Job 39

1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

[Say] if you know the time of the bringing forth of the wild goats of the rock, and [if] you have marked the calving of the hinds:

2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

and [if] you has have numbered the full months of their being with young, and [if] you have relieved their pangs:

3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

and have reared their young without fear; and will you loosen their pangs?

4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Their young will break forth; they will be multiplied with offspring: [their young] will go forth, and will not return to them.

5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

And who is he that sent forth the wild ass free? and who loosed his bands?

6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

whereas I made his habitation the wilderness, and the salt land his coverts.

7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

He laughs to scorn the multitude of the city, and hears not the chiding of the tax-gatherer.

8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

He will survey the mountains [as] his pasture, and he seeks after every green thing.

9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

And will the unicorn be willing to serve you, or to lie down at your manger?

10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

And will you bind his yoke with thongs, or will he plow furrows for you in the plain?

11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

And do you trust him, because his strength is great? and will you commit your works to him?

12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

And will you believe that he will return to you your seed, and bring [it] in [to] your threshing floor?

13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

The peacock has a beautiful wing: if the stork and the ostrich conceive, [it is worthy of notice],

14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

for [the ostrich] will leave her eggs in the ground, and warm them on the dust,

15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

and has forgotten that the foot will scatter them, and the wild beasts of the field trample them.

16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

She has hardened [herself] against her young ones, as though [she bereaved] not herself: she labors in vain without fear.

17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

For God has withholden wisdom from her, and not given her a portion in understanding.

18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

In her season she will lift herself on high; she will scorn the horse and his rider.

19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

Hast you invested the horse with strength, and clothed his neck with terror?

20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

And have you clad him in perfect armor, and made his breast glorious with courage?

21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

He paws exulting in the plain, and goes forth in strength into the plain.

22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

He laughs to scorn a king as he meets him, and will by no means turn back from the sword.

23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

The bow and sword resound against him; and [his] rage will swallow up the ground:

24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

and he will not believe until the trumpet sounds.

25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

And when the trumpet sounds, he says, Aha! and afar off he smells the war with prancing and neighing.

26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

And does the hawk remain steady by your wisdom, having spread out her wings unmoved, looking toward the region of the south?

27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

And does the eagle rise at your command, and the vulture remain sitting over his nest,

28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

on a crag of a rock, and in a secret [place]?

29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

Thence he seeks food, his eyes observe from far.

30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

And his young ones roll themselves in blood, and wherever the carcasses may be, immediately they are found.