Höga Visan 2
1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
I [am] the rose of Sharon, [and] the lily of the valleys.
2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
As the lily among thorns, so [is] my love among the daughters.
3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
As the apple tree among the trees of the wood, so [is] my beloved among the sons. I sat down under his shadow with great delight, and his fruit [was] sweet to my taste.
4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
He brought me to the banqueting house, and his banner over me [was] love.
5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
Stay me with flagons, comfort me with apples: for I [am] sick of love.
6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
His left hand [is] under my head, and his right hand doth embrace me.
7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
I charge you, O ye daughters of Jerusalem, by the roes, and by the hinds of the field, that ye stir not up, nor awake [my] love, till he please.
8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
The voice of my beloved! behold, he cometh leaping upon the mountains, skipping upon the hills.
9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
My beloved is like a roe or a young hart: behold, he standeth behind our wall, he looketh forth at the windows, shewing himself through the lattice.
10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
My beloved spake, and said unto me, Rise up, my love, my fair one, and come away.
11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
For, lo, the winter is past, the rain is over [and] gone;
12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
The flowers appear on the earth; the time of the singing [of birds] is come, and the voice of the turtle is heard in our land;
13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
The fig tree putteth forth her green figs, and the vines [with] the tender grape give a [good] smell. Arise, my love, my fair one, and come away.
14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
O my dove, [that art] in the clefts of the rock, in the secret [places] of the stairs, let me see thy countenance, let me hear thy voice; for sweet [is] thy voice, and thy countenance [is] comely.
15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
Take us the foxes, the little foxes, that spoil the vines: for our vines [have] tender grapes.
16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
My beloved [is] mine, and I [am] his: he feedeth among the lilies.
17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
Until the day break, and the shadows flee away, turn, my beloved, and be thou like a roe or a young hart upon the mountains of Bether.
