< 2 Krönikeboken 10 >

1 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.
Pea naʻe ʻalu ʻa Lehopoami ki Sikemi: he ne kuo ʻalu ʻa ʻIsileli kotoa pē ki Sikemi ke fakanofo ia ko e tuʻi.
2 När Jerobeam, Nebats son, hörde detta, där han var i Egypten -- dit hade han nämligen flytt för konung Salomo -- vände han tillbaka från Egypten.
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he ongoʻi ia ʻe Selopoami ko e foha ʻo Nipati, ʻi ʻIsipite (he naʻe hola ia ki ai mei he ʻao ʻo Solomone ko e tuʻi, ) pea naʻe toe haʻu ʻa Selopoami mei ʻIsipite.
3 Och de sände bort och läto kalla honom åter. Då kom Jerobeam tillstädes jämte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
Pea naʻa nau fekau ʻo ui ia. Ko ia naʻe haʻu ai ʻa Selopoami mo ʻIsileli kotoa pē ʻonau lea kia Lehopoami, ʻo pehē,
4 »Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi tjäna dig.»
“Naʻe fakamamahi ʻemau kavenga, ʻe hoʻo tamai: pea ko eni ke ke fakamaʻamaʻa ʻae ngaahi ngāue mamahi ʻa hoʻo tamai, mo ʻene haʻamonga mamafa ʻaia naʻa ne ʻai kiate kimautolu, pea te mau tauhi koe.”
5 Han svarade dem: »Vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka till mig.» Och folket gick.
Pea naʻe pehē ʻe ia kiate kinautolu, “Mou toe haʻu kiate au ʻoka hili ʻae ʻaho ʻe tolu.” Pea naʻe ʻalu ai ʻae kakai.
6 Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: »Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»
Pea naʻe fakakaukau ʻae tuʻi ko Lehopoami mo e kau mātuʻa naʻe tuʻu ʻi he ʻao ʻo Solomone ko ʻene tamai ʻi heʻene kei moʻui, ʻo pehē, Ko e hā hoʻomou fakakaukau ki ha lea ke tali ʻaki ʻae kakai ni?
7 De svarade honom och sade: »Om du visar dig god mot detta folk och är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare.»
Pea naʻa nau lea kiate ia, ʻo pehē, “Kapau te ke angaʻofa ki he kakai ni, pea ke fakafiemālie ʻakinautolu, mo ke lea ʻaki ʻae ngaahi lea lelei kiate kinautolu, pea te nau hoko ko hoʻo kau tamaioʻeiki ʻo taʻengata.”
8 Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.
Ka naʻe liʻaki ʻe ia ʻae fakakaukau naʻe tuku kiate ia ʻe he kau mātuʻa, pea fakakaukau ia mo e kau talavou naʻe toʻutangata mo kaumeʻa mo ia, pea nau tuʻu ʻi hono ʻao.
9 Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader har lagt på oss'?»
Pea pehē ʻe ia kiate kinautolu, “Ko e hā homou loto ʻomoutolu ki he tali ʻe fai ki he kakai ni,” ʻaia kuo nau lea mai kiate au, ʻo pehē, “Ke ke fakamaʻamaʻa siʻi ʻae haʻamonga ʻaia naʻe ʻai ʻe hoʻo tamai kiate kimautolu?”
10 De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och sade: »Så bör du säga till folket som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' -- så bör du säga till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare än min faders länd.
Pea naʻe lea kiate ia ʻae kau talavou ʻa ia naʻe tupu hake mo kaumeʻa mo ia, ʻo pehē, “Ke ke tali pehē ʻae kakai naʻe lea kiate koe, ʻo pehē, naʻe fakamamafa ʻemau kavenga ʻe hoʻo tamai, ka ke fakamaʻamaʻa siʻi ia ʻe koe maʻamautolu: te ke tala ʻo pehē kiate kinautolu, ‘ʻE lahi hoku louhiʻi nima siʻi ʻi he kongaloto ʻo ʻeku tamai.’
11 Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.'»
He koeʻuhi, ‘Naʻe ʻai ʻe heʻeku tamai ʻae haʻamonga mamafa kiate kimoutolu, te u fakalahi ki hoʻomou haʻamonga: naʻe kinisi ʻakimoutolu ʻe heʻeku tamai ʻaki ʻae meʻa kinisi, ka te u kinisi ʻakimoutolu ʻaki ʻae ngaahi sikopio.’”
12 Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen tillbaka till mig på tredje dagen.»
Ko ia naʻe haʻu ʻa Selopoami mo e kakai kotoa pē kia Lehopoami ʻi hono ʻaho tolu, ʻo hangē ko e fekau ʻae tuʻi, ʻo pehē, “Toe haʻu kiate au ʻi hono tolu ʻoe ʻaho.”
13 Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktade icke på de gamles råd.
Pea naʻe lea mālohi ʻae tuʻi kiate kinautolu: pea naʻe liʻaki ʻe he tuʻi ko Lehopoami ʻae fakakaukau ʻae kau mātuʻa,
14 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Jag skall göra edert ok tungt, ja, jag skall göra det ännu tyngre än förut; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.»
Pea ne talia ʻakinautolu ʻo fakatatau ki ke fakakaukau ʻoe kau talavou, ʻo pehē, “Naʻe fakamamafa hoʻomou haʻamonga ʻe heʻeku tamai, ka te u fakalahi ki ai: naʻe kinisi ʻakimoutolu ʻe heʻeku tamai ʻaki ʻae ngaahi meʻa kinisi, ka te u kinisi ʻakimoutolu ʻaki ʻae ngaahi sikopio.”
15 Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av Gud, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
Ko ia naʻe ʻikai tokanga ʻae tuʻi ki he kakai: he naʻe mei he ʻOtua ʻae meʻa ni, koeʻuhi ke fakamoʻoni ʻe Sihova ʻene folofola, ʻaia naʻa ne folofolaʻaki ia ʻAhisa ko e tangata Sailo, kia Selopoami ko e foha ʻo Nipati.
16 Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem, gav folket konungen detta svar: »Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu själv om ditt hus, du David.» Därefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
Pea ʻi he mamata ʻa ʻIsileli kotoa pē ʻoku ʻikai tokanga ʻae tuʻi kiate kinautolu, naʻe lea ʻae kakai ki he tuʻi, ʻo pehē, “Ko e hā hamau ʻinasi ʻia Tevita? Pea ʻoku ʻikai hamau tofiʻa ʻi he foha ʻo Sese: ʻE ʻIsileli, ke taki taha ʻalu ʻae tangata ki hono fale fehikitaki: pea ko eni, ʻa Tevita vakai ki ho fale ʻoʻou.” Ko ia naʻe ʻalu ai ʻa ʻIsileli kotoa pē ki honau ngaahi fale fehikitaki.
17 Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev Rehabeam konung.
Ka koeʻuhi ko e fānau ʻa ʻIsileli naʻe nofo ʻi he ngaahi kolo ʻo Siuta, naʻe pule ʻa Lehopoami kiate kinautolu.
18 Och när konung Rehabeam sände åstad Hadoram, som hade uppsikten över de allmänna arbetena, stenade Israels barn denne till döds; och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
Pea naʻe fekau ʻe he tuʻi ko Lehopoami ʻa ʻAtolami ʻaia naʻe pule ki he tukuhau: pea naʻe tolongaki ʻaki ia ʻae maka ʻe he fānau ʻa ʻIsileli, pea pekia ai ia. Ka naʻe fakatoʻotoʻo ʻe Lehopoami ke heka ki heʻene saliote, ke hola ki Selūsalema.
19 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån ända till denna dag.
Pea kuo angatuʻu ʻa ʻIsileli ki he fale ʻo Tevita ʻo aʻu mai ki he ʻaho ni.

< 2 Krönikeboken 10 >