Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Moja dusza zmęczona jest życiem; dam upust swemu narzekaniu, będę mówił w goryczy swej duszy.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Powiem Bogu: Nie potępiaj mnie. Oznajmij mi, czemu wiedziesz ze mną spór?

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Czy dobrze ci z tym, że mnie uciskasz, że odrzucasz dzieło swoich rąk i sprzyjasz radzie niegodziwych?

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Czy masz oczy cielesne? Czy widzisz, jak człowiek widzi?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Czy twoje dni są jak dni człowieka, a twoje lata jak lata ludzkie;

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

Że się wywiadujesz o moją nieprawość i dochodzisz mojego grzechu?

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

Ty wiesz, że nie jestem niegodziwy i nikt nie wyrwie [mnie] z twoich rąk.

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Twoje ręce ukształtowały mnie i uczyniły mnie całego ze wszystkich stron, lecz mnie niszczysz.

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Pamiętaj, proszę, że ulepiłeś mnie jak glinę; czy obrócisz mnie w proch?

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Czy nie wylałeś mnie jak mleko i nie sprawiłeś, że jak ser stężałem?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

Przyoblekłeś mnie skórą i ciałem, a kośćmi i żyłami pospinałeś mnie.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

Obdarzyłeś mnie życiem i miłosierdziem, a twoja opatrzność strzegła mego ducha.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

I chociaż ukryłeś to wszystko w swoim sercu, wiem jednak, że to jest z twojej woli.

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

Jeśli grzeszę, ty to spostrzegasz i nie uwolnisz mnie od mojej nieprawości.

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Jeśli jestem niegodziwy, biada mi, a [choćbym też] był sprawiedliwy, nie podniosę swojej głowy. Jestem syty hańby, zważ na moje utrapienie;

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Gdyż go przybywa; gonisz mnie jak okrutny lew i zachowujesz się dziwnie wobec mnie.

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Stawiasz przeciwko mnie nowych świadków i pomnażasz nade mną swój gniew; wojsko za wojskiem naciera na mnie.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Czemu wyprowadziłeś mnie z łona? Obym umarł i nie widziało mnie żadne oko!

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Byłbym, jakby mnie nie było, od łona zanieśliby mnie do grobu!

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Czy nie zostało mi niewiele dni? Przestań więc i odejdź ode mnie, abym nabrał trochę otuchy;

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Zanim odejdę tam, skąd już nie powrócę, do ziemi ciemności i cienia śmierci;

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

Do ziemi ciemnej jak noc [i do] cienia śmierci i bezładu, gdzie świeci tylko ciemność.