2 Krönikeboken 35

1 Därefter höll Josia HERRENS påskhögtid i Jerusalem; man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.

Pea naʻe fai foki ʻe Sosaia ʻa e [kātoanga ]ʻoe Lakaatu kia Sihova ʻi Selūsalema: pea naʻa nau tāmateʻi ʻae Lakaatu ʻi hono [ʻaho ]hongofulu ma fā ʻoe ʻuluaki māhina.

2 Och han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i HERRENS hus.

Pea naʻa ne fokotuʻu ʻae kau taulaʻeiki ʻi honau ngaahi lakanga, ʻo ne tokoni ʻakinautolu ʻi he ngāue ʻi he fale ʻo Sihova.

3 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade åt HERREN: »Sätten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en börda på edra axlar. Tjänen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel.

Pea naʻe pehē ʻe ia ki he kau Livai ʻaia naʻe akonakiʻi ʻa ʻIsileli kotoa pē, ʻakinautolu naʻe māʻoniʻoni kia Sihova, “Mou ʻai ʻae puha māʻoniʻoni ʻi he fale naʻe langa ʻe Solomone ko e foha ʻo Tevita ko e tuʻi ʻo ʻIsileli: ʻe ʻikai ʻai ia ko e kavenga ki homou uma: ko eni mou tauhi ʻa Sihova ko homou ʻOtua, mo hono kakai ko ʻIsileli,

4 Gören eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har föreskrivit, och enligt hans son Salomos föreskrifter,

Pea teuteu ʻakimoutolu ʻi he ngaahi fale ʻo hoʻomou ngaahi tamai, ʻo fakatatau ki homou lakanga, ʻo taau mo e tohi ʻa Tevita ko e tuʻi ʻo ʻIsileli, pea hangē ko e tohi ʻa Solomone ko hono foha.

5 och inställen eder i helgedomen, ordnade efter edra bröders, det meniga folkets, familjeskiften, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på vart skifte.

Pea mou tuʻu ʻi he potu māʻoniʻoni ʻo fakatatau mo e vahe ʻoe ngaahi fale ʻoe ngaahi tamai ʻo homou kāinga ko e kakai, pea taau mo e vahe ʻoe ngaahi fale ʻoe kau Livai.

6 Och slakten påskalammet och helgen eder och reden till det för edra bröder, så att I gören efter HERRENS ord genom Mose.»

Ko ia mou tāmateʻi ʻae Lakaatu, pea fakamāʻoniʻoni ʻakimoutolu, pea teuteu homou ngaahi kāinga, koeʻuhi ke nau fai ʻo hangē ko e folofola ʻa Sihova ʻi he nima ʻo Mōsese.”

7 Och Josia gav åt det meniga folket såsom offergärd småboskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till påskoffer, åt alla som voro där tillstädes, så ock tre tusen fäkreatur, detta allt av konungens enskilda egendom.

Pea naʻe foaki ʻe Sosaia ki he kakai, ʻi he fanga manu, ko e fanga lami mo e ʻuhikiʻi kosi, ko e meʻa foaki kotoa pē ki he [kātoanga ]ʻoe Lakaatu, maʻae kakai naʻe kātoa, ko e tolu mano, mo e fanga pulu ʻe tolu afe: naʻe ʻomi ʻae meʻa ni mei he koloa ʻae tuʻi.

8 Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt folket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.

Pea naʻe foaki fiemālie pe ʻe hono houʻeiki ki he kakai, pea ki he kau taulaʻeiki, mo e kau Livai: ko Hilikia mo Sakalia mo Sehieli, ko e kau pule ki he fale ʻoe ʻOtua, naʻa nau foaki ki he kau taulaʻeiki ko e feilaulau ʻi he [kātoanga ]ʻoe Lakaatu, ko e fanga manu siʻi ko e ua afe mo e onongeau, mo e fanga pulu ʻe tolungeau.

9 Men Konanja och hans bröder, Semaja och Netanel, jämte Hasabja, Jegiel och Josabad, de översta bland leviterna, gåvo åt leviterna såsom offergärd fem tusen lamm och killingar till påskoffer, så ock fem hundra fäkreatur.

Pea ko Kononaia foki, mo Simaia mo Netanili, ko hono kāinga, mo Hesapaia mo Sehieli mo Sosapati, ko e kau tuʻukimuʻa ʻoe kau Livai, naʻa nau foaki ki he kau Livai ko e feilaulau ki he [kātoanga ]ʻoe Lakaatu, ko e fanga manu siʻi ʻe nima afe, mo e fanga pulu ʻe nimangeau.

10 Så blev det då ordnat för gudstjänsten; och prästerna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, såsom konungen hade bjudit.

Ko ia naʻe teuteu ʻae ngāue, pea naʻe tuʻu ʻae kau taulaʻeiki ʻi honau potu, mo e kau Livai ʻi honau lakanga, ʻo fakatatau ki he fekau ʻae tuʻi.

11 Därefter slaktade de påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.

Pea naʻa nau tāmateʻi ʻae Lakaatu, pea naʻe luluku ʻe he kau taulaʻeiki ʻae toto mei honau nima, pea naʻe fohifohiʻi ʻae ngaahi manu ʻe he kau Livai.

12 Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt det meniga folket, efter deras familjeskiften, för att de skulle offra dem åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses bok. På samma sätt gjorde de ock med fäkreaturen.

Pea naʻa nau hiki ʻae ngaahi feilaulau tutu, koeʻuhi ke nau foaki ʻo fakatatau ki he ngaahi vahe ʻoe ngaahi fale nofoʻanga ʻoe kakai, ke ʻatu kia Sihova, ʻo hangē ko ia kuo tohi ʻi he tohi ʻa Mōsese. Pea naʻa nau fai pehē pe ki he fanga pulu.

13 Och de stekte påskalammet på eld, på föreskrivet sätt; men tackoffersköttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast åt allt det meniga folket.

Pea naʻa nau tunu ʻa e [feilaulau ʻoe ]Lakaatu ʻaki ʻae afi ʻo fakatatau ki he tuʻutuʻuni: ka ko hono ngaahi meʻa māʻoniʻoni niʻihi naʻa nau haka ʻi he ngaahi kulo, mo e kulo lahi, mo e ngaahi ipu, pea tufa leva ia ki he kakai kotoa pē.

14 Sedan redde de till åt sig själva och åt prästerna; ty prästerna, Arons söner, voro upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena; därför måste leviterna reda till både åt sig och åt prästerna, Arons söner.

Pea hili ia naʻa nau teuteu maʻanautolu, pea maʻae kau taulaʻeiki: koeʻuhi naʻe moʻua ʻae kau taulaʻeiki ko e ngaahi foha ʻo ʻElone ʻi he ʻatu ʻae ngaahi feilaulau tutu mo e ngako, ʻo feʻunga mo e poʻuli: ko ia naʻe teuteu ai maʻanautolu ʻe he kau Livai, pea maʻae kau taulaʻeiki ko e ngaahi foha ʻo ʻElone.

15 Och sångarna, Asafs barn, stodo på sin plats, såsom David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och dörrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behövde icke gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, de andra leviterna, redde till åt dem.

Pea naʻe ʻi honau potu ʻae kau hiva ko e ngaahi foha ʻo ʻAsafi, ʻo fakatatau ki he fekau ʻa Tevita, mo ʻAsafi, mo Hemoni, mo Situtuni ko e tangata kikite ʻae tuʻi: pea naʻe tali ʻi he matapā ʻae kau leʻo matapā: koeʻuhi ke ʻoua naʻa nau ʻalu mei heʻenau ngāue: he naʻe teuteuʻi maʻanautolu ʻe honau kāinga ko e kau Livai.

16 Så blev allt ordnat för HERRENS tjänst på den dagen, i det att man höll påskhögtid och offrade brännoffer på HERRENS altare, såsom konung Josia hade bjudit.

Pea pehē, naʻe teu ʻae ngāue kotoa pē ʻa Sihova ʻi he ʻaho [kātoanga ]ʻoe Lakaatu, pea ke ʻatu ʻae ngaahi feilaulau tutu ki he feilaulauʻanga ʻo Sihova, ʻo fakatatau ki he fekau ʻae tuʻi ko Sosaia.

17 De israeliter som voro där tillstädes höllo nu påskhögtid och firade det osyrade brödets högtid i sju dagar.

Pea naʻe fai ʻa e [kātoanga ]ʻoe Lakaatu ʻi he kuonga ko ia ʻe he fānau ʻa ʻIsileli naʻe ʻi ai, mo e kātoanga ʻoe mā taʻelēvani ʻi he ʻaho ʻe fitu.

18 En påskhögtid lik denna hade icke blivit hållen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hållit en sådan påskhögtid som den vilken nu hölls av Josia jämte prästerna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro där tillstädes, jämväl Jerusalems invånare.

Pea naʻe ʻikai ha [kātoanga ʻoe ]Lakaatu ʻe fai ʻi ʻIsileli ʻo hangē ko ia talu ʻae ngaahi ʻaho ʻo Samuela ko e palōfita: pea naʻe ʻikai fai ha [kātoanga ʻoe ]Lakaatu ʻe he ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo ʻIsileli ʻo hangē ko ia naʻe fai ʻe Sosaia, mo e kau taulaʻeiki, mo e kau Livai, mo Siuta kotoa pē mo ʻIsileli ʻaia naʻe kātoa, mo e kakai ʻo Selūsalema.

19 I Josias adertonde regeringsår hölls denna påskhögtid.

Naʻe fai ʻa e [kātoanga ʻoe ]Lakaatu ni ʻi hono hongofulu ma valu ʻoe taʻu ʻae pule ʻa Sosaia.

20 Efter allt detta, sedan Josia hade försatt templet i gott stånd, drog Neko, konungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.

Pea hili ʻae meʻa ni kotoa pē, pea ʻosi hono teuʻi ʻae faletapu ʻe Sosaia, naʻe ui hake ʻa Niko ko e tuʻi ʻo ʻIsipite ke tauʻi ʻa Kalikimisi ʻaia ʻoku ofi ki he ʻIufaletisi: pea naʻe ʻalu kituaʻā ʻa Sosaia ke tauʻi ia.

21 Då skickade denne sändebud till honom och lät säga: »Vad har du med mig att göra, du Juda konung? Det är icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag dig till vara, så att han icke fördärvar dig.»

Ka naʻa ne fekau ʻae kau tangata fekau kiate ia, ʻo pehē, “Ko e hā ʻeku kau kiate koe, ʻa koe ko e tuʻi ʻo Siuta? ʻOku ʻikai te u haʻu ke tauʻi koe he ʻaho ni, ka ki he fale ʻaia ʻoku ou tauʻi: he naʻe fekau au ʻe he ʻOtua ke u fakatoʻotoʻo: ke ke taʻofi koe ke ʻoua naʻa ke fie kau ki he ʻOtua, ʻaia ʻoku ʻiate au, telia naʻa ne tāmateʻi koe.”

22 Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord, som dock kommo från Guds mun. Och det kom till strid på Megiddos slätt.

Ka naʻe ʻikai fie kalofaki ʻe Sosaia hono mata meiate ia, ka naʻa ne fakapuli ia, koeʻuhi ke na fai mo ia, pea naʻe ʻikai te ne tokanga ki he ngaahi lea ʻa Niko mei he fofonga ʻoe ʻOtua, ka naʻe haʻu ke tauʻi ia ʻi he teleʻa ʻo Mekito.

23 Men skyttarnas skott träffade konung Josia; och konungen sade till sina tjänare: »Bären mig undan, ty jag är svårt sårad.»

Pea naʻe fana ʻe he kau fana ki he tuʻi ko Sosaia: pea naʻe pehē ʻe he tuʻi ki heʻene kau tamaioʻeiki, “ʻAve au mei heni: he kuo u lavea lahi.”

24 Då buro hans tjänare honom från stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven där hans fäder voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.

Ko ia naʻe ʻave ai ia ʻe heʻene kau tamaioʻeiki mei he saliote ko ia, pea naʻe tuku ia ki hono ua ʻo ʻene saliote naʻa ne maʻu: pea naʻa nau ʻomi ia ki Selūsalema, pea pekia ia: pea nau tanu ia ʻi he tanuʻanga ʻe taha ʻo ʻene ngaahi tamai. Pea naʻe tangi mamahi ʻa Siuta mo Selūsalema koeʻuhi ko Sosaia.

25 Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Och alla sångare och sångerskor talade sedan i sina klagosånger om Josia, såsom man gör ännu i dag; och dessa sånger blevo allmänt gängse i Israel. De finnas upptecknade bland »Klagosångerna».

Pea naʻe tangilāulau ʻa Selemaia koeʻuhi ko Sosaia: pea naʻe kau kia Sosaia ʻae lea ʻae kau tangata hiva kotoa pē mo e kau fefine hiva ʻi heʻenau ngaahi lea tangi ʻo aʻu ki he ʻaho ni, pea naʻa nau fokotuʻu ia ko e meʻa fai maʻu ʻi ʻIsileli: pea vakai, kuo tohi ia ʻi he ngaahi tangilāulau.

26 Vad nu mer är att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde, efter vad föreskrivet var i HERRENS lag,

Pea ko eni, ko hono toe ʻoe ngāue ʻa Sosaia, mo ʻene angalelei, ʻo fakatatau ki ne meʻa naʻe tohi ʻi he fono ʻa Sihova,

27 och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar

Pea mo ʻene ngaahi ngāue, ko e ʻuluaki mo e kimui, kuo tohi ia ʻi he tohi ki he ngaahi tuʻi ʻo ʻIsileli mo Siuta.