< Romarbrevet 9 >

1 Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;
Je dis la vérité en Christ. Je ne mens pas, ma conscience m'attestant par le Saint-Esprit
2 Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.
que j'ai dans le cœur une grande tristesse et une douleur incessante.
3 Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;
Car je voudrais être moi-même maudit du Christ à cause de mes frères, mes parents selon la chair
4 Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;
qui sont Israélites; à qui appartiennent l'adoption, la gloire, les alliances, le don de la loi, le service et les promesses;
5 Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)
dont sont les pères, et dont est issu le Christ selon la chair, qui est au-dessus de tout, Dieu, béni éternellement. Amen. (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;
Mais ce n'est pas comme si la parole de Dieu était restée sans effet. Car ce n'est pas tout Israël qui est d'Israël.
7 Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;
Ils ne sont pas non plus tous des enfants, puisqu'ils sont la descendance d'Abraham. Mais « votre descendance sera comptée comme celle d'Isaac ».
8 Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.
C'est-à-dire que ce ne sont pas les enfants de la chair qui sont enfants de Dieu, mais les enfants de la promesse qui sont comptés comme héritiers.
9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.
Car voici la parole de la promesse: « Au temps fixé, je viendrai, et Sara aura un fils. »
10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
Non seulement cela, mais Rebecca aussi a conçu par un seul, par notre père Isaac.
11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
Car, n'étant pas encore née, et n'ayant rien fait de bon ni de mauvais, afin que subsiste le dessein de Dieu selon l'élection, non des œuvres, mais de celui qui appelle,
12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
il lui fut dit: « L'aîné servira le cadet. »
13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
Selon qu'il est écrit: « J'ai aimé Jacob, mais j'ai haï Ésaü. »
14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
Que dirons-nous donc? Y a-t-il de l'injustice devant Dieu? Qu'il n'y en ait jamais!
15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
Car il a dit à Moïse: « J'aurai pitié de qui j'aurai pitié, et j'aurai compassion de qui j'aurai compassion. »
16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.
Ainsi donc, ce n'est pas à celui qui veut, ni à celui qui court, mais à Dieu qui fait miséricorde.
17 Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.
Car l'Écriture dit à Pharaon: « C'est dans ce but que je t'ai suscité, afin de montrer en toi ma puissance et de proclamer mon nom par toute la terre. »
18 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.
Ainsi donc, il fait miséricorde à qui il veut, et il endurcit qui il veut.
19 Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?
Vous me direz alors: « Pourquoi trouve-t-il encore à redire? Car qui résiste à sa volonté? »
20 O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?
Mais en vérité, ô homme, qui es-tu pour répondre contre Dieu? La chose formée demandera-t-elle à celui qui l'a formée: « Pourquoi m'as-tu fait ainsi? ».
21 Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?
Ou bien le potier n'a-t-il pas un droit sur l'argile, à partir de la même masse, pour faire d'une partie un vase pour l'honneur, et d'une autre pour le déshonneur?
22 Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;
Et si Dieu, voulant montrer sa colère et faire connaître sa puissance, a supporté avec beaucoup de patience des vases de colère préparés pour la destruction,
23 På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;
et qu'il a voulu faire connaître les richesses de sa gloire sur des vases de miséricorde, qu'il a préparés d'avance pour la gloire -
24 Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;
nous, qu'il a aussi appelés, non seulement des Juifs, mais aussi des païens?
25 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.
Comme il le dit aussi dans Osée, « Je les appellerai 'mon peuple', eux qui n'étaient pas mon peuple; et sa « bien-aimée », qui n'était pas bien-aimée. »
26 Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.
« Dans le lieu où il leur a été dit: « Vous n'êtes pas mon peuple ». ils seront appelés « enfants du Dieu vivant ». »
27 Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige.
Ésaïe crie à propos d'Israël, « Si le nombre des enfants d'Israël est comme le sable de la mer, c'est le reste qui sera sauvé;
28 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene.
car il achèvera l'œuvre et la coupera dans la justice, parce que l'Éternel fera une courte œuvre sur la terre. »
29 Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.
Comme l'a déjà dit Ésaïe, « A moins que le Seigneur des Armées ne nous ait laissé une graine, nous serions devenus comme Sodome, et aurait été rendu comme Gomorrah. »
30 Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer.
Que dirons-nous donc? Que les païens, qui ne cherchaient pas la justice, sont parvenus à la justice, à la justice de la foi;
31 Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.
mais qu'Israël, qui cherchait une loi de justice, n'est pas parvenu à la loi de justice.
32 Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;
Pourquoi? Parce qu'ils ne l'ont pas cherchée par la foi, mais pour ainsi dire par les œuvres de la loi. Ils ont trébuché sur la pierre d'achoppement,
33 Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.
selon qu'il est écrit, « Voici que je pose en Sion une pierre d'achoppement et un rocher de scandale; et aucun de ceux qui croient en lui ne sera déçu. »

< Romarbrevet 9 >