Jesaja 31

1 Ve dem som draga åstad ned till Egypten för att få hjälp, i det de förlita sig på hästar, dem som sätta sin förtröstan på vagnar, därför att där finnas så många, och på ryttare, därför att mängden är så stor, men som ej vända sin blick till Israels Helige och icke fråga efter HERREN!

‌ʻE malaʻia ʻakinautolu ʻoku ʻalu hifo ki ʻIsipite ke kumi ʻae tokoni; pea faʻaki ki he fanga hoosi, mo falala ki he ngaahi saliote, koeʻuhi ʻoku nau tokolahi; pea ʻi he kau tangata heka hoosi, koeʻuhi ʻoku nau mālohi ʻaupito; ka ʻoku ʻikai te nau vakai ki he tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli, pe kumi kia Sihova!

2 Också han är ju vis; han låter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hjälp som ogärningsmännen sända.

Ka ʻoku ne poto foki mo ia, pea te ne fakahoko mai ʻae kovi, pea ʻe ʻikai fakafoki ʻene ngaahi folofola: ka te ne tuʻu hake ki he fale ʻoe fai kovi, pea kiate kinautolu ʻoku tokoni ki he kau fai kovi.

3 Ty egyptierna äro människor och äro icke Gud, deras hästar äro kött och icke ande. Och HERREN skall räcka ut sin hand, och då skall hjälparen vackla och den hjälpte falla, och båda skola tillhopa förgås.

Ko eni, ko e tangata pe ʻae kau ʻIsipite, ka ʻoku ʻikai ko e ʻOtua; pea ko e kakano pe ʻa ʻenau fanga hoosi, ka ʻoku ʻikai ke laumālie. ʻOku mafao atu ʻe Sihova hono nima, ʻe hinga ia ʻaia naʻe tokoni, pea ko ia naʻe maʻu ʻae tokoni ʻe tō ki lalo, pea te na vaivai fakataha.

4 Ty så har HERREN sagt till mig: Såsom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov, och icke skrämmes bort av herdarnas rop eller rädes för deras larm, när de i mängd samlas dit, så skall HERREN Sebaot fara ned för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd.

He kuo folofola pehē ʻe Sihova kiate au, “ʻO hangē ko e ngungulu ʻoe laione mo e laione mui ʻi heʻene kai, ʻoka fakataha ʻae kau tauhi kotoa pē ke fai mo ia, ʻe ʻikai te ne manavahē ki honau leʻo, pe fakavaivai ia koeʻuhi ko honau tokolahi: ʻe pehē ʻae hāʻele hifo ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau ke fai ʻae tau, maʻa e moʻunga ko Saione, pea mo hono tafungofunga.

5 Såsom fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskärma Jerusalem; han skall beskärma och hjälpa, han skall skona och rädda.

‌ʻO hangē ko e puna ʻae fanga manu, ʻe fakahaofi pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau ʻa Selūsalema: ʻi heʻene maluʻi te ne fakamoʻui ia; pea ʻi heʻene hāʻele atu te ne fakahaofi ia.”

6 Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genom ett så djupt fall, I Israels barn.

Tafoki ʻakimoutolu kiate ia ʻaia kuo angatuʻu ʻaupito ki ai ʻae fānau ʻa ʻIsileli.

7 Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åt eder till synd.

Pea ʻi he ʻaho ko ia ʻe liʻaki ʻe he tangata kotoa pē ʻene ngaahi tamapua siliva, pea mo ʻene ngaahi tamapua koula, ʻaia kuo ngaohi ʻe homou nima kiate kimoutolu ko e angahala.

8 Och Assur skall falla, men icke för en mans svärd; ett svärd, som icke är en människas, skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skola bliva trälar.

“Pea ʻe toki tō ʻae tangata ʻAsilia ʻi he heletā, kae ʻikai ʻo ha tangata mālohi; pea ʻe kai ia ʻe he heletā, kae ʻikai ʻo ha tangata meʻa vale: ka te ne hola mei he heletā, pea ʻe vaivai ʻene kau talavou.

9 Och hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skola i förfäran fly ifrån baneret. Så säger HERREN, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.

Pea ʻi he manavahē te ne ʻalu ki hono potu mālohi, pea ʻe manavahē hono ngaahi houʻeiki ki he fuka,” ʻoku pehē ʻe Sihova, ʻaia ʻoku ʻi Saione ʻene afi, pea ʻoku ʻi Selūsalema ʻene ngotoʻumu vela.