2 Krönikeboken 7

1 När Salomo hade slutat sin bön, kom eld ned från himmelen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och HERRENS härlighet uppfyllde huset.

Pea ko eni ʻi heʻene fakaʻosi ʻe Solomone ʻae lotu, naʻe hoko hifo ʻae afi mei he langi, pea ne keina ʻo ʻosi ʻae feilaulau tutu pea mo e ngaahi feilaulau: pea naʻe fakafonu ʻae fale ʻe he nāunau ʻo Sihova.

2 Och prästerna kunde icke gå in i HERRENS hus, eftersom HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus.

Pea naʻe ʻikai faʻa hū ange ʻae kau taulaʻeiki ki he loto fale ʻo Sihova, koeʻuhi kuo fakafonu ʻae fale ʻo Sihova ʻaki ʻae nāunau ʻo Sihova.

3 Då nu alla Israels barn sågo huru elden kom ned, och sågo HERRENS härlighet över huset, föllo de ned på den stenlagda gården, med ansiktena mot jorden, och tillbådo HERREN och tackade honom, därför att han är god, och därför att hans nåd varar evinnerligen.

Pea ʻi he sio ʻae fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli ki heʻene ʻalu hifo ʻae afi, pea ki he nāunau ʻo Sihova ʻi he fale, naʻa nau punou hifo mo honau mata ki he kelekele ki he funga faliki maka, mo [nau ]hū, mo fakafetaʻi kia Sihova, [ʻo pehē], He ʻoku angalelei ia: pea ʻoku taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa.

4 Och konungen och allt folket offrade slaktoffer inför HERRENS ansikte.

Pea hili ia naʻe ʻatu ai ʻe he tuʻi pea mo e kakai fulipē ʻae ngaahi feilaulau ʻi he ʻao ʻo Sihova.

5 Konung Salomo offrade såsom slaktoffer tjugutvå tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av småboskapen. Så invigdes Guds hus av konungen och allt folket.

Pea naʻe ʻatu ʻe Solomone ha feilaulau, ko e fanga pulu ʻe ua mano mo e ua afe, mo e fanga sipi ʻe taha kilu mo e ua mano: pea pehē, naʻe fakatapui ʻae fale ʻoe ʻOtua ʻe he tuʻi pea mo e kakai kotoa pē.

6 Och prästerna stodo där i sina tjänstförrättningar, och leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen; David lät nämligen dem utföra lovsången. Men prästerna stodo mitt emot dem och blåste i trumpeter, medan hela Israel förblev stående.

Pea naʻe fai ʻe he kau taulaʻeiki ki heʻenau ngaahi ngāue: ko e kau Livai foki mo e ngaahi meʻa fasi hiva kia Sihova, ʻaia naʻe ngaohi ʻe Tevita ke hiva ʻaki kia Sihova, koeʻuhi ko e taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa, ʻi heʻene fai fakafetaʻi ʻe Tevita ʻi heʻenau ngāue: pea naʻe fakaongo ʻe he kau taulaʻeiki ʻae ngaahi meʻalea ʻi honau ʻao, pea naʻe tutuʻu ʻa ʻIsileli kātoa ki ʻolunga.

7 Och Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför HERRENS hus; ty där offrade han brännoffren och fettstyckena av tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra icke kunde rymma brännoffret, spisoffret och fettstyckena.

Pea naʻe fakatapui foki ʻe Solomone ʻae potu ki loto ʻoe lotoʻā ʻaia naʻe ʻi he ʻao ʻoe fale ʻo Sihova: he naʻa ne ʻatu ʻi he potu ko ia ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngako ʻoe ngaahi feilaulau fakamelino, he koeʻuhi naʻe ʻikai faʻa hao ʻi he feilaulauʻanga palasa ʻaia naʻe ngaohi ʻe Solomone, ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau meʻakai, pea mo e ngako.

8 Tid detta tillfälle firade Salomo högtiden i sju dagar, och med honom hela Israel, en mycket stor församling ifrån hela landet, allt ifrån det ställe där vägen går till Hamat ända till Egyptens bäck.

Pea ʻi he kuonga foki ko ia naʻe fai ʻae kātoanga ʻe Solomone ʻi he ʻaho ʻe fitu, pea naʻe fakataha ʻa ʻIsileli kātoa mo ia, ko e fuʻu fakataha lahi, mei he hūʻanga ki Hamati ʻo aʻu ki he vaitafe ʻo ʻIsipite.

9 Och på åttonde dagen höllo de högtidsförsamling. Ty altarets invigning firade de i sju dagar och högtiden i sju dagar.

Pea ʻi hono valu ʻoe ʻaho naʻa nau fai ʻae fakataha molumalu: he naʻa nau fai ʻae fakatapui ʻoe feilaulauʻanga ʻi he ʻaho ʻe fitu, pea mo e kātoanga ʻi he ʻaho ʻe fitu.

10 Men på tjugutredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina hyddor; och de voro fulla av glädje och fröjd över det goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

Pea ʻi hono uofulu ma tolu ʻoe ʻaho ʻi hono fitu ʻoe māhina naʻa ne fekau ke ʻalu ʻae kakai ki honau ngaahi fale, ʻi he fiefia mo e nekeneka ʻi loto koeʻuhi ko e angalelei naʻe fakahā ʻe Sihova kia Tevita, pea kia Solomone, pea ki hono kakai ʻIsileli.

11 Så fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad Salomo hade haft i sinnet att utföra i HERRENS hus och i sitt eget hus hade lyckats honom väl.

Naʻe pehē ʻae fakaʻosi ʻe Solomone ʻae fale ʻo Sihova, pea mo e fale ʻoe tuʻi: pea ko e meʻa kotoa pē naʻe fakakaukau ki ai ʻa Solomone ʻi hono loto ke fai ʻi he fale ʻo Sihova, pea ʻi hono fale ʻoʻona, naʻa ne fai monitonu pe ia.

12 Och HERREN uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: »Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.

Pea naʻe hā mai ʻa Sihova kia Solomone ʻi he pō, mo ne pehē kiate ia, “Kuo u fanongo ki hoʻo lotu, pea kuo u fili ʻae potu ni moʻoku ko e fale ke fai ai ʻae feilaulau.

13 Om jag tillsluter himmelen, så att regn icke faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet, eller om jag sänder pest bland mitt folk,

Kapau te u tāpuni ʻae langi ke ʻoua naʻa ai ha ʻuha ʻe tō, pea kapau te u fekauʻi ʻae fanga heʻe maumau ke keina ʻae fonua, pea kapau te u tuku ʻae mahaki fakaʻauha ki he lotolotonga ʻo hoku kakai:

14 men mitt folk, det som är uppkallat efter mitt namn, då ödmjukar sig och beder och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, så vill jag höra det från himmelen och förlåta deras synd och skaffa bot åt deras land.

Pea kapau ʻe fakavaivai mai ʻa hoku kakai ʻoku ui ʻaki ʻa hoku huafa, pea nau lotu, mo nau kumi ki hoku fofonga, pea nau tafoki mei honau ngaahi hala kovi: pehē, te u toki fanongo mei he langi, pea te u fakamolemole ʻenau angahala, pea te u fakamoʻui ʻa honau fonua.

15 Så skola nu mina ögon vara öppna och mina öron akta på vad som bedes på denna plats.

Ko eni, ʻe ʻā ʻa hoku mata, pea ʻe tokanga ʻa hoku telinga ki he lotu ʻe fai ʻi he potu ni.

16 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, för att mitt namn skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skola vara där alltid.

He ko eni, kuo u fili mo fakatapui ʻae fale ni, koeʻuhi ke ʻi ai ʻa hoku hingoa ʻo taʻengata: pea ʻe ʻi ai ʻa hoku mata mo hoku loto maʻuaipē.

17 Om du nu vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, så att du gör allt vad jag har bjudit dig och håller mina stadgar och rätter,

Pea koeʻuhi ko koe, kapau te ke ʻalu ʻi hoku ʻao, ʻo hangē ko e ʻalu ʻa Tevita ko hoʻo tamai, pea ke fai ʻae meʻa kotoa pē kuo u fekau kiate koe, pea ke tokanga ki heʻeku ngaahi fono mo ʻeku ngaahi fakamaau:

18 då skall jag upprätthålla din konungatron, såsom jag lovade din fader David, när jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, då en avkomling av dig icke råder över Israel.'

Pehē, te u toki fokotuʻumaʻu ʻae nofoʻa fakatuʻi ʻo ho puleʻanga, ʻo hangē ko ʻeku fuakava naʻe fai mo Tevita ko hoʻo tamai, ʻo pehē, ʻE ʻikai te ke masiva ʻi ha tangata ke pule ʻi ʻIsileli.

19 Men om I vänden om och övergiven de stadgar och bud som jag har förelagt eder, och gån bort och tjänen andra gudar och tillbedjen dem,

Pea kapau te mou tafoki atu, mo liʻaki ʻa ʻeku ngaahi fono mo ʻeku ngaahi fekau, ʻaia kuo u tuku ʻi homou ʻao, pea mou ʻalu mo tauhi ki he ngaahi ʻotua kehe, mo lotu ki ai:

20 då skall jag rycka upp dem som så göra ur mitt land, det som jag har givit dem; och detta hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag förkasta ifrån mitt ansikte; och jag skall göra det till ett ordspråk och en visa bland alla folk.

Pehē, te u toki taʻaki hake ʻakinautolu mei honau aka ʻo lī ʻakinautolu mei hoku fonua, ʻaia kuo u foaki kiate kinautolu: pea ko e fale ni, ʻaia kuo u fakatapui ki hoku huafa, te u liʻaki ia mei hoku ʻao, pea te u ngaohi ia ko e lea fakatātā mo e manukiʻanga ʻi he ngaahi puleʻanga kotoa pē.

21 Och över detta hus, som har varit så upphöjt, skall då var och en som går därförbi bliva häpen. Och när någon frågar: 'Varför har HERREN gjort så mot detta land och detta hus?',

Pea ko e fale ni, ʻoku māʻolunga ni, ʻe hoko ko e ofoʻanga kiate ia kotoa pē ʻe ʻalu ofi ki ai: ko ia te ne pehē ai, ‘Ko e hā kuo fai pehē ai ʻe Sihova ki he fonua ni, pea ki he fale ni?’

22 då skall man svara: 'Därför att de övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höllo sig till andra gudar och tillbådo dem och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda komma över dem.'»

Pea ʻe tali ʻo pehēange, ‘Koeʻuhi naʻa nau siʻaki ʻa Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai, ʻaia naʻa ne ʻomi ʻakinautolu mei he fonua ko ʻIsipite, mo nau puke ki he ngaahi ʻotua kehe, mo lotu ki ai, mo tauhi kiate kinautolu: ko ia ia kuo ne ʻomi ʻe ia ʻae kovi ni kotoa pē kiate kinautolu.’”