< 1 Kungaboken 4 >

1 Konung Salomo var nu konung över hela Israel.
Ko ia naʻe pule ai ʻae tuʻi ko Solomone ki ʻIsileli kātoa.
2 Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;
Pea ko eni ia ʻae houʻeiki naʻe ʻiate ia; ko ʻAsalia ko e foha ʻo Satoki ko e taulaʻeiki.
3 Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;
Mo Iliolefi mo ʻAhia, ko e ongo foha ʻo Sisa, ko e ongo tangata tohi; mo Sihosafate ko e foha ʻo ʻAhilute, ko e tangata tohi meʻa ia.
4 Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;
Pea ko Penaia ko e foha ʻo Sehoiata naʻe pule ki he kautau: pea ko Satoki mo ʻApaiata ko e ongo taulaʻeiki:
5 Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän;
Pea ko ʻAsalia ko e foha ʻo Netane naʻe pule ia ki he kau matāpule: pea ko Saputi ko e foha ʻo Netane ko e matāpule lahi ia, pea ko e kāinga ia ʻoe tuʻi:
6 Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.
Pea naʻe pule ʻa ʻAhisali ki he kakai ʻoe fale: pea naʻe pule ʻa ʻAtonilami ko e foha ʻo ʻApita ki he tukuhau.
7 Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.
Pea naʻe ʻia Solomone ʻae kau matāpule ʻe toko hongofulu ma ua, naʻe puleʻi ʻa ʻIsileli kātoa, ke tokonaki ʻae meʻakai maʻae tuʻi pea mo hono kau nofoʻanga; naʻe tokonaki ʻi he taʻu ʻe he tangata taki taha ʻi hono māhina.
8 Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
Pea ko honau hingoa eni: Ko e foha ʻo Uli, mei he moʻunga ʻo ʻIfalemi:
9 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
Ko e foha ʻo Tekeli, ʻi Makasi, pea ʻi Sealipimi, mo Pete-Semesi, mo ʻEloni-Pete-Hanani:
10 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
Ko e foha ʻo Hesiti, ʻi ʻAlupoti; naʻe ʻaʻana ʻa Soko, pea mo e fonua kotoa pē ʻo Hefeli:
11 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;
Ko e foha ʻo ʻApinatapi, ʻi he fonua kotoa pē ʻo Toa; ko ia ia naʻe maʻu ʻa Tafati ko e ʻofefine ʻo Solomone ko hono uaifi:
12 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
Ko Paʻana ko e foha ʻo ʻAhilute; naʻe ʻoʻona ʻa Tenaki, mo Mekito, mo Pete-Seani kātoa, ʻaia ʻoku ofi ki Salitana ki lalo ʻi Sesilili, mei Pete-Seani ki ʻEpeli-Mihola, ʻo aʻu ki he potu ki kō atu ʻi Sokiniami.
13 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;
Ko e foha ʻo Kepa, ʻi Lemoti-Kiliati: naʻe ʻoʻona ʻae ngaahi kolo ʻo Saili ko e foha ʻo Manase, ʻaia ʻoku ʻi Kiliati; naʻe ʻoʻona foki ʻae fonua ʻo ʻAlikopo, ʻaia ʻoku ʻi Pesani, ko e kolo lahi ʻe tolungofulu kuo ʻāʻi, pea matapā ʻaki ʻae palasa:
14 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
Ko ʻAhinatapi ko e foha ʻo Ito, naʻe ʻaʻana ʻa Mehanemi:
15 Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;
Ko ʻAhimasi naʻe ʻi Nafitali; naʻe maʻu foki ʻe ia ʻa Pasimati ko e ʻofefine ʻo Solomone ko hono uaifi:
16 Baana, Husais son, i Aser och Alot;
Ko Peana ko e foha ʻo Husai, naʻe ʻi ʻAseli pea mo ʻAloti:
17 Josafat, Paruas son, i Isaskar;
Ko Sihosafate ko e foha ʻo Palua, naʻe ʻi ʻIsaka:
18 Simei, Elas son, i Benjamin;
Ko Simi ko e foha ʻo Ila, naʻe ʻi Penisimani.
19 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.
Ko Kepa ko e foha ʻo Uli, naʻe ʻi he fonua ʻo Kiliati, mo e fonua ʻo Sihoni ko e tuʻi ʻoe kakai ʻAmoli, pea mo Oki ko e tuʻi ʻo Pesani; pea ko e matāpule tokotaha pe ia ʻi he fonua.
20 Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.
Pea naʻe fuʻu tokolahi ʻa Siuta mo ʻIsileli, ʻo hangē ko e ʻoneʻone ʻi he matātahi ʻa honau tokolahi, ʻi he kai, mo e inu, pea mo e fai fakafiefia.
21 Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.
Pea naʻe pule ʻa Solomone ki he puleʻanga kotoa pē mei he vaitafe ʻo aʻu atu ki he fonua ʻoe kakai Filisitia, pea ʻe aʻu ki he ngataʻanga ʻo ʻIsipite: naʻa nau ʻomi koloa, ʻo tukuhau kia Solomone lolotonga ʻae ʻaho kotoa pē ʻo ʻene moʻui.
22 Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,
Pea ko e meʻakai ʻa Solomone ki he ʻaho pe taha, ko e fuaʻanga ʻe tolungofulu ʻoe mahoaʻa lelei, mo e fuaʻanga ʻe onongofulu ʻoe mahoaʻa ʻe taha,
23 tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.
Ko e fanga pulu sino ʻe hongofulu, mo e fanga pulu ʻe uofulu mei he potu mohukuʻia, mo e fanga sipi ʻe teau, ka ʻoku lau kehe ʻae fanga haʻate mo e fanga ʻanitelope, mo e fanga tia, mo e fanga manupuna naʻe fafangaʻi ke ngako.
24 Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring,
He naʻe aʻu atu ʻa ʻene pule ki he potu kotoa pē ʻi he kauvaitafe ki heni, mei Tifisa ʻo ʻalu atu ki Kesa, ki he ngaahi tuʻi kotoa pē ʻi he kauvai ki heni ʻoe vaitafe: pea naʻe melino pe ia ʻi he potu fulipē naʻe takatakai ʻiate ia.
25 Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.
Pea naʻe nofo taʻemanavahē ʻa Siuta mo ʻIsileli, taki taha ʻae tangata ʻi hono lalo vaine mo e lolo fiki ʻoʻona, mei Tani ʻo aʻu ki Peasipa, ʻi he ʻaho kotoa pē ʻo Solomone.
26 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen ridhästar.
Pea naʻe maʻu ʻe Solomone ʻae potu tuʻuʻanga ʻe fā mano ki he fanga hoosi ʻo ʻene ngaahi saliote, pea mo e kau heka hoosi ʻe tokotaha mano ma toko ua afe.
27 Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas.
Pea naʻe tokonaki ʻe he kau matāpule ko ia ʻae meʻakai mā ʻae tuʻi ko Solomone, pea maʻanautolu kotoa pē naʻe haʻu ki he keinangaʻanga ʻa Solomone, ko e tangata taki taha ʻi hono māhina: naʻe ʻikai te nau masiva ʻi ha meʻa.
28 Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.
Naʻa nau ʻomi foki, ʻe he tangata taki taha ʻo hangē ko ʻene ngāue ʻaʻana, ʻae paʻale mo e kauʻi koane maʻae fanga hoosi mo e fanga manu veʻevave, ki he potu naʻe ʻi ai ʻae kau matāpule.
29 Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,
Pea naʻe foaki ʻe he ʻOtua kia Solomone ʻae poto lahi ʻaupito mo e loto faʻa fakakaukau, mo e loto fuʻu lahi, ʻo hangē ko e ʻoneʻone ʻaia ʻoku ʻi he matātahi.
30 så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet.
Pea naʻe lahi hake ʻae poto ʻa Solomone ʻi he poto ʻae kakai kotoa pē ʻoe fonua fakahahake, mo e poto kotoa pē ʻo ʻIsipite.
31 Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.
He naʻe poto lahi hake ia ʻi he kakai kotoa pē; ʻo lahi hake ʻia Etani ko e tangata Esalai, mo Hemani, mo Kalikoli, mo Talita, ko e ngaahi foha ʻo Maholi: pea naʻe aʻu atu ʻa ʻene ongoongolelei ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē naʻe tuʻu takatakai ai.
32 Han diktade tre tusen ordspråk, och hans sånger voro ett tusen fem.
Pea naʻa ne lea ʻaki ʻae lea fakatātā ʻe tolu afe: pea naʻe taha afe ma nima ʻa ʻene hiva.
33 Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.
Pea naʻa ne fakamatala ʻae ngaahi ʻakau, mei he ʻakau ko e sita ʻoku ʻi Lepanoni ʻo aʻu hifo ki he ʻisope ʻoku tupu mai mei he funga ʻoe ʻā: naʻa ne lea foki ki he ngaahi fanga manu, mo e fanga manupuna, mo e meʻa ʻoku totolo, pea mo e ngaahi ika.
34 Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom. Se Vän i Ordförkl. Se Ordspråk i Ordförkl.
Pea naʻe haʻu ʻae niʻihi mei he kakai kotoa pē ke fanongo ki he poto ʻa Solomone, mei he ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo māmani, ʻaia naʻe fanongo ki heʻene poto.

< 1 Kungaboken 4 >