Job 32

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Forsothe these thre men leften of to answere Joob, for he semyde a iust man to hem.

2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

And Helyu, the sone of Barachel Buzites, of the kynrede of Ram, was wrooth, and hadde indignacioun; forsothe he was wrooth ayens Joob, for he seide hym silf to be iust bifor God.

3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job

Sotheli Helyu hadde indignacioun ayens the thre frendis of hym, for thei hadden not founde resonable answere, but oneli hadde condempned Joob.

4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Therfor Helyu abood Joob spekynge, for thei, that spaken, weren eldere men.

5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

But whanne he hadde seyn, that thre men myyten not answere, he was wrooth greetly.

6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

And Helyu, the sone of Barachel Buzites, answeride, and seyde, Y am yongere in tyme, sotheli ye ben eldere; therfor with heed holdun doun Y dredde to schewe to you my sentence.

7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

For Y hopide that lengere age schulde speke, and that the multitude of yeeris schulden teche wisdom.

8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

But as Y se, spirit is in men, and the enspiryng `ether reuelacioun, of Almyyti God yyueth vndurstondyng.

9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Men of long lijf ben not wise, and elde men vndurstonden not doom.

10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

Therfor Y schal seie, Here ye me, and Y also schal schewe my kunnyng to you.

11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

For Y abood youre wordis, Y herde youre prudence, as long as ye dispuytiden in youre wordis.

12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

And as long as Y gesside you to seie ony thing, Y bihelde; but as Y se, `noon is of you, that may repreue Joob, and answere to hise wordis;

13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

lest perauenture ye seien, We han founde wisdom; God, and not man, hath cast hym awei.

14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Joob spak no thing to me, and Y not bi youre wordis schal answere hym.

15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

Thei dredden, and answeriden no more, and token awei speche fro hem silf.

16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

Therfor for Y abood, and thei spaken not, thei stoden, and answeriden no more; also Y schal answere my part,

17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

and Y schal schewe my kunnyng.

18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

For Y am ful of wordis, and the spirit of my wombe, `that is, mynde, constreyneth me.

19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Lo! my wombe is as must with out `spigot, ether a ventyng, that brekith newe vessels.

20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

Y schal speke, and brethe ayen a litil; Y schal opene my lippis, and Y schal answere.

21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Y schal not take the persoone of man, and Y schal not make God euene to man.

22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

For Y woot not hou long Y schal abide, and if my Makere take me awei `after a litil tyme.