< 2 Krönikeboken 19 >

1 Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.
Pea naʻe liliu atu ʻa Sihosafate ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻi he fiemālie ki hono fale ki Selūsalema.
2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: »Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.
Pea naʻe ʻalu kituaʻā ʻa Sehu ko e foha ʻo Hanani ko e tangata kikite ke fakafetaulaki kiate ia, ʻo ne pehē ki he tuʻi ko Sihosafate, “He ʻoku totonu kiate koe ke tokoni ki he taʻeangafakaʻotua? Pea ke ʻofa kiate kinautolu ʻoku fehiʻa kia Sihova? Ko ia kuo hoko ai ha houhau meia Sihova kiate koe.
3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.»
Ka ko e moʻoni ʻoku ai ʻae ngaahi meʻa lelei siʻi ʻoku ʻilo ʻiate koe, koeʻuhi ʻi hoʻo ʻave ʻae ngaahi vao tapu mei he fonua, pea kuo ke teuteu ho loto ke kumi kia Sihova.”
4 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.
Pea naʻe nofo ʻa Sihosafate ʻi Selūsalema: pea toe ʻalu atu ia ki he kakai kotoa pē mei Peasipa ʻo aʻu ki he moʻunga ko ʻIfalemi, ʻo ne liliu ʻakinautolu kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai.
5 Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer, särskilda för var stad.
Pea naʻe fakanofo ʻe ia ʻae kau fakamaau ʻi he fonua ʻi he ngaahi kolotau kotoa pē ʻo Siuta ʻi he kolo taki taha kotoa pē.
6 Och han sade till dessa domare: »Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.
Pea naʻa ne pehē ki he kau fakamaau, “Vakai ki he meʻa ʻoku mou fai: he ʻoku ʻikai te mou fakamaau maʻae tangata, ka kia Sihova, ʻaia ʻoku ʻiate kimoutolu ʻi he fakamaau.
7 Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.»
Ko ia tuku ke ʻiate kimoutolu ʻae manavahē kia Sihova: pea vakai pea fai ia: he ʻoku ʻikai ha angahia ʻia Sihova ko hotau ʻOtua, pe ha filifilimānako kakai, pe ha maʻu meʻaʻofa.”
8 Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,
Pea naʻe fakanofo foki ʻe Sihosafate ʻi Selūsalema, ʻae niʻihi ʻoe kau Livai, pea mo e kau taulaʻeiki, mo e niʻihi ʻi he tuʻukimuʻa ʻoe kau mātuʻa ʻo ʻIsileli, koeʻuhi ke fai ʻae fakamaau ʻa Sihova, pea ki he ngaahi fakakikihi, ʻi heʻenau liu mai ki Selūsalema.
9 bjöd han dem och sade: »Så skolen I göra i HERRENS fruktan, redligt och med hängivet hjärta.
Pea naʻe fekau pau ʻe ia kiate kinautolu ʻo pehē, “Ke mou fai pehē pe ʻi he manavahē kia Sihova, ʻo angatonu pea ʻi he loto haohaoa.
10 Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.
Pea ko e meʻa ia kotoa pē ʻe ʻomi kiate kimoutolu ʻi homou ngaahi kāinga ʻoku nofo ʻi honau ngaahi kolo, ʻi he fetāmateʻaki, pe ʻi he fono mo e fekau, mo e ngaahi tuʻutuʻuni, ke mou valoki ʻakinautolu ke ʻoua naʻa nau fai angahala kia Sihova, ke hoko ai ʻae houhau kiate kimoutolu, pea ki homou kāinga: mou fai ia, pea ʻe ʻikai te mou fai hala.
11 Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmän under eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERREN skall vara med den som är god.»
Pea vakai, ko ʻAmalia ko e taulaʻeiki lahi, ʻoku pule ia kiate kimoutolu ʻi he ngaahi meʻa kotoa pē ʻia Sihova: pea pule ʻa Sepatia ko e foha ʻo ʻIsimeʻeli, ko e pule ʻoe fale ʻo Siuta, ʻi he ngaahi meʻa ʻae tuʻi: pea ko e kau Livai foki ko e ngaahi matāpule ʻi homou ʻao. [Mou ]fai loto mālohi, pea ʻe kau ʻa Sihova mo e angalelei.”

< 2 Krönikeboken 19 >