Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
an extrahere poteris Leviathan hamo et fune ligabis linguam eius
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
numquid pones circulum in naribus eius et armilla perforabis maxillam eius
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
numquid multiplicabit ad te preces aut loquetur tibi mollia
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
numquid feriet tecum pactum et accipies eum servum sempiternum
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
numquid inludes ei quasi avi aut ligabis illum ancillis tuis
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
concident eum amici divident illum negotiatores
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
numquid implebis sagenas pelle eius et gurgustium piscium capite illius
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
pone super eum manum tuam memento belli nec ultra addas loqui
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
ecce spes eius frustrabitur eum et videntibus cunctis praecipitabitur
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
non quasi crudelis suscitabo eum quis enim resistere potest vultui meo
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
quis ante dedit mihi ut reddam ei omnia quae sub caelo sunt mea sunt
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
non parcam ei et verbis potentibus et ad deprecandum conpositis
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
quis revelavit faciem indumenti eius et in medium oris eius quis intrabit
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
portas vultus eius quis aperiet per gyrum dentium eius formido
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
corpus illius quasi scuta fusilia et conpactum squamis se prementibus
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
una uni coniungitur et ne spiraculum quidem incedit per eas
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
una alteri adherebunt et tenentes se nequaquam separabuntur
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
sternutatio eius splendor ignis et oculi eius ut palpebrae diluculi
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
de ore eius lampades procedunt sicut taedae ignis accensae
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
de naribus eius procedit fumus sicut ollae succensae atque ferventis
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
halitus eius prunas ardere facit et flamma de ore eius egreditur
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
in collo eius morabitur fortitudo et faciem eius praecedet egestas
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
membra carnium eius coherentia sibi mittet contra eum fulmina et ad locum alium non ferentur
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
cor eius indurabitur quasi lapis et stringetur quasi malleatoris incus
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
cum sublatus fuerit timebunt angeli et territi purgabuntur
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
cum adprehenderit eum gladius subsistere non poterit neque hasta neque torax
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
reputabit enim quasi paleas ferrum et quasi lignum putridum aes
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
non fugabit eum vir sagittarius in stipulam versi sunt ei lapides fundae
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
quasi stipulam aestimabit malleum et deridebit vibrantem hastam
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
sub ipso erunt radii solis sternet sibi aurum quasi lutum
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
fervescere faciet quasi ollam profundum mare ponet quasi cum unguenta bulliunt
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
post eum lucebit semita aestimabit abyssum quasi senescentem
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
non est super terram potestas quae conparetur ei qui factus est ut nullum timeret
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
omne sublime videt ipse est rex super universos filios superbiae
