Job 12

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Job antwoordde, en sprak:

2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

Ja zeker, gij vertegenwoordigt het volk, En met u sterft de wijsheid uit!

3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

Ik heb evenveel verstand als gij Wie zou trouwens dit alles niet weten?

4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Laat mij de spot zijn van mijn vriend; Ik roep Jahweh aan, Hij zal mij verhoren! Bespotting voor de deugd van de vromen,

5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Verachting voor de beproefden: denkt het gelukskind, En een trap voor hen, wier voeten wankelen;

6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

Maar vrede voor de tenten der rovers, Onbezorgdheid voor hen, die God durven tarten, En die God naar hun hand willen zetten!

7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

Ondervraag slechts het vee: het zal het u leren; De vogels uit de lucht; zij vertellen het u;

8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

Of het kruipend gedierte op aarde: zij zullen het zeggen; De vissen der zee: zij lichten u in.

9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

Wie onder die allen, die het niet weet, Dat de hand van Jahweh dit wrocht!

10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

Hij, die iedere levende ziel in zijn hand heeft, En de adem van alle menselijk vlees!

11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

Of kan het oor geen woorden meer toetsen, Het gehemelte geen spijzen meer proeven;

12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

Is er geen wijsheid meer bij bejaarden, Op hoge leeftijd geen inzicht?

13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

Bij Hem is wijsheid en macht, Bij Hem beleid en verstand.

14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

Haalt Hij omver, men bouwt niet op, Dien Hij kerkert, doet men niet open.

15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Houdt Hij de wateren tegen, ze drogen op; Laat Hij ze los, ze woelen het land om.

16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Bij Hem is kracht en vernuft, Hem behoort de verleide met den verleider;

17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

Raadsheren laat Hij barrevoets gaan, En rechters maakt Hij tot dwazen;

18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

De boeien der koningen maakt Hij los, En legt een koord om hun eigen heup.

19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

De priesters laat Hij barrevoets gaan, En oude geslachten brengt Hij ten val;

20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

Aan vertrouwbare mannen ontneemt Hij de spraak, En ontrooft de grijsaards hun oordeel;

21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

Hij stort verachting over edelen uit, En rukt de gordel der machtigen los.

22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

Hij maakt naties groot, en richt ze ten gronde, Breidt volken uit, en stoot ze neer;

24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Hij berooft de vorsten der aarde van hun verstand, En laat ze in de ongebaande wildernis dolen;

25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

Ze tasten in de duisternis rond, zonder licht, Ze waggelen als een dronken man.