacrifice to you with loud thanksgiving! I will pay that which I have vowed. Salvation is the Lord’s.
10 Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.
And the Lord spoke to the fish, and it threw up Jonah upon the dry land.
