Jesaja 57

1 Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort

MAKE no ke kanaka pono, aohe nae kanaka i hoomanao ia mea; Ua laweia'ku la na kanaka lokomaikai, Aole nae kanaka i noonoo, Ua laweia'ku ka mea i pono, mai ke alo aku o ka hewa.

2 och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.

E hele aku no oia me ka malu, E hoomaha lakou ma ko lakou wahi moe, O ka mea hoi i hele ma kona pololei.

3 Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.

E hookokoke mai oukou ianei, e na keiki a ke kilo wahine, Na keiki hoi a ke kane moe kolohe, a me ka wahine hookamakama.

4 Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,

Ia wai oukou e olioli ewaewa ai? A hoohamama oukou i ka waha iawai? A hooloihi ae i ke alelo? Aole anei oukou he poe keiki na ka poe hewa? A he hanauna hoi na ka wahahee?

5 I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.

A ua wela hoi i na'kuakii malalo o na laau uliuli a pau, A ua luku aku hoi i na keiki ma na awawa, A malalo hoi ma na ana o na pohaku?

6 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?

Aia no kou kuleana, ma na pohaku olohelohe o ke awawa, O lakou, o lakou no kou lihi. Oia, ua ninini aku oe i ka mohaiinu no lakou; Ua kaumaha aku no hoi i ka mohai ai. E olioli anei au i keia mau mea?

7 På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.

Maluna o ka mauna kiekie, malaila no oe i kaikai ai i kou wahi moe, Malaila no oe i pii aku ai, e kaumaha aku i ka mohai.

8 Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.

Mahope o na puka, a me na lapauwila, Ua kukulu oe i kou mea e hoomanao ai; No ka mea, ua hoike aku oe ia oe iho i ka mea e, aole ia'u, A ua pii aku hoi, a ua hoakea oe i kou wahi moe, A ua hana oe i mea ike nou me lakou; Makemake no oe i ko lakou wahi moe, ua hoomakaukau oe i wahi nona.

9 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket. (Sheol h7585)

Hele aku no oe i ke alii me ka aila ala, A ua hoomahuahua oe i kou mau mea manoi, A ua hoouna aku oe i kou poe elele i kahi loihi, A ua hoopoho no oe ia oe iho, a lilo i ka po. (Sheol h7585)

10 Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.

I ka loihi o kou hele ana, ua maloeloe oe, Aole nae oe i olelo, ua make hewa; Ua loaa ia oe ke ola ana o kou lima, Nolaila, aole oe i paupauaho.

11 För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

Ua hopohopo oe ia wai, a makau hoi, I wahahee ai oe, aole hoi i hoomanao mai ia'u, Aole hoi i aloha mai ma kou naau? Aole anei au i noho ekemu ole, mai ka wa kahiko loa mai, A makau ole hoi oe ia'u?

12 Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.

E hai aku no au i kou pono, a me kau mau hana, Aole oe e pomaikai ia mau mea.

13 När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.

Ia oe e kahea aku ai, na kou poe oe e hoopakele; E kaikai aku no ka makani ia lakou a pau; Na ka onini lakou e lawe aku; Aka, o ka mea hilinai mai ia'u, nana no e noho i ka aina, A e ili mai no ko'u mauna hoano ia ia.

14 Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»

Olelo iho la ia, E hoouka i ke ala, e hoouka i ke ala. E koomakaukau i ke kuamoo, E kaikai aku i na mea e hina'i, mai ke ala aku o ko'u poe kanaka.

15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.

No ka mea, penei ka olelo ana mai a ka Mea i hapaiia, Ka Mea i hookiekie hoi, e noho ana ma ke ao pau ole, O Hemolele kona inoa; E noho no au ma kahi kiekie, a hemolele hoi, Me ka mea hoi i mihi, a haahaa hoi ka uhane, E hoomaha i ka uhane o ka mea haahaa, A e hoomaha hoi i ka naau o ka poe mihi.

16 Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.

No ka mea, aole au e paio mau loa, Aole hoi au e huhu aku i na manawa a pau; O maule imua o'u ka naau, A me na uhane a'u i hana'i.

17 För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.

No ka hewa o kona alunu i huhu aku ai au, a hahau aku la ia ia; Huna no wau i ko'u maka, a huhu aku no; Aka, hele no oia ma ke kolohe, ma ka aoao no o kona naau.

18 Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.

Ua ike no au i kona mau aoao, a e hoola aku no au ia ia; A e alakai no hoi au ia ia, A e hoihoi aku i ka maha ia ia, a i kona poe kumakena no hoi.

19 Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.

Na'u no e hana i ka hua o na lehelehe; Ua malu, ua malu ka mea mamao aku, a me ka mea kokoke mai, Wahi a Iehova, a na'u no ia e hoola aku.

20 Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.

Ua like ka poe hewa me ke kai kupikipikio, A hiki ole ke lana malie, a ua hooleilei na wai ona i ka wai eka, a me ka lepo.

21 De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.

Aohe malu no ka poe hewa, wahi a ke Akua o'u.