Jesaja 59

1 Se, HERRENS arm är icke för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är icke tillslutet, så att han ej kan höra.

Vakai, ʻoku ʻikai fakanounou ʻae nima ʻo Sihova, ke ne taʻefaʻafakamoʻui; pea ʻoku ʻikai mamafa hono fofonga, ke ne taʻefaʻaongoʻi.

2 Nej, det är edra missgärningar, som skilja eder och eder Gud från varandra, och edra synder dölja hans ansikte för eder, så att han icke hör eder.

Ka ko hoʻomou ngaahi hia kuo fakamavae ʻakimoutolu mo homou ʻOtua, pea ʻi hoʻomou angahala kuo ne fakafufū hono fofonga meiate kimoutolu, koeʻuhi ʻe ʻikai te ne fanongo,

3 Ty edra händer äro fläckade av blod och edra fingrar av missgärning, edra läppar tala lögn, och eder tunga frambär orättfärdighet.

He kuo fakaʻuli homou nima ʻaki ʻae toto, mo homou louhiʻi nima ʻaki ʻae fai kovi; kuo lea loi homou loungutu, kuo puʻaki ʻe homou ʻelelo ʻae kovi.

4 Ingen höjer sin röst i rättfärdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till rätten hör. De förtrösta på idel tomhet, de tala falskhet, de gå havande med olycka och föda fördärv.

‌ʻOku ʻikai ui ha taha ki he angatonu, pe lea ha niʻihi ki he moʻoni, ʻoku nau faʻaki ki he vaʻinga, pea lea loi; ʻoku nau tuituʻia ʻi he fai kovi, pea nau fanauʻi ʻae angahala.

5 De kläcka ut basiliskägg och väva spindelnät. Om någon äter av deras ägg, så dör han, och trampas ett sådant sönder, så kommer en huggorm ut.

‌ʻOku nau fōfoaʻi ʻae fua ʻoe ngata fekai, pea fi ʻae matamata kupenga ʻoe hina: ko ia ʻoku ne kai honau fua ʻe mate, pea ko ia kuo laiki ʻoku haʻu mei ai ʻae ngata fekai.

6 Deras spindelnät duga icke till kläder, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk äro fördärvliga verk, och våldsgärningar öva deras händer.

‌ʻE ʻikai hoko ko e ngaahi kofu ʻenau matamata kupenga, pea ʻe ʻikai te nau ʻufiʻufi ʻakinautolu ʻaki ʻenau ngaahi ngāue: he ko ʻenau ngaahi ngāue ko e ngāue ʻae angahala, pea ʻoku ʻi honau nima ʻae ngāue fakamālohi.

7 Deras fötter hasta till vad ont är och äro snara, när det gäller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar äro fördärvliga tankar, förödelse och förstöring är på deras vägar.

‌ʻOku lele honau vaʻe ki he kovi, pea ʻoku nau fai toʻotoʻo ke lilingi ʻae toto ʻoe taʻehalaia: ko ʻenau ngaahi mahalo ko e ngaahi mahalo ʻoe angahala; ʻoku ʻi honau ngaahi hala ʻae maumau mo e fakaʻauha.

8 Fridens väg känna de icke, och rätten följer ej i deras spår; de gå krokiga stigar, och ingen som vandrar så vet, vad frid är.

Ko e hala ʻoe melino ʻoku ʻikai te nau ʻiloʻi; pea ʻoku ʻikai ha angatonu ʻi honau ngaahi ʻaluʻanga: kuo nau ngaohi kiate kinautolu ʻae ngaahi hala pikopiko: ko ia ʻe ʻalu ai ʻe ʻikai te ne ʻilo ha fiemālie.

9 Därför är rätten fjärran ifrån oss, och rättfärdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, mörker råder, efter solsken, men vi få vandra i djupaste natt.

“Ko ia ʻoku mamaʻo ai meiate kitautolu ʻae fakamaau, pea ʻoku ʻikai hoko mai ʻae angatonu: ʻoku tau tatali ki he maama, kae vakai ko e fakapoʻuli; ki he maama lahi, ka ʻoku tau ʻeveʻeva ʻi he poʻuli.

10 Vi måste famla utefter väggen såsom blinda, famla, såsom hade vi inga ögon; vi stappla mitt på dagen, såsom vore det skymning, mitt i vår fulla kraft äro vi såsom döda.

‌ʻOku tau tautaufā ki he ʻā ʻo hangē ko e kui, pea ʻoku tau tautaufā ʻo hangē ʻoku ʻikai hatau mata: ʻoku tau humu ʻi he hoʻatāmālie ʻo hangē ha poʻuli; ʻoku tau ʻi he ngaahi potu lala ʻo hangē ko e kakai mate.

11 Vi brumma allasammans såsom björnar och sucka alltjämt såsom duvor; vi bida efter rätten, men den kommer icke, efter frälsningen, men den är fjärran ifrån oss.

‌ʻOku tau tangi kotoa pē ʻo tatau mo e fanga pea, pea ʻoku tangi mamahi ʻo hangē ko e kulukulu, ʻoku tau kumi ki he fakamaau, ka ʻoku ʻikai; ki he fakamoʻui, ka ʻoku mamaʻo ia ʻiate kitautolu.

12 Ty många äro våra överträdelser inför dig, och våra synder vittna emot oss; ja, våra överträdelser hava vi för våra ögon, och våra missgärningar känna vi.

He kuo fakalahi ʻemau ngaahi talangataʻa ʻi ho ʻao, pea ʻoku talatalaakiʻi ʻakitautolu ʻe heʻetau ngaahi angahala: he ʻoku ʻiate kitautolu ʻetau ngaahi talangataʻa; pea ko ʻetau ngaahi angahala, ʻoku tau ʻilo ia;

13 Genom överträdelse och förnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifrån vår Gud; vi hava talat förtryck och avfällighet, lögnläror hava vi förkunnat och hämtat fram ur våra hjärtan.

Ko e meʻa ʻi he angatuʻu mo e lohiakiʻi kia Sihova, mo e ʻalu mei hotau ʻOtua, ʻo lea ki he fakamālohi mo e fakaaoao, ʻi he mahalo ʻaki mo e fakahā mei he loto ʻae ngaahi lea loi.

14 Rätten tränges tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, och vad rätt är kan ej komma fram.

Pea kuo foki ki mui ʻae fakamaau, pea ʻoku ʻi he mamaʻo ʻae angatonu: he kuo hinga ʻae moʻoni ʻi he hala, pea ʻoku ʻikai faʻa hū ki ai ʻae faitotonu.

15 Så måste sanningen hålla sig undan, och den som vände sig ifrån det onda blev plundrad. Detta såg HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns någon rätt.

‌ʻIo, kuo mole ʻae moʻoni; pea ʻoku lau ko e faha ʻaia kuo afe mei he kovi: pea naʻe ʻafio ki ai ʻa Sihova, pea naʻe kovi ia ki hono fofonga ʻi he ʻikai ai ha fakamaau.”

16 Och han såg, att ingen trädde fram; han förundrade sig över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.

“Pea naʻa ne ʻafioʻi ʻoku ʻikai ai ha tangata, pea ofo ia ʻi he ʻikai ha fakalaloa: ko ia naʻe ʻomi ʻe hono nima ʻae fakamoʻui kiate ia; pea ko ʻene māʻoniʻoni, naʻe tokoni ia kiate ia.

17 Och han klädde sig i rättfärdighet såsom i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud; han klädde sig i hämndens dräkt såsom i en livklädnad och höljde sig i nitälskan såsom i en mantel.

He naʻa ne ʻai ʻae māʻoniʻoni ʻo hangē ko e kofu fatafata, pea mo e tatā ʻoe fakamoʻui ki hono fofonga; pea ne ai ʻae teunga ʻoe houhau ko e kofu, pea naʻa ne kofuʻaki ʻae loto faivelenga ʻo hangē ko e kofutuʻa.”

18 Efter deras gärningar skall han nu vedergälla dem; vrede skall han låta komma över sina ovänner och över sina fiender lönen för vad de hava gjort; ja, havsländerna skall han vedergälla, vad de hava gjort.

‌ʻO fakatatau ki heʻenau ngaahi faianga, ʻe pehē ʻene totongi, ʻaki ʻae houhau ki he kau angatuʻu, ʻae totongi ki hono ngaahi fili; ki he ngaahi motu te ne fakatatau ʻae totongi.

19 Så skall HERRENS namn bliva fruktat i väster och hans härlighet, där solen går upp. När fienden bryter fram lik en ström, skall HERRENS andedräkt förjaga honom.

Ko ia te nau manavahē ai ki he huafa ʻo Sihova mei he lulunga, pea mo hono nāunau mei he hopoʻangalaʻā. ʻOka ʻoho mai ʻae fili ʻo hangē ko e vaitafe lahi, ʻe hiki hake ʻe he Laumālie ʻo Sihova ha fuka kiate ia.

20 Men såsom en förlossare kommer HERREN för Sion och för dem i Jakob, som omvända sig från sin överträdelse,

Pea ʻoku pehē ʻe Sihova, ʻE haʻu ʻae Huhuʻi ki Saione, pea kiate kinautolu ʻoku tafoki mei he talangataʻa ʻia Sēkope.

21 Och detta är det förbund, som jag å min sida gör med dem, säger HERREN: min Ande, som är över dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger HERREN.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Ka ko au, ko ʻeku fuakava eni mo kinautolu; Ko hoku laumālie ʻaia ʻoku ʻiate koe, pea mo ʻeku ngaahi lea kuo u ʻai ki ho ngutu, ʻe ʻikai ʻalu ʻi ho ngutu, pe mei he ngutu ʻo ho hako, pe mei he ngutu ʻoe hako ʻo ho hako, ʻoku pehē ʻe Sihova, ngata mei heni ʻo aʻu ʻo taʻengata.”