Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Pea naʻe fai pe ʻe Elihu ʻa ʻene lea, ʻo ne pehē,
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
“ʻAe kau tangata poto, mou fanongo ki heʻeku ngaahi lea; pea tokanga kiate au ʻakimoutolu kuo maʻu ʻae ʻilo.
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
He ʻoku ʻahiʻahiʻi ʻe he telinga ʻae ngaahi lea, ʻo hangē ʻoku kamata ʻe he ngutu ʻae kai.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Ke tau fili kiate kitautolu ʻae fakamaau; ke tau ʻilo ʻiate kitautolu ʻaia ʻoku lelei.
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
He naʻe pehē ʻe Siope, ‘ʻOku ou māʻoniʻoni: pea kuo toʻo atu ʻe he ʻOtua hoku fakamaau.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
He te u lohiakiʻi ʻa ʻeku totonu? ʻOku taʻefaʻafakamoʻui ʻa hoku lavea ʻi he taʻetalangataʻa.’
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Ko hai ha tangata ʻoku tatau mo Siope, ʻoku ne inumia ʻae manuki ʻo hangē ko e vai?
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
ʻAia ʻoku ne ʻalu fakataha mo e kau ngāue kovi, pea ʻeveʻeva mo e kau tangata angahala.
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
He naʻe pehē ʻe ia, ‘ʻOku ʻikai hano ʻaonga siʻi ki ha tangata ke ne fakafiefiaʻi ia ʻi he ʻOtua.’
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
“Ko ia, fanongo mai kiate au, ʻakimoutolu ʻae kau tangata faʻa ʻilo: ko e kovi, ke mamaʻo ia mei he ʻOtua, pea mo e angahala mei he Māfimafi.
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
He ko e ngāue ʻae tangata te ne totongi kiate ia, pea fakaʻilo ki he tangata kotoa pē ʻo fakatatau ki hono ngaahi hala.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
ʻIo, ko e moʻoni ʻe ʻikai fai kovi ʻae ʻOtua, pea ʻe ʻikai fakahalaʻi ʻae fakamaau ʻe he Māfimafi.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Ko hai naʻa ne fakanofo ia ke pule ki māmani? Pea ko hai kuo ne ngaohi ʻa māmani kotoa pē?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Kapau te ne fakatokangaʻi hono finangalo ki he tangata, te ne tānaki kiate ia hono laumālie mo ʻene mānava;
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
ʻE mate fakataha ʻae kakano kotoa pē, pea ʻe toe liliu ʻae tangata ko e efu.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
“Kapau ʻoku ke maʻu ʻae faʻa ʻilo, fanongo eni: fakafanongo ki he leʻo ʻo ʻeku ngaahi lea.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Te ne faʻa pule ʻaia ʻoku fehiʻa ki he totonu? Pea te ke faʻa fakahalaiaʻi ʻaia ʻoku mātuʻaki angatonu?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
He ʻoku ngali ke pehē ki ha tuʻi, ʻOku ke kovi? Pe ki he houʻeiki, ʻOku mou fai kovi?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
Ka ʻe fēfē kiate ia ʻaia ʻoku ʻikai te ne filifilimānako ki he kakai houʻeiki, pea ʻoku ʻikai lahi hake ʻene tokanga ki he koloaʻia ʻi he masiva? He ko e ngāue ʻa hono nima ʻakinautolu kotoa pē.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Te nau mate fakafokifā pe, pea ʻe mamahi ʻae kakai ʻi he tuʻuapō mālie, pea nau mole atu: pea ʻe fetuku atu ʻae kau mālohi taʻehanima.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
“He ʻoku ʻi he ngaahi fale ʻoe tangata ʻa hono fofonga, pea ʻoku ne ʻafioʻi ʻa hono ʻalunga kotoa pē.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
ʻOku ʻikai ha poʻuli, pe ha malumalu ʻoe mate, ʻe faʻa fakafufū ai ʻe he kau fai kovi ʻakinautolu.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Koeʻuhi ʻe [ʻi he meʻa ʻoku totonu]; koeʻuhi ke ne fie fakamaau ai mo e ʻOtua.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Te ne lailaiki ʻae kau tangata mālohi tokolahi taʻefaʻalaua, pea fokotuʻu ʻae niʻihi moʻono totongi.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Ko ia ʻoku ne ʻilo ʻenau ngaahi ngāue, pea ʻoku ne fulihi ʻakinautolu ʻi he pō, pea ʻoku nau ʻauha ai.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
ʻOku ne taaʻi ʻakinautolu ʻo hangē ko e kau tangata fai kovi, ʻi he ʻao ʻoe kakai.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Koeʻuhi naʻa nau tafoki kimui meiate ia, pea ʻikai fie tokanga ki hono ngaahi hala:
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
Ko ia ʻoku nau fakahoko ʻae tangi ʻae masiva ke aʻu atu kiate ia, pea ʻoku ne ongoʻi ʻae tangi ʻae mahaki.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
ʻOku foaki ʻe ia ʻae fiemālie, ko hai te ne faʻa fakamamahi? Pea ka fufū ʻe ia hono fofonga, ko hai ʻe faʻa mamata kiate ia? ʻO kapau te ne fai ki ha puleʻanga, pe ki ha tangata pe tokotaha:
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Koeʻuhi ke ʻoua naʻa pule ʻae mālualoi, telia naʻa fasiaʻi ʻae kakai.
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
“ʻOku taau moʻoni mo e ʻOtua ʻae lea pehē ki ai, kuo u kātaki, ʻe ʻikai te u fakamamahi.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
Ko ia ʻoku ʻikai te u ʻilo ke ke ako ia kiate au: kapau kuo u fai angahala, ʻe ʻikai te u toe fai ia.
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
ʻE fakatatau ia koā mo ho loto? Te ne totongi ia, ʻo kapau te ke ʻoua, pe te ke loto ki ai; kae ʻikai ko au: ko ia ke ke tala ʻaia ʻoku ke ʻilo.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Ke tala kiate au ʻe he kau tangata faʻa ʻilo, pea ke fanongo kiate au ʻe ha tangata poto.
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
‘Kuo lea ʻa Siope ʻi he taʻeʻilo, pea ʻoku taʻepoto ʻa ʻene ngaahi lea.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Ko hoku loto ke fakamaauʻi ʻa Siope ʻo aʻu ki he ngataʻanga, koeʻuhi ko ʻene ngaahi tali ʻo hangē ko e kau tangata angahala.
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
He ʻoku ne fakahoko ʻae talangataʻa ki he angahala, ʻoku ne pasipasi hono nima ʻiate kitautolu, ʻo fakalahi ʻene ngaahi lea ki he ʻOtua.”
