Romarbrevet 9
1 Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;
veritatem dico in Christo non mentior testimonium mihi perhibente conscientia mea in Spiritu Sancto
2 Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.
quoniam tristitia est mihi magna et continuus dolor cordi meo
3 Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;
optabam enim ipse ego anathema esse a Christo pro fratribus meis qui sunt cognati mei secundum carnem
4 Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;
qui sunt Israhelitae quorum adoptio est filiorum et gloria et testamenta et legislatio et obsequium et promissa
5 Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)
quorum patres et ex quibus Christus secundum carnem qui est super omnia Deus benedictus in saecula amen (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;
non autem quod exciderit verbum Dei non enim omnes qui ex Israhel hii sunt Israhel
7 Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;
neque quia semen sunt Abrahae omnes filii sed in Isaac vocabitur tibi semen
8 Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.
id est non qui filii carnis hii filii Dei sed qui filii sunt promissionis aestimantur in semine
9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.
promissionis enim verbum hoc est secundum hoc tempus veniam et erit Sarrae filius
10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
non solum autem sed et Rebecca ex uno concubitum habens Isaac patre nostro
11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
cum enim nondum nati fuissent aut aliquid egissent bonum aut malum ut secundum electionem propositum Dei maneret
12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
non ex operibus sed ex vocante dictum est ei quia maior serviet minori
13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
sicut scriptum est Iacob dilexi Esau autem odio habui
14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
quid ergo dicemus numquid iniquitas apud Deum absit
15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
Mosi enim dicit miserebor cuius misereor et misericordiam praestabo cuius miserebor
16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.
igitur non volentis neque currentis sed miserentis Dei
17 Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.
dicit enim scriptura Pharaoni quia in hoc ipsum excitavi te ut ostendam in te virtutem meam et ut adnuntietur nomen meum in universa terra
18 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.
ergo cuius vult miseretur et quem vult indurat
19 Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?
dicis itaque mihi quid adhuc queritur voluntati enim eius quis resistit
20 O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?
o homo tu quis es qui respondeas Deo numquid dicit figmentum ei qui se finxit quid me fecisti sic
21 Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?
an non habet potestatem figulus luti ex eadem massa facere aliud quidem vas in honorem aliud vero in contumeliam
22 Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;
quod si volens Deus ostendere iram et notam facere potentiam suam sustinuit in multa patientia vasa irae aptata in interitum
23 På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;
ut ostenderet divitias gloriae suae in vasa misericordiae quae praeparavit in gloriam
24 Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;
quos et vocavit nos non solum ex Iudaeis sed etiam ex gentibus
25 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.
sicut in Osee dicit vocabo non plebem meam plebem meam et non misericordiam consecutam misericordiam consecutam
26 Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.
et erit in loco ubi dictum est eis non plebs mea vos ibi vocabuntur filii Dei vivi
27 Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige.
Esaias autem clamat pro Israhel si fuerit numerus filiorum Israhel tamquam harena maris reliquiae salvae fient
28 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene.
verbum enim consummans et brevians in aequitate quia verbum breviatum faciet Dominus super terram
29 Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.
et sicut praedixit Esaias nisi Dominus Sabaoth reliquisset nobis semen sicut Sodoma facti essemus et sicut Gomorra similes fuissemus
30 Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer.
quid ergo dicemus quod gentes quae non sectabantur iustitiam adprehenderunt iustitiam iustitiam autem quae ex fide est
31 Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.
Israhel vero sectans legem iustitiae in legem iustitiae non pervenit
32 Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;
quare quia non ex fide sed quasi ex operibus offenderunt in lapidem offensionis
33 Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.
sicut scriptum est ecce pono in Sion lapidem offensionis et petram scandali et omnis qui credit in eum non confundetur
