Predikaren 10

1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

‌ʻOku fakanamukū ʻe he lango kuo mate ʻae meʻa namu lelei ʻae tangata faitoʻo: pea ʻoku pehē ʻae vale siʻi ʻo ha taha ʻoku ongoongoa ʻa ʻene poto mo ʻene angatonu.

2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.

Ko e loto ʻoe tangata poto ʻoku ʻi hono nima toʻomataʻu; ka ʻoku ʻi hono toʻohema ʻae loto ʻoe vale.

3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

‌ʻIo, ko e moʻoni, ʻoka ʻeveʻeva ʻae vale ʻi he hala kuo mole hono loto, pea ʻoku ne tala ki he kakai kotoa pē ko e vale pe ia.

4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

Kapau ʻe tuputāmaki ʻae loto ʻoe pule kiate koe, ʻoua naʻa ke hiki mei hoʻo ngāue; he ʻoku fakamolemole ʻae kovi lahi ʻe he tali angavaivai.

5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:

‌ʻOku ai ʻae kovi kuo u mamata ki ai ʻi he lalo laʻā, ko e fai hala ʻoe pule:

6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.

Kuo hakeakiʻi ʻae vale ke māʻolunga, pea nofo ʻae koloaʻia ʻi he potu māʻulalo.

7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

Kuo u mamata ki he heka hoosi ʻae kau tamaioʻeiki, kae ʻeveʻeva ʻi he funga kelekele ʻae fānau ʻae tuʻi ʻo hangē ha kau tamaioʻeiki.

8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

Ko ia ʻoku keli ʻae luo ʻe tō ia ki ai; pea ko ia ʻoku maumauʻi ʻae ʻā, ʻe uʻu ia ʻe he ngata fekai.

9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

Ko ia ʻoku hiki ʻae ngaahi maka ʻe lavea ai ia; pea ko ia ʻoku tā ʻakau ʻe tuʻutāmaki ai.

10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.

Kapau ʻoku peku ʻae toki, pea ʻikai fakaʻalo, ʻoku totonu ke ne ʻai ʻaki ia ʻae mālohi lahi; ka ʻoku ʻaonga ʻae poto ke fakahinohino.

11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

Ko e moʻoni ʻe uʻu ʻae ngata ʻoka ʻikai fakalalata; pea ʻoku tatau mo ia ʻae tangata faʻa lea.

12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.

‌ʻOku lelei ʻae lea mei he ngutu ʻoe tangata poto; ka ʻe fakaʻauha ʻae vale ʻe hono loungutu ʻoʻona.

13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.

Ko e kamataʻanga ʻoe lea ʻa hono ngutu ko e vale ia; pea ko e ikuʻanga ʻo ʻene lea ko e pauʻu mo e faha.

14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

‌ʻOku fonu foki ʻae vale ʻi he lea: ʻoku ʻikai faʻa fakahā mai ʻe ha tangata ʻae meʻa ʻe hoko; pea ko e meʻa ʻe hoko ʻi he hili ʻa ʻene moʻui ni, ko hai ha taha ʻe faʻa tala ia kiate ia?

15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.

‌ʻOku ongosia ʻae vale taki taha kotoa pē ʻi heʻene ngāue, koeʻuhi ʻoku ʻikai te ne ʻilo pe ʻoku fēfē ʻene ʻalu ki he kolo.

16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

‌ʻE fonua, ʻe malaʻia ʻa koe, ʻi he kei tamasiʻi ʻa ho tuʻi, pea keinanga ʻi he kei pongipongi ʻa ho houʻeiki pule!

17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

‌ʻE fonua, ʻoku ke monūʻia, ʻo kapau ko ho tuʻi ko e foha ia ʻoe houʻeiki, pea keinanga ho houʻeiki ʻi he feituʻulaʻā totonu, ke nau mālohi kae ʻikai ke konā ai!

18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.

Ko e meʻa ʻi he fakapikopiko lahi ʻoku fakaʻaʻau ke motuʻa ʻae fale; pea ʻi he taʻengāue ʻae nima ʻoku tutulu ʻae fale.

19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.

ʻOku ngaohi ʻae kātoanga ke tupu ai ʻae kata, pea ʻoku fakafiefia ʻe he uaine; ka ʻoku ʻaonga ʻae paʻanga ki he meʻa kotoa pē.

20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.

‌ʻOua naʻa lea kovi ki he tuʻi, ʻoua ʻaupito naʻa ke mahalo ki ai; pea ʻoua naʻa lea kovi ki he koloaʻia ʻi ho potu mohe: koeʻuhi ʻe fakaongo atu ho leʻo ʻe he manupuna ʻoe ʻatā, pea ʻe tala ʻae meʻa ʻe he manu ʻoku kapakau.