Job 8

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Nu nam Bildad van Sjóeach het woord, en sprak:

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

Hoe lang nog gaat ge zó voort, En zullen uw woorden als een stormwind loeien?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

Zou God het recht soms verkrachten, De Almachtige de gerechtigheid schenden:

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

Wanneer uw kinderen tegen Hem hebben gezondigd, Dan heeft Hij hun slechts hun misdaad vergolden!

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

Maar als gij uw toevlucht neemt tot God, En rein en oprecht tot den Almachtige smeekt:

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

Dan zal Hij van stonde af over u waken, En schenkt Hij u weer een rechtschapen gezin;

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

Dan schijnt uw vroeger lot slechts gering, Wordt ver door uw nieuwe staat overtroffen.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

Ja, vraag het maar aan het voorgeslacht Geef acht op de bevinding van hun vaderen!

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

Want wij zijn van gisteren, en weten niets, Ons leven op aarde is enkel een schaduw;

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

Maar zij zullen u leren, het u vertellen, En woorden spreken uit hun hart:

11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

Schiet het riet op buiten het moeras, Groeien de biezen buiten het water?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

Het wordt afgesneden, terwijl het nog bloeit, En verdort vóór ieder ander gewas:

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

Zo vergaat het allen, die God vergeten, Wordt de hoop van de bozen te schande!

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

Een herfstdraad is zijn vertrouwen, Zijn toeverlaat een spinneweb;

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

Hij steunt op zijn web, maar dit houdt het niet uit, Hij grijpt het vast, maar het houdt geen stand.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

Vol sappen staat hij in de zon, Zijn ranken verspreiden zich over zijn hof;

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

Zijn wortels kronkelen zich over het grint, En tussen de stenen grijpt hij zich vast.

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

Maar rukt men hem weg van zijn plaats, Dan verloochent ze hem: ik heb u nooit gezien!

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

Zo vergaat zijn leven door de mot Uit het stof ervan schieten anderen op.

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

Neen, God verwerpt den brave niet, En reikt den boze geen hand.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

Nog wordt uw mond met lachen vervuld, En uw lippen met jubel;

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

Maar uw haters worden met schande bedekt, De tent der bozen verdwijnt!