1 Krönikeboken 13

1 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna.

Pea naʻe faʻa fakakaukau ʻa Tevita fakataha mo e ngaahi ʻeikitau naʻe pule ki he ngaahi toko afe mo e ngaahi toko teau, pea mo e kau takimuʻa kotoa pē.

2 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;

Pea naʻe pehē ʻe Tevita ki he fakataha kātoa ʻo ʻIsileli, “Kapau ʻoku lelei kiate kimoutolu, pea ʻoku finangalo ki ai ʻa Sihova ko hotau ʻOtua, tuku ketau fekau atu ki hotau kāinga ʻi he potu kotoa pē, ʻakinautolu ʻoku toe ʻi he potu fonua kotoa pē ʻo ʻIsileli, pea ki he kau taulaʻeiki mo e kau Livai fakataha mo kinautolu, ʻi he ngaahi kolo mo honau ngaahi potu ofi, koeʻuhi ke nau fakataha mai kiate kitautolu;

3 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.»

Pea ke tau toe ʻomi kiate kitautolu ʻae puha [ʻoe fuakava ]ʻo hotau ʻOtua kiate kitautolu: he naʻe ʻikai te tau fakafehuʻi ki ai ʻi he ngaahi ʻaho ʻo Saula.”

4 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket.

Pea naʻe pehē ʻe he fakataha kotoa pē te nau fai ia: he naʻe matamata totonu ʻae meʻa ni ki he kakai kotoa pē.

5 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.

Ko ia naʻe fakataha ai ʻe Tevita, ʻae kakai kotoa pē, mei Sihoa ʻi ʻIsipite ʻo aʻu atu ki he hūʻanga ki Hamati, koeʻuhi ke ʻomi ʻae puha [ʻoe fuakava ]ʻoe ʻOtua mei Kesa-Sialimi.

6 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn.

Pea naʻe ʻalu hake ʻa Tevita, pea mo ʻIsileli kātoa, ki Peala, (ʻaia ko Kesasialimi, ) ʻaia ʻoku ʻi Siuta, ke ʻohake mei ai ʻae puha ʻoe fuakava ʻoe ʻOtua ko Sihova, ʻaia ʻoku ʻafio ʻi he vahaʻa ʻoe ongo selupi, pea ʻoku ui ʻaki ia ʻa hono huafa.

7 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.

Pea naʻa nau fakaheka ʻae puha [ʻoe fuakava ]ʻoe ʻOtua ki he saliote foʻou mei he fale ʻo ʻApinatapi: pea naʻe angi ki he saliote ʻe Usa mo ʻAhio.

8 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.

Pea naʻe tā meʻa faiva ʻe Tevita pea mo ʻIsileli kātoa ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua ʻaki ʻenau mālohi kotoa, pea ʻi he hiva, mo e tā ʻae haʻape, mo e ngaahi ūtete, mo e ngaahi kihiʻi lali, mo e ukamea tatangi, pea mo e ngaahi meʻalea.

9 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade.

Pea ʻi heʻenau hoko ange ki he fale hahaʻanga uite ʻo Kitoni, naʻe ala atu ʻe Usa ʻa hono nima ke puke ki he puha; he naʻe ngaueue ia ʻi he ʻalu ʻae fanga pulu.

10 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud.

Pea naʻe fakatupu ʻae houhau ʻo Sihova kia Usa, pea naʻa ne taaʻi ia, ko e meʻa ʻi heʻene ala ʻa hono nima ki he puha: pea naʻa ne mate ai ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua.

11 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.

Pea naʻe mamahi ʻa Tevita, koeʻuhi ko e teʻia ʻa Usa ʻe Sihova: pea ko ia kuo ui ai ʻae potu ko ia ko Pelesiusa, ʻo aʻu mai ki he ʻaho ni.

12 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»

Pea naʻe manavahē ʻa Tevita ki he ʻOtua ʻi he ʻaho ko ia, ʻo ne pehē, “ʻE fēfē ʻa ʻeku ʻomi kiate au ʻae puha [ʻoe fuakava ]ʻoe ʻOtua?”

13 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.

Ko ia naʻe ʻikai ʻomi ai ʻe Tevita ʻae puha ʻoe fuakava kiate ia ki he Kolo ʻo Tevita, ka naʻa ne afe atu mo ia ki he fale ʻo ʻOpeti-itomi ko e tangata Kati.

14 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till. Hebr parás péres be-Ussá.

Pea naʻe nofo aipē ʻae puha ʻoe fuakava ʻoe ʻOtua ʻi he ʻapi ʻo ʻOpeti-ʻItomi ʻi hono fale ʻi he māhina ʻe tolu. Pea naʻe fakamonūʻia ʻe Sihova ʻae fale ʻo ʻOpeti-ʻItomi, pea mo e meʻa kotoa pē naʻa ne maʻu.