< Jeremia 25 >

1 Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första regeringsår.
Ko e lea naʻe haʻu kia Selemaia ʻoku kau ki he kakai kotoa pē ʻo Siuta ʻi hono fā ʻoe taʻu ʻo Sihoiakimi ko e foha ʻo Siosaia ko e tuʻi ʻo Siuta, ko e ʻuluaki taʻu ia ʻo Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone;
2 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare; han sade:
‌ʻAia naʻe lea ʻaki ʻe Selemaia ko e palōfita ki he kakai kotoa pē ʻo Siuta, pea ki he kakai kotoa pē ʻo Selūsalema, ʻo ne pehē,
3 Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, har HERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat höra.
“Talu mei hono hongofulu ma tolu taʻu ʻo Siosaia, ko e foha ʻo ʻAmoni ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻio, ʻo aʻu ki he ʻaho ni, ʻaia ko hono uofulu ma tolu taʻu eni, kuo haʻu kiate au ʻae folofola ʻa Sihova, pea kuo u lea ʻaki ia kiate kimoutolu, ʻo tuʻu hengihengi hake ʻo lea; ka naʻe ʻikai te mou fanongo.
4 Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra öron till att höra,
Pea kuo fekau ʻe Sihova kiate kimoutolu kotoa pē ʻa ʻene kau tamaioʻeiki ko e kau palōfita, ʻo tuʻu hengihengi hake ʻo fekau ʻakinautolu: ka kuo ʻikai te mou fanongo, pe fakatokanga homou telinga ke ongoʻi.
5 när de sade: »Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det land som HERREN har givit åt eder och edra fäder.
Naʻa nau pehē, Mou taki taha tafoki mei hono hala kovi, pea mei he kovi ʻo hoʻomou ngaahi faianga, pea nofo ʻi he fonua kuo foaki ʻe Sihova kiate kimoutolu pea mo hoʻomou ngaahi tamai, ʻo taʻengata pea taʻengata:
6 Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk, på det att jag icke må låta olycka komma över eder.
Pea ʻoua ʻe muimui ki he ngaahi ʻotua kehe ʻo tauhi ʻakinautolu, pe lotu kiate kinautolu, pea ʻoua naʻa mou fakahouhauʻi au ʻaki ʻae ngaahi ngāue ʻa homou nima; pea ʻe ʻikai te u fai ha kovi kiate kimoutolu.
7 I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.
‌ʻOku pehē ʻe Sihova, ka ʻoku ʻikai te mou tokanga kiate au, koeʻuhi ʻoku mou fakahouhau kiate au ʻi he ngaahi ngāue ʻa homou nima ke mou kovi ai.”
8 Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina ord,
Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “Koeʻuhi naʻe ʻikai te mou fanongo ki heʻeku ngaahi lea,
9 därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid.
‘Vakai, Te u fekau ke fetuku ʻae ngaahi faʻahinga kotoa pē ʻoe tokelau, mo Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, ko ʻeku tamaioʻeiki, pea ʻoku pehē ʻe Sihova, Te u ʻomi ʻakinautolu ki he fonua ni, pea ki hono kakai, pea ki he ngaahi kakai ʻoku nofo takatakai ai, pea ʻe fakaʻauha ʻaupito ʻakinautolu, pea te u ngaohi ʻakinautolu ko e meʻa fakaʻulia, mo e manukiʻanga, pea mo e fakaʻauha ʻo taʻengata.
10 Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från lampa.
Pea te u toʻo meiate kinautolu ʻae leʻo ʻoe fiefia, pea mo e leʻo ʻoe nekeneka, ʻae leʻo ʻoe tangata taʻane, pea mo e leʻo ʻoe taʻahine, pea mo e ʻuʻulu ʻoe maka momosi, pea mo e ulo ʻoe tūhulu.
11 Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.
Pea ʻe hoko ʻae fonua ni kotoa pē ko e fakaʻauha, pea ko e fakailifia; pea ʻe ngāue ʻae kakai ni ki he tuʻi ʻo Papilone ʻi he taʻu ʻe fitungofulu.
12 Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen i Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för evärdlig tid.
Pea ʻe hoko ʻo pehē, ʻoka kakato ʻae taʻu ʻe fitungofulu, te u tautea ʻae tuʻi ʻo Papilone, mo hono kakai: ʻoku pehē ʻe Sihova, koeʻuhi ko ʻenau kovi, pea mo e fonua ʻoe kau Kalitia, pea te u ngaohi ia ko e fakaʻauha ʻo taʻengata.
13 Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
Pea te u ʻomi ki he fonua ko ia ʻeku ngaahi lea kotoa pē ʻaia kuo u lea ki ai, ʻio, ko e meʻa kotoa pē kuo tohi ʻi he tohi ni, ʻaia kuo kikite ʻaki ʻe Selemaia ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē.
14 Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk.
Koeʻuhi ʻe pule kiate kinautolu foki ʻae ngaahi kakai, mo e ngaahi tuʻi lahi pea te u ʻatu kiate kinautolu ʻo fakatatau ki heʻenau ngaahi faianga, pea hangē ko e ngaahi ngāue ʻa honau nima.
15 Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: »Tag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag sänder dig att dricka därur.
He ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli kiate au: “Toʻo mei hoku nima ʻae ipu uaine ʻoe houhau ni, pea ʻatu ia ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē, ʻaia te u fekau koe ki ai, ke nau inu ia.
16 Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd kommer, som jag skall sända ibland dem.»
Pea te nau inu, pea tasipa, pea faha, koeʻuhi ko e heletā te u fekau kiate kinautolu.”
17 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN sände mig,
Pea naʻaku toʻo ʻae ipu mei he nima ʻo Sihova, peau fakainu ʻae ngaahi puleʻanga kotoa pē, ʻaia naʻe fekau au ki ai ʻe Sihova:
18 nämligen Jerusalem med Juda städer och med dess konungar och furstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ett föremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som man nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett;
Ko Selūsalema, mo e ngaahi kolo ʻo Siuta, pea mo hono ngaahi tuʻi, pea mo hono houʻeiki ke ngaohi ʻakinautolu ko e fakaʻauha, ko e ofoʻanga, ko e manukiʻanga, pea ko e malaʻia; ʻo hangē ko ia kuo hoko he ʻaho ni.
19 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstar och allt hans folk,
Ko Felo ko e tuʻi ʻo ʻIsipite, mo ʻene kau tamaioʻeiki, mo hono ngaahi houʻeiki, pea mo hono kakai kotoa pē.
20 så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla konungar i filistéernas land, både Askelon och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod;
Pea mo e kakai kehekehe kotoa pē, pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻi he fonua ko Usa, pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻi he fonua ʻoe kau Filisitia, mo ʻAsikeloni, mo ʻAsa, mo Ekiloni, pea mo hono toe ʻo ʻAsitoti.
21 vidare Edom, Moab och Ammons barn;
Ko ʻItomi, mo Moape, pea mo e fonua ʻo ʻAmoni.
22 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och konungarna i kustländerna på andra sidan havet;
Pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo Taia, pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo Saitone, pea mo e ngaahi tuʻi ʻoe ngaahi potu ʻi he matātahi,
23 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hår;
Ko Titani, mo Tima, mo Pusi, pea mo kinautolu kotoa pē ʻoku ʻi he ngaahi muileleu mamaʻo,
24 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs folk, som bo i öknen,
Pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo ʻAlepea, pea mo e ngaahi tuʻi ʻoe kakai kehekehe ʻoku nofo ʻi he toafa,
25 så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien,
Pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo Simili, pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo ʻIlami, pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻoe kau Mitea,
26 slutligen alla konungar i nordlandet -- både dem som bo nära och dem som bo fjärran, den ene såväl som den andre -- och alla övriga riken i världen, utöver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem.
Pea mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ʻoe tokelau, ʻae ofi mo e mamaʻo ʻo lau fakataha, pea mo e ngaahi puleʻanga kotoa pē ʻo māmani, ʻoku ʻi he funga ʻoe kelekele: pea ʻe inu fakamuimui ʻiate kinautolu ʻae tuʻi ʻo Sisaki.
27 Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som jag skall sända bland eder. --
Ko ia ke ke lea kiate kinautolu, “ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli; Mou inu, ke mou konā, mo lua, mo hinga, pea ʻoua naʻa toetuʻu hake, koeʻuhi ko e heletā ʻaia te u fekau kiate kimoutolu.
28 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka.
Pea ʻe hoko ʻo pehē, kapau ʻe ʻikai te nau fie toʻo ʻae ipu ʻi ho nima ke nau inu, ke ke toki pehē kiate kinautolu, ʻOku pehē mai ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau, Ko e moʻoni te mou inu.
29 Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.
He ko eni, Vakai, ʻoku ou ʻomi ni ʻae kovi ki he kolo ʻaia ʻoku ui ʻaki ʻa hoku huafa, pea te mou hao ʻaupito ʻo taʻetautea? ʻE ʻikai tuku taʻetautea ʻakimoutolu: he te u ui ki he heletā ke hoko ki he kakai kotoa pē ʻo māmani, ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau.
30 Och du skall profetera för dem allt detta och säga till dem: HERREN upphäver ett rytande från höjden och från sin heliga boning låter han höra sin röst; ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängd och höjer skördeskri, såsom en vintrampare, över alla jordens inbyggare.
“Ko ia ke ke kikite ʻaki kiate kinautolu ʻae ngaahi lea ni kotoa pē, pea tala kiate kinautolu, ‘ʻE mana ʻa Sihova mei ʻolunga, pea ʻe ongo atu hono leʻo mei hono ʻafioʻanga māʻoniʻoni; te ne ngungulu lahi ʻi hono ʻafioʻanga; te ne kalanga ki he kakai kotoa pē ʻo māmani, ʻo hangē ko kinautolu ʻoku malamalaki ki he fua ʻoe vaine.
31 Dånet höres intill jordens ända, ty HERREN har sak med folken, han går till rätta med allt kött; de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN.
‌ʻE ai ʻae longoaʻa mai ʻo aʻu ki he ngaahi ngataʻanga ʻo māmani; he ʻoku fekovikoviʻi ʻa Sihova mo e ngaahi kakai, te ne alea mo e kakano kotoa pē: pea te ne tukuange ʻae angahala ki he heletā, ʻoku pehē ʻe Sihova.’”
32 Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från jordens yttersta ända.
‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, Vakai, ʻe ʻalu atu ʻae kovi mei he kakai, ki he kakai, pea ʻe fakatupu mei he ngataʻanga ʻo māmani ʻae ʻahiohio lahi.
33 Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
Pea ʻi he ʻaho ko ia, ʻe tāmateʻi ʻe Sihova mei hono ngataʻanga ʻe taha ʻo māmani ʻo aʻu ki hono ngataʻanga ʻe taha ʻo māmani: pea ʻe ʻikai ha mamahi koeʻuhi ko kinautolu, pea ʻe ʻikai tānaki, pe tanu: ka ʻe hoko ʻakinautolu ko e kinohaʻa ʻi he funga fonua.
34 Jämren eder, I herdar, och klagen; vältren eder på marken, I väldige i hjorden; ty tiden är inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall, såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl.
Tangi, mo tangilāulau ʻakimoutolu ko e kau tauhi, pea fetafokifokiʻaki ʻakimoutolu ʻi he efuefu, ko kimoutolu ko e tauhi lahi; he kuo hokosia ʻae ngaahi ʻaho ʻo hoʻomou fakamovetevete, pea mo hoʻomou tāmateʻi; pea ʻe maumauʻi ʻakimoutolu ʻo hangē ko e ipu maʻungataʻa.
35 Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna, icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.
Pea ʻe ʻikai ha hala ke hola ai ʻae kau tauhi, pe ha haoʻanga ki he tauhi lahi.
36 Hör huru herdarna ropa, huru de väldige i hjorden jämra sig! Ty HERREN ödelägger deras betesmark,
‌ʻE ongo mai ʻae leʻo ʻoe tangi ʻae kau tauhi, pea mo e tangilāulau ʻae tauhi lahi: he kuo maumauʻi ʻe Sihova ʻenau ngoue.
37 och de fredliga ängderna förgöras genom HERRENS vredes glöd.
Pea kuo tuʻusi ʻae ngaahi nofoʻanga fiemālie koeʻuhi ko e houhau kakaha ʻo Sihova.
38 Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår. Ja, deras land bliver en ödemark under förhärjelsens glöd, under hans vredes glöd. Se Sesak i Ordförkl.
Kuo ne liʻaki hono ʻana, ʻo hangē ko e laione: he kuo lala ʻa honau fonua, koeʻuhi ko e ʻita lahi ʻoe fakamālohi, pea koeʻuhi ko e kakaha ʻo hono houhau.

< Jeremia 25 >