Romarbrevet 9
1 Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;
Ngah ih ami tiit baat hang; ngah Kristo mina eno ngah ih eleek tiit tabaat kang. Ngaathung ngaatak ah, Esa Chiiala ih maak halang, erah damdi ngah suh eleek tiit tabaat thuk rang
2 Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.
nga chamnaang tumthan ehan ah ih taatli ang bah uh, adoleh ngah ten sat ah lathoon thang taat ang abah uh,
3 Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;
nga mina ngaasi ngaahan loong raangtaan ih ah! Neng tungthoih nga ih Rangte tenkhat nep chote ih thuntang nyia Kristo jiin nawa haloh nah angte nep ih thuntang.
4 Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;
Neng loong ah Rangte mina; heh ih neng hesuh hesah ih thiik rumha eno heh rangkaajih ah dongjat thuk rumha, heh ih neng damdi jengdang ah hoon ano Hootthe ah thiin korumta; neng ih amiimi ih Rangte ah soom rum ano Rangte jeng kakham ah choh rumta;
5 Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)
neng ah Hebruute awah sutoom satoom ang rumta; eno Kristo uh mina jun ih neng jaat ju angta. Erah loong panchante wah seng Rangte ajuuba roitang phoongpha theng ju angka! Amen. (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;
Nga ih Rangte jeng kakham tapunka ih taliikang, tumeah Ijirel nawa mina loongtang ah Rangte mih tah angka.
7 Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;
Adoleh Abraham sutoom satoom loongtang ah Rangte sutoom satoom tah ang rumka. Rangte ih Abraham suh amet baatta, “An damdi khakham hala langla, Isak puh asak nawa ih ba an sutoom satoom ah tup uh.”
8 Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.
Erah langla marah noodek jojang ih tup ha loong abah Rangte sah tami angka; erah nang ih noodek marah Rangte jeng kakham jun ih tup ha loong abah amiimi Abraham sutoom satoom ang ah.
9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.
Tumeah Rangte jeng kakham ah arah jengkhaap jun ih angta: “Anoong arah tokdoh ngah ngaak ra ehang, eno Saara ih miwasah dong tup ah.”
10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
Enoothong erah luulu tah angka. Tumeah Rebika sah khaangpeh wanyi ah seng loong te awah Isak wasiit sah angta.
11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
Heh sah wanyi dowa wasiit abah Rangte mootkaat raang ih jaat danje arah, Rebika suh Rangte ih amet baatta, “Phokhoh rah noolih jeng chaatte ang ah.” Rangte ih erah nyi maangtupka di nyi ethih ese maang danjat nyuuka jaakhoh ih dook banbaatta; erah thoih Rangte ih neng mootkaat pakna ah sok ano tadan poonka erah nang ih heh thunghaanla jun danpoon ha.
12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
Rangteele ni liiha likhiik, “Jaakob ah nook ehang, Esau ah echiik ehang.”
14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
Erah ang abah, seng ih Rangte ah asuh tapunka ih emi li tam et ih? Seng ih tami liike.
15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
Tumeah Rangte ih Moses suh uh amet baatta, “Ngah ih nga thung o suh pun ah erah mih ah minchan ang nyia nga thung o suh haan ang erah tenthet et ang.”
16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.
Erah thoih jaatrep ah seng reeraang nyia ejam et hi jun ih tami angka, erah nang ih Rangte minchan tenthet luulu nawa ih ba jen ang ah.
17 Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.
Ijip luungwang raang ih Rangteele ni amet liiha, “An luungwang ih hoon thuk taha ah langla, nga chaan nga phaan ah an sak nawa ih arah mongrep mina loong suh noisok raangtaan ih.”
18 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.
Eno laalek Rangte ih heh thungthung jun ih mararah ah minchan eha nyia mararah asuh jong ajaan tenthun likhiik ang thuk ah.
19 Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?
Enoothong sengdung nawa wasiit than ih ngah suh liite, emah ang abah Rangte ih o ang abah uh ethetreete ah mamet mi jatjoh ah? Rangte thung atak ah o ih jen daan ah?”
20 O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?
Enoothong joon awaan loong, Rangte damdoh jen daakwaan theethe sen o ah? Paaktek ih heh hoon teewah mina asuh miicheng nih et ah, “An ih nga arah likhiik mamet hoon tahang?”
21 Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?
Erah nang ih bah tek hoonte warah ih heh mame thunghaan ah erah jun ih ba maak ah, erarah paakkon dowa reh tek enyi ah hoon ano, esiit ah hoondak rangwuung doh jen maak ah, eno esiit ah jojang rangteng doh jen maak ah.
22 Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;
Eno amiisak di erah likhiik Rangte ih hoonha. Heh ih heh tenkhat nyia hechaan hephaan ah dongjat thuk suh ah. Enoothong o suh heh tenkhat jih taat angta nyia thet haatjih taat angta bah uh rapne ih naanta.
23 På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;
Erah dam ih uh, heh ih minchan hali seng loong asuh hechaan hephaan ah noisok thuk suh liiha, seng loong ah hechaan hephaan chosuh maang ih dook ban khookham he rah angti.
24 Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;
Tumeah seng loong ah heh ih poonhe rah noksong, enoothong seng loong ah Jehudi dung nawa luulu lah angthang ih Ranglajatte dung nawa nep.
25 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.
Hosia leedap ni heh ih aradi amet liiha: “Marah mina loong nga mih tah angta Erah loong ah ‘Nga mina ih poon ang.’ Marah deek akaan nga ih tah minchan tang Erah loong ah ‘Nga mongnook’ ih poon ang.
26 Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.
Marah dowa ih ngah ih neng suh ‘Nga mina tah ang kan’ ih baat rumtang, erah dowa ih neng ah ething Rangte suh asah et poon rum ang.”
27 Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige.
Erah dam ih Isaia ih Ijirel hadaang tiit baatta: Ijirel mina loong ah juungsih dowa phisaang thanthan taat ang ang abah uh neng dung dowa eneeko mina ah ba pi ah;
28 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene.
tumeah Teesu ih mongrep nawa heh mootkaat ah echaan ih phansiit raaha.”
29 Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.
Jaakhoh ni Isaia ih banbaatta likhiik, “Teesu Elongthoon ih mararah heh sutoom satoom loong dowa lamok thingtong thukta bah, seng uh Sodom nyi Gomora likhiik ih ang thengti.”
30 Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer.
Erah thoih seng ih liihi Ranglajatte loong ah ih Rangte damdi kateng angsuh tathun rumta, neng loong ah neng tuungmaang jun ih kateng ih hoon thuk rumta adi;
31 Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.
Rangte mina o ih Rangte damdoh kateng angsuh hootthe jam rumta loong ah ih tachoh jam rumta.
32 Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;
Mamah lachoh eta? Tumeah neng ih neng tuungmaang asuh lalaalom thang ih, neng mootkaat asuh laalom rumta. Erah thoidi neng lam ngah nawa “ebanbot theng jong” adi banbot rumta.
33 Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.
Erah tiit ah Rangteele ni baatcho: “Sok an ngah ih Jaion hadaang ni jong thiin hang erah doh mina loong ah banbot rum ah, erah jong adoh banbot leh datti ih rum ah. Enoothong o mina heh suh hanpiiha loong abah tathungjoongka.
