Amos 5

1 Hören följande ord, som jag vill uppstämma såsom klagosång över eder, I av Israels hus:

Fanongo ki he lea ni, ʻoku ou ʻai kiate kimoutolu, ʻi he tangilāulau, ʻe fale ʻo ʻIsileli.

2 »Fallen är hon och kan icke mer stå upp, jungfrun Israel! Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.»

“Kuo hinga ʻae taʻahine ʻa ʻIsileli, ʻe ʻikai te ne toetuʻu; kuo liʻaki ia ʻi hono fonua; ʻoku ʻikai ha taha ke toe fokotuʻu ia.”

3 Ty så säger Herren, HERREN: Den stad varifrån tusen plägade draga ut skall få behålla hundra kvar, och den stad varifrån hundra plägade draga ut skall få behålla tio kvar, i Israels hus.

He ʻoku pehē ʻe Sihova, ko e ʻOtua; “Ko e kolo naʻe ʻalu ai ʻae toko taha afe, ʻe toe pe ʻae toko teau, pea ko ia naʻe ʻalu ai ʻae toko teau, ʻe toe pe ʻae toko hongofulu, ki he fale ʻo ʻIsileli.

4 Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva.

Pea ʻoku pehē ʻe Sihova ki he fale ʻo ʻIsileli, “Kumi kiate au, pea te mou moʻui:

5 Men söken icke Betel, kommen icke till Gilgal, och dragen ej bort till Beer-Seba; ty Gilgal skall bliva bortfört i fångenskap, och Betel skall hemfalla åt fördärvet.

Kaeʻoua naʻa kumi ʻa Peteli, pe hū ki Kilikali, pea ʻoua naʻa laka ki Peasipa: koeʻuhi ʻe ʻalu moʻoni ʻa Kilikali ke pōpula, pea ʻe hoko ʻa Peteli ko e meʻa noa pē.

6 Söken HERREN så fån I leva; varom icke, så skall han komma över Josefs hus lik en eld; och elden skall bränna, och ingen skall släcka den, till att rädda Betel.

Kumi kia Sihova, pea te mou moʻui telia naʻa hā mai ia, hangē ko e afi ʻi he fale ʻo Siosefa, pea ne keina ia, kae ʻikai ha taha ʻi Peteli ke fuʻifuʻi ia.

7 I som förvandlen rätten till malört och slån rättfärdigheten ned till jorden, veten:

Ko kimoutolu ʻoku liliu ʻae fakamaau ko e ʻakau kona, pea mou tuku ʻae angatonu ʻi he fonua,

8 han som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som kan förvandla svarta mörkret till morgon och göra dagen mörk såsom natten, han som kallar på havets vatten och gjuter det ut över jorden -- HERREN är hans namn.

[Kumi ia ]naʻa ne ngaohi ʻae fetuʻu ʻe fitu mo ʻOlioni, pea ʻoku ne liliu ʻae ʻata ʻoe mate ko e pongipongi, pea ne ngaohi ʻae ʻaho ke poʻuli ʻi he pō: pea ʻoku ne ui ʻae ngaahi vai ʻoe tahi, pea ne lilingi ia ki he funga ʻoe fonua: ko Sihova hono huafa:

9 Och han låter fördärv ljunga ned över starka fästen; ja, över fasta borgar kommer fördärv.

‌ʻOku ne fakamālohi ʻae vetekina ki he mālohi, koeʻuhi ke tauʻi ʻe he vetekina ʻae kolo.

10 Dessa hata i porten den som försvarar vad rätt är och räkna såsom en styggelse den som talar sanning.

‌ʻOku nau fehiʻa kiate ia ʻoku fai ʻae valoki ʻi he matapā, pea ʻoku nau fākaliliʻa kiate ia ʻoku lea ʻi he angatonu.

11 Därför, eftersom I trampen på den arme och tagen ifrån honom hans säd såsom skatt, därför hören; om I än byggen hus av huggen sten, skolen I icke få bo i dem, och om I än planteren sköna vingårdar, skolen I icke få dricka vin från dem.

Koeʻuhi ko e meʻa ʻi hoʻomou malakiʻi ʻae kakai masiva, pea ʻoku mou toʻo meiate ia ʻae ngaahi kavenga uite: kuo mou langa ʻae ngaahi fale ʻaki ʻae maka kuo tā, ka ʻe ʻikai te mou nofo ai; kuo mou tō ʻae ngaahi ngoue vaine matamatalelei, ka ʻe ʻikai te mou inu uaine mei ai.

12 Ty jag vet att edra överträdelser äro många och edra synder talrika, I den rättfärdiges förtryckare, som tagen mutor och vrängen rätten för de fattiga i porten.

He ʻoku ou ʻilo hoʻomou ngaahi talangataʻa lahi, pea mo hoʻomou fungani angahala: ʻoku nau fakamamahiʻi ʻae angatonu, ʻoku nau maʻu tukungoue, pea ʻoku nau fakateketeke atu ʻae kakai masiva ʻi he matapā.

13 Därför måste den förståndige tiga stilla i denna tid; ty det är en ond tid.

Ko ia ʻe longo ai ʻae fakapotopoto ʻi he kuonga ko ia; he ko e kuonga kovi.

14 Söken vad gott är, och icke vad ont är, på det att I mån leva. Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med eder, såsom I menen honom vara.

Kumi ʻae lelei, kae ʻikai ko e kovi, koeʻuhi ke mou moʻui: ko ia, ko Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi tokolahi, te ne ʻiate kimoutolu, ʻo hangē ko hoʻomou lea.

15 Haten vad ont är, och älsken vad gott är, och hållen rätten vid makt i porten; kanhända skall då Herren, härskarornas Gud, vara nådig mot Josefs kvarleva.

Fehiʻa ki he kovi, pea ʻofa ki he lelei, pea fokotuʻumaʻu ʻae fakamaau ʻi he matapā; heiʻilo pe ʻe ʻaloʻofa ʻa Sihova, ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ki he toenga ʻo Siosefa.”

16 Därför, så säger HERREN, härskarornas Gud, Herren: På alla torg skall dödsklagan ljuda, och på alla gator skall man ropa: »Ack ve! Ack ve!» Åkermännen skall man mana att brista ut i jämmer, och dödsklagan skall höjas av dem som äro förfarna i sorgesång;

Ko ia ko Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻEiki, ʻoku pehē, “ʻE ʻi ai ʻae tangi ʻi he ngaahi hala kotoa pē; pea te nau pehē ʻi he ngaahi hala motuʻa kotoa pē, ‘ʻOiauē! ʻOiauē!’ Pea te nau ui ʻae tangata ngoue ki he tangi, pea mo kinautolu ʻoku poto ʻi he tangilāulau ke fai ʻae tangi.

17 ja, i alla vingårdar skall dödsklagan ljuda, ty jag skall gå fram mitt ibland eder, säger HERREN.

Pea ʻe ʻi ai ʻae tangi ʻi he ngoue vaine kotoa pē: he te u laka mai ʻiate koe,” ʻoku pehē ʻe Sihova.

18 Ve eder som åstunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den är mörker och icke ljus.

“Malaʻia kiate kimoutolu ʻoku holi ki he ʻaho ʻo Sihova! He koeʻumaʻā ia kiate kimoutolu? Ko e ʻaho ʻo Sihova kuo poʻuli, kae ʻikai maama.

19 Då går det, såsom när någon flyr för ett lejon, men därvid mötes av en björn, och när han då söker tillflykt i sitt hus, bliver han stungen av en orm, vid det han sätter handen mot väggen.

Hangē ko e tangata ʻoku hola mei he laione, pea ʻoku ne fakafetaulaki mo ha pea; pe ko ha taha ne hū ki fale, pea ne faʻaki hono nima ki he holisi, ka naʻe ʻuusi ia ʻe ha ngata.

20 Ja, HERRENS dag är mörker och icke ljus, den är töcken utan något solsken.

‌ʻIkai ʻe poʻuli ʻae ʻaho ʻo Sihova, pea ʻikai maama? ʻIo, ko e poʻuli ʻaupito, ka ʻe ʻikai ʻi ai ha maama siʻi ke ulo?

21 Jag hatar edra fester, jag är led vid dem, och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar.

“ʻOku ou fehiʻa, ʻoku ou fakaliliʻa ki homou ngaahi ʻaho kātoanga, pea ʻe ʻikai te u nanamu ki hoʻomou ngaahi fakataha mamafa.

22 Ty om I än offren åt mig brännoffer, jämte edra spisoffer, så har jag dock ingen lust till dem, ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar.

Neongo ʻoku mou hifo ʻaki ʻae ngaahi feilaulau tutu mo e ngaahi feilaulau meʻakai, ʻe ʻikai te u maʻu ia: pea ʻe ʻikai te u tokangaʻi ʻae ngaahi feilaulau fakalelei ʻo hoʻomou fanga manu sino.

23 Hav bort ifrån mig dina sångers buller; jag gitter icke höra ditt psaltarspel.

Hiki ke mamaʻo ʻiate au ʻae longoaʻa ʻo hoʻomou hiva; he ʻe ʻikai te u fanongo ki he mālie ʻo hoʻomou ngaahi meʻa faiva.

24 Men må rätten flöda fram såsom vatten, och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.

Ka ʻe tuku ʻae fakamaau ke tafe hangē ko e vai, pea mo e angatonu hangē ko e vaitafe mālohi.

25 Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?

“Kuo mou hifo ʻaki ʻae ngaahi feilaulau mo e ngaahi hifo kiate au, ʻi he taʻu ʻe fāngofulu ʻi he toafa, ʻe fale ʻo ʻIsileli?

26 Så skolen I nu nödgas taga med eder Sickut, eder konung, och Kiun, eder avgudabild, stjärnguden, som I haven gjort åt eder;

Ka kuo mou fua ʻae fale fehikitaki ʻo homou Moloke mo Kiuni, ko hoʻomou ongo tamapua, ko e fetuʻu ʻo homou ʻotua, ʻaia naʻa mou ngaohi moʻomoutolu.

27 och jag skall låta eder föras åstad i fångenskap ända bortom Damaskus, säger han vilkens namn är HERREN, härskarornas Gud.

Ko ia te u pule ke mou ʻalu pōpula kituʻa Tamasikusi:” ʻoku pehē ʻa Sihova, ʻaia ko hono huafa, ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau.