Höga Visan 2

1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.

Eu sou a rosa de Saron, o lírio dos vales.

2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.

Qual o lírio entre os espinhos, tal é a minha amiga entre as filhas.

3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.

Qual a macieira entre as árvores do bosque, tal é o meu amado entre os filhos: desejo muito a sua sombra, e debaixo dela me assento; e o seu fruto é doce ao meu paladar.

4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.

Levou-me à sala do banquete, e o seu estandarte sobre mim era o amor.

5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.

Sustentai-me com passas, esforçai-me com maçãs, porque desfaleço de amor.

6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.

A sua mão esquerda esteja debaixo da minha cabeça, e a sua mão direita me abrace.

7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.

Conjuro-vos, ó filhas de Jerusalém, pelas corças e cervas do campo, que não acordeis nem desperteis o meu amor, até que queira.

8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.

Esta é a voz do meu amado: ei-lo ai, que já vem saltando sobre os montes, pulando sobre os outeiros.

9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.

O meu amado é semelhante ao corço, ou ao filho do veado: eis que está detraz da nossa parede, olhando pelas janelas, reluzindo pelas grades.

10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.

O meu amado responde e me diz: Levanta-te, amiga minha, formosa minha, e vem.

11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;

Porque eis que passou o inverno: a chuva cessou, e se foi:

12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;

As flores se mostram na terra, o tempo de cantar chega, e a voz da rola se ouve em nossa terra:

13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.

A figueira brotou os seus figuinhos, e as vides em flor dão o seu cheiro: levanta-te, amiga minha, formosa minha, e vem.

14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.

Pomba minha, que andas pelas fendas das penhas, no oculto das ladeiras, mostra-me a tua face, faze-me ouvir a tua voz, porque a tua voz é doce, e a tua face aprazível.

15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.

Tomai-nos as raposas, as raposinhas, que fazem mal às vinhas, poque as nossas vinhas estão em flor.

16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;

O meu amado é meu, e eu sou dele: ele apascenta o seu rebanho entre os lírios.

17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.

Até que sopre o dia, e fujam as sombras, volta, amado meu: faze-te semelhante à corça ou ao filho dos veados sobre os montes de Bether.