Romarbrevet 9
1 Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;
I tell the truth in Messiah. I am not lying, my conscience testifying with me in the Holy Spirit
2 Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.
that I have great sorrow and unceasing pain in my heart.
3 Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;
For I could wish that I myself were accursed from Messiah for my brothers’ sake, my relatives according to the flesh
4 Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;
who are Israelites; whose is the adoption, the glory, the covenants, the giving of the law, the service, and the promises;
5 Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)
of whom are the fathers, and from whom is Messiah as concerning the flesh, who is over all, God, blessed forever. Amen. (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;
But it is not as though the word of God has come to nothing. For they are not all Israel that are of Israel.
7 Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;
Neither, because they are Abraham’s offspring, are they all children. But, “your offspring will be accounted as from Isaac.”
8 Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.
That is, it is not the children of the flesh who are children of God, but the children of the promise are counted as heirs.
9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.
For this is a word of promise: “At the appointed time I will come, and Sarah will have a son.”
10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
Not only so, but Rebekah also conceived by one, by our father Isaac.
11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
For being not yet born, neither having done anything good or bad, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him who calls,
12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
it was said to her, “The elder will serve the younger.”
13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
Even as it is written, “Jacob I loved, but Esau I hated.”
14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
What shall we say then? Is there unrighteousness with God? May it never be!
15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
For he said to Moses, “I will have mercy on whom I have mercy, and I will have compassion on whom I have compassion.”
16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.
So then it is not of him who wills, nor of him who runs, but of God who has mercy.
17 Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.
For the Scripture says to Pharaoh, “For this very purpose I caused you to be raised up, that I might show in you my power, and that my name might be proclaimed in all the earth.”
18 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.
So then, he has mercy on whom he desires, and he hardens whom he desires.
19 Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?
You will say then to me, “Why does he still find fault? For who withstands his will?”
20 O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?
But indeed, O man, who are you to reply against God? Will the thing formed ask him who formed it, “Why did you make me like this?”
21 Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?
Or hasn’t the potter a right over the clay, from the same lump to make one part a vessel for honour, and another for dishonour?
22 Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;
What if God, willing to show his wrath and to make his power known, endured with much patience vessels of wrath prepared for destruction,
23 På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;
and that he might make known the riches of his glory on vessels of mercy, which he prepared beforehand for glory—
24 Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;
us, whom he also called, not from the Jews only, but also from the Gentiles?
25 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.
As he says also in Hosea, “I will call them ‘my people,’ which were not my people; and her ‘beloved,’ who was not beloved.”
26 Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.
“It will be that in the place where it was said to them, ‘You are not my people,’ there they will be called ‘children of the living God.’”
27 Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige.
Isaiah cries concerning Israel, “If the number of the children of Israel are as the sand of the sea, it is the remnant who will be saved;
28 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene.
for he will finish the work and cut it short in righteousness, because the Lord will make a short work upon the earth.”
29 Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.
As Isaiah has said before, “Unless the Lord of Hosts had left us a seed, we would have become like Sodom, and would have been made like Gomorrah.”
30 Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer.
What shall we say then? That the Gentiles, who didn’t follow after righteousness, attained to righteousness, even the righteousness which is of faith;
31 Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.
but Israel, following after a law of righteousness, didn’t arrive at the law of righteousness.
32 Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;
Why? Because they didn’t seek it by faith, but as it were by works of the law. They stumbled over the stumbling stone,
33 Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.
even as it is written, “Behold, I lay in Zion a stumbling stone and a rock of offence; and no one who believes in him will be disappointed.”
