Jesaja 35

1 Öknen och ödemarken skola glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja.

‌ʻE fiefia ʻae toafa mo e potu lala koeʻuhi ko kinautolu, pea ʻe fiefia ʻae potu liʻaki, pea fisi ʻo hangē ko e lose.

2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla; Libanons härlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola få se HERRENS härlighet, vår Guds prakt.

‌ʻE fisi lahi ia, pea fiefia ʻi he fiefia mo e hiva: ʻe foaki ki ai ʻae nāunau ʻo Lepanoni, ko e lelei ʻo Kameli mo Saloni: te nau mamata ki he nāunau ʻo Sihova, mo e lelei lahi ʻo hotau ʻOtua.

3 Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän.

Mou tokoni ki he nima vaivai, pea poupou ʻae tui ʻoku fengataliʻaki.

4 Sägen till de försagda: »Varen frimodiga, frukten icke.» Se, eder Gud kommer med hämnd; vedergällning kommer från Gud, ja, själv kommer han och frälsar eder.

Ke ke pehē kiate kinautolu ʻoku loto manavasiʻi, “Ke mou mālohi, ʻoua ʻe manavahē: vakai, ʻe hāʻele mai homou ʻOtua mo e tautea, ʻio, ʻae ʻOtua ʻaki ʻae totongi; te ne hāʻele mai ʻo fakamoʻui ʻakimoutolu.”

5 Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.

Pea ʻe toki fakaʻā ʻae mata ʻoe kui, pea ʻe fakaava mo e telinga ʻoe tuli.

6 Då skall den lame hoppa såsom en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken.

Pea ʻe toki hopohopo ʻae tangata ketu ʻo hangē ko e hainite, pea ʻe hiva ʻae ʻelelo ʻoe noa: koeʻuhi ʻe tupu ʻi he toafa ʻae ngaahi vai, mo e ngaahi vaitafe ʻi he potu lala.

7 Av förbränt land skall bliva en sjö och av torr mark vattenkällor; på den plats, där ökenhundar lägrade sig, skall växa gräs jämte vass och rör.

Pea ʻe hoko ʻae kelekele mōmoa ko e anovai, mo e fonua fieinu ko e ngaahi matavai: pea ko e nofoʻanga ʻoe fanga talākoni, ʻi he potu naʻe taki taha tokoto ai, ʻe tupu ai ʻae mohuku mo e kaho mo e mohuku ʻoe ano.

8 Och en banad väg, en farväg, skall gå där fram, och den skall kallas »den heliga vägen»; ingen oren skall färdas därpå, den skall vara för dem själva. Den som vandrar den vägen skall icke gå vilse, om han ock hör till de fåkunniga.

Pea ʻe ʻi ai ʻae hala motuʻa, pea mo e hala, pea ʻe ui ia ‘Ko e Hala ʻoe Māʻoniʻoni;’ ʻe ʻikai ʻalu ai ʻae taʻemaʻa; ka e tuku ia kiate kinautolu ni: pea neongo ko e vale ʻae kakai fononga ʻe ʻikai te nau hē ai.

9 Där skall icke vara något lejon, ej heller skall något annat vilddjur komma dit. Intet sådant skall finnas där, men ett frälsat folk skall vandra på den.

‌ʻE ʻikai ʻi ai ha laione, pea ʻe ʻikai ʻalu hake ki ai ha manu fekai, ʻe ʻikai ʻilo ia ʻi ai; ka ʻe ʻeveʻeva ai ʻae kakai kuo huhuʻi:

10 Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, men sorg och suckan skola fly bort.

Pea ʻe foki mai ʻae kakai kuo huhuʻi ʻe Sihova, ʻo haʻu ki Saione mo e ngaahi hiva, mo e fiefia taʻengata ʻi honau ʻulu: te nau maʻu ʻae fiefia mo e nekeneka, pea ʻe puna atu ʻae mamahi mo e toʻe.”