Romarbrevet 9
1 Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;
ⲁ̅ⲟⲩⲙⲉ ⲧⲉϯϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϩⲙ ⲡⲉⲭⲥ ⲛϯϫⲓϭⲟⲗ ⲁⲛ ⲉⲥⲣⲙⲛⲧⲣⲉ ⲛⲙⲙⲁⲓ ⲛϭⲓ ⲧⲁⲥⲩⲛⲓⲇⲏⲥⲓⲥ ϩⲙ ⲟⲩⲡⲛⲁ ⲉϥⲟⲩⲁⲁⲃ
2 Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.
ⲃ̅ϫⲉ ⲟⲩⲛ ⲟⲩⲛⲟϭ ⲛⲗⲩⲡⲏ ⲛⲙⲙⲁⲓ ⲙⲛ ⲟⲩⲙⲕⲁϩ ⲛϩⲏⲧ ⲛⲁⲧⲱϫⲛ ϩⲙ ⲡⲁϩⲏⲧ
3 Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;
ⲅ̅ⲛⲉⲓϣⲗⲏⲗ ⲅⲁⲣ ⲁⲛⲟⲕ ⲡⲉ ⲉⲧⲣⲁϣⲱⲡⲉ ⲛⲧⲥⲧⲉⲃⲟⲗ ⲛⲧⲙ ⲡⲉⲭⲥ ⲛⲛⲁϩⲣⲙ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲁ ⲛⲁⲥⲛⲏⲩ ⲛⲁⲥⲩⲅⲅⲉⲛⲏⲥ ⲕⲁⲧⲁ ⲥⲁⲣⲝ
4 Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;
ⲇ̅ⲉⲧⲉ ⲛⲁⲓ ⲛⲉ ⲛⲓⲥⲣⲁⲏⲗⲓⲧⲏⲥ ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲉⲧⲱⲟⲩ ⲧⲉ ⲧⲙⲛⲧϣⲏⲣⲉ ⲙⲛ ⲡⲉⲟⲟⲩ ⲙⲛ ⲧⲇⲓⲁⲑⲏⲕⲏ ⲙⲛ ⲧⲛⲟⲙⲟⲑⲉⲥⲓⲁ ⲙⲛ ⲡϣⲙϣⲉ ⲁⲩⲱ ⲛⲉⲣⲏⲧ
5 Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)
ⲉ̅ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲉⲛⲟⲩⲟⲩ ⲛⲉ ⲛⲉⲓⲟⲧⲉ ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲁⲡⲉⲭⲥ ⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ ⲕⲁⲧⲁ ⲥⲁⲣⲝ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲧϩⲓϫⲛ ⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲡⲉⲧⲥⲙⲁⲙⲁⲁⲧ ϣⲁ ⲛⲓⲉⲛⲉϩ ϩⲁⲙⲏⲛ (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;
ⲋ̅ⲟⲩⲭ ⲟⲓⲟⲛ ⲇⲉ ϫⲉ ⲛⲧⲁϥϩⲉ ⲛϭⲓ ⲡϣⲁϫⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲟⲩⲟⲛ ⲅⲁⲣ ⲛⲓⲙ ⲁⲛ ⲉⲛⲧⲁⲩⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲓⲥⲣⲁⲏⲗ ⲛⲁⲓ ⲛⲉ ⲡⲓⲥⲣⲁⲏⲗ
7 Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;
ⲍ̅ⲟⲩⲇⲉ ϫⲉ ϩⲉⲛⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲉⲥⲡⲉⲣⲙⲁ ⲛⲁⲃⲣⲁϩⲁⲙ ⲛⲉ ϩⲉⲛϣⲏⲣⲉ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲛⲉ ⲁⲗⲗⲁ ϩⲛ ⲓⲥⲁⲁⲕ ⲉⲩⲛⲁⲙⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁⲕ ⲉⲩⲥⲡⲉⲣⲙⲁ
8 Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.
ⲏ̅ⲉⲧⲉ ⲡⲁⲓ ⲡⲉ ϫⲉ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲁⲛ ⲛⲧⲥⲁⲣⲝ ⲛⲁⲓ ⲛⲉ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲁⲗⲗⲁ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲉⲣⲏⲧ ⲛⲉⲧⲟⲩⲛⲁⲟⲡⲟⲩ ⲉⲡⲉⲥⲡⲉⲣⲙⲁ
9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.
ⲑ̅ⲡⲉⲓϣⲁϫⲉ ⲅⲁⲣ ⲡⲁ ⲡⲉⲣⲏⲧ ⲡⲉ ϫⲉ ϯⲛⲏⲩ ⲕⲁⲧⲁ ⲡⲓⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲛⲧⲉ ⲟⲩϣⲏⲣⲉ ϣⲱⲡⲉ ⲛⲥⲁⲣⲣⲁ
10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
ⲓ̅ⲟⲩ ⲙⲟⲛⲟⲛ ⲇⲉ ⲁⲗⲗⲁ ⲧⲕⲉϩⲣⲉⲃⲉⲕⲕⲁ ⲉⲁⲥϫⲓ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲙⲁ ⲛⲛⲕⲟⲧⲕ ⲛⲟⲩⲁ ⲡⲉⲛⲉⲓⲱⲧ ⲓⲥⲁⲁⲕ
11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
ⲓ̅ⲁ̅ⲉⲙⲡⲁⲧⲟⲩϫⲡⲟⲟⲩ ⲟⲩⲇⲉ ⲙⲡⲁⲧⲟⲩⲣϩⲱⲃ ⲛⲁⲅⲁⲑⲟⲛ ⲏ ⲙⲡⲉⲑⲟⲟⲩ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲣⲉⲡⲧⲱϣ ⲛⲧⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲕⲁⲧⲁ ⲟⲩⲙⲛⲧⲥⲱⲧⲡ ⲙⲟⲩⲛ ⲉⲃⲟⲗ
12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
ⲓ̅ⲃ̅ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉϩⲃⲏⲩⲉ ⲁⲛ ⲁⲗⲗⲁ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲉⲧⲧⲱϩⲙ ⲁⲩϫⲟⲟⲥ ⲛⲁⲥ ϫⲉ ⲡⲛⲟϭ ⲛⲁⲣϩⲙϩⲁⲗ ⲙⲡⲕⲟⲩⲓ
13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
ⲓ̅ⲅ̅ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲉⲧⲥⲏϩ ϫⲉ ⲓⲁⲕⲱⲃ ⲁⲓⲙⲉⲣⲓⲧϥ ⲏⲥⲁⲩ ⲇⲉ ⲁⲓⲙⲉⲥⲧⲱϥ
14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
ⲓ̅ⲇ̅ⲟⲩ ϭⲉ ⲡⲉⲧⲛⲛⲁϫⲟⲟϥ ⲙⲏ ⲟⲩⲛϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ ⲛⲛⲁϩⲣⲙ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲛⲉⲥϣⲱⲡⲉ
15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
ⲓ̅ⲉ̅ϣⲁϥϫⲟⲟⲥ ⲅⲁⲣ ⲙⲙⲱⲩⲥⲏⲥ ϫⲉ ϯⲛⲁⲛⲁ ⲙⲡⲉ ϯⲛⲁⲛⲁ ⲛⲁϥ ⲧⲁϣⲛϩⲧⲏⲓ ϩⲁ ⲡⲉϯⲛⲁϣⲛϩⲧⲏⲓ ϩⲁⲣⲟϥ
16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.
ⲓ̅ⲋ̅ⲁⲣⲁ ϭⲉ ⲙⲡⲁ ⲡⲉⲧⲟⲩⲱϣ ⲁⲛ ⲡⲉ ⲟⲩⲇⲉ ⲙⲡⲁ ⲡⲉⲧⲡⲏⲧ ⲁⲛ ⲡⲉ ⲁⲗⲗⲁ ⲡⲁ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲧⲛⲁ ⲡⲉ
17 Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.
ⲓ̅ⲍ̅ϣⲁⲣⲉ ⲧⲉⲅⲣⲁⲫⲏ ⲅⲁⲣ ϫⲟⲟⲥ ⲙⲫⲁⲣⲁⲱ ϫⲉ ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲁⲓⲧⲟⲩⲛⲟⲥⲕ ϫⲉ ⲉⲓⲉⲟⲩⲉⲛϩ ⲧⲁϭⲟⲙ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲕ ⲁⲩⲱ ϫⲉ ⲉⲩⲉϫⲱ ⲙⲡⲁⲣⲁⲛ ϩⲙ ⲡⲕⲁϩ ⲧⲏⲣϥ
18 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.
ⲓ̅ⲏ̅ⲁⲣⲁ ϭⲉ ⲡⲉⲧϥⲟⲩⲁϣϥ ⲡⲉϣⲁϥⲛⲁ ⲛⲁϥ ⲁⲩⲱ ⲡⲉⲧϥⲟⲩⲁϣϥ ϣⲁϥϯⲛϣⲟⲧ ⲛⲁϥ
19 Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?
ⲓ̅ⲑ̅ⲕⲛⲁϫⲟⲟⲥ ϭⲉ ⲛⲁⲓ ϫⲉ ⲁϩⲣⲟϥ ϥϭⲛⲁⲣⲓⲕⲉ ⲛⲓⲙ ⲅⲁⲣ ⲡⲉⲛⲧⲁϥⲁϩⲉⲣⲁⲧϥ ⲟⲩⲃⲉ ⲡⲉϥⲟⲩⲱϣ
20 O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?
ⲕ̅ⲱ ⲡⲣⲱⲙⲉ ⲛⲧⲕ ⲛⲓⲙ ϩⲱⲱϥ ⲉⲟⲩⲱϣⲃ ⲟⲩⲃⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲙⲏ ⲡⲉⲡⲗⲁⲥⲙⲁ ⲛⲁϫⲟⲟⲥ ⲙⲡⲉⲛⲧⲁϥⲡⲗⲁⲥⲥⲉ ⲙⲙⲟϥ ϫⲉ ⲁϩⲣⲟⲕ ⲁⲕⲧⲁⲙⲓⲟⲓ ⲛⲧⲉⲓϩⲉ
21 Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?
ⲕ̅ⲁ̅ⲏ ⲙⲛⲧⲉ ⲡⲕⲉⲣⲁⲙⲉⲩⲥ ⲧⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ ⲉⲧⲁⲙⲓⲟ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲓⲟⲙⲉ ⲛⲟⲩⲱⲧ ⲛⲟⲩϩⲛⲁⲁⲩ ⲉⲩⲧⲁⲉⲓⲟ ⲕⲉⲟⲩⲁ ⲇⲉ ⲉⲩⲥⲱϣ
22 Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;
ⲕ̅ⲃ̅ⲉϣϫⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲇⲉ ⲉϥⲟⲩⲱϣ ⲉⲟⲩⲱⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲧⲉϥⲟⲣⲅⲏ ⲁⲩⲱ ⲉⲧⲁⲙⲟⲛ ⲉⲧⲉϥϭⲟⲙ ⲁϥⲉⲓⲛⲉ ϩⲛ ⲟⲩⲛⲟϭ ⲙⲙⲛⲧϩⲁⲣϣϩⲏⲧ ⲛϩⲉⲛⲥⲕⲉⲩⲏ ⲛⲟⲣⲅⲏ ⲉⲩⲥⲃⲧⲱⲧ ⲉⲡⲧⲁⲕⲟ
23 På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;
ⲕ̅ⲅ̅ϫⲉ ⲉϥⲉⲟⲩⲱⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲧⲙⲛⲧⲣⲙⲙⲁⲟ ⲙⲡⲉϥⲉⲟⲟⲩ ⲉϫⲛ ϩⲉⲛⲥⲕⲉⲩⲏ ⲛⲛⲁ ⲛⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁϥⲥⲃⲧⲱⲧⲟⲩ ϫⲓⲛ ⲛϣⲟⲣⲡ ⲉⲡⲉⲟⲟⲩ
24 Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;
ⲕ̅ⲇ̅ⲛⲁⲓ ⲟⲛ ⲉⲛⲧⲁϥⲧⲁϩⲙⲟⲩ ⲁⲛⲟⲛ ⲟⲩ ⲙⲟⲛⲟⲛ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲓⲟⲩⲇⲁⲓ ⲁⲗⲗⲁ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲕⲉϩⲉⲑⲛⲟⲥ
25 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.
ⲕ̅ⲉ̅ⲛⲑⲉ ⲟⲛ ⲉϣⲁϥϫⲟⲟⲥ ⲛⲱⲥⲏⲉ ϫⲉ ϯⲛⲁⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲡⲉⲧⲉⲙⲡⲁⲗⲁⲟⲥ ⲁⲛ ⲡⲉ ϫⲉ ⲡⲁⲗⲁⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲧⲁⲙⲉⲣⲓⲧ ⲁⲛ ϫⲉ ⲧⲁⲙⲉⲣⲓⲧ
26 Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.
ⲕ̅ⲋ̅ⲛⲥϣⲱⲡⲉ ϩⲙ ⲡⲙⲁ ⲉⲛⲧⲁⲩϫⲟⲟⲥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛⲧⲉⲧⲛ ⲡⲁⲗⲁⲟⲥ ⲁⲛ ⲥⲉⲛⲁⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲙⲙⲁⲩ ϫⲉ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲧⲟⲛϩ
27 Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige.
ⲕ̅ⲍ̅ⲏⲥⲁⲓⲁⲥ ⲇⲉ ϫⲓϣⲕⲁⲕ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲁ ⲡⲓⲥⲣⲁⲏⲗ ϫⲉ ⲉⲣϣⲁⲛⲧⲏⲡⲉ ⲛⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲓⲥⲣⲁⲏⲗ ⲣⲑⲉ ⲙⲡϣⲱ ⲛⲑⲁⲗⲁⲥⲥⲁ ⲟⲩϣⲱϫⲡ ⲡⲉⲧⲛⲁⲟⲩϫⲁⲓ
28 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene.
ⲕ̅ⲏ̅ⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲅⲁⲣ ⲉϥϫⲱⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲁⲩⲱ ⲉϥϣⲱⲱⲧ ⲡⲉⲧⲉⲣⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁⲁⲁϥ ϩⲓϫⲙ ⲡⲕⲁϩ
29 Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.
ⲕ̅ⲑ̅ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲟⲛ ⲉⲛⲧⲁ ⲏⲥⲁⲓⲁⲥ ϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲥⲁⲃⲏⲗ ϫⲉ ⲁⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲥⲁⲃⲁⲱⲑ ϣⲱϫⲡ ⲛⲁⲛ ⲛⲟⲩⲥⲡⲉⲣⲙⲁ ⲛⲉⲛⲛⲁϣⲱⲡⲉ ⲡⲉ ⲛⲑⲉ ⲛⲥⲟⲇⲟⲙⲁ ⲛⲧⲛⲉⲓⲛⲉ ⲛⲅⲟⲙⲟⲣⲣⲁ
30 Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer.
ⲗ̅ⲉⲛⲛⲁϫⲟⲟⲥ ϭⲉ ϫⲉ ⲟⲩ ϫⲉ ⲛϩⲉⲑⲛⲟⲥ ⲉⲧⲉⲛⲥⲉⲡⲏⲧ ⲁⲛ ⲛⲥⲁ ⲧⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥⲩⲛⲏ ⲁⲩⲧⲁϩⲉⲧ ⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥⲩⲛⲏ ⲧⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥⲩⲛⲏ ⲇⲉ ⲧⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ
31 Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.
ⲗ̅ⲁ̅ⲡⲓⲥⲣⲁⲏⲗ ⲇⲉ ⲉϥⲡⲏⲧ ⲛⲥⲁ ⲡⲛⲟⲙⲟⲥ ⲛⲧⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥⲩⲛⲏ ⲙⲡϥⲧⲁϩⲉ ⲡⲛⲟⲙⲟⲥ
32 Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;
ⲗ̅ⲃ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲟⲩ ϫⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲁⲛ ⲁⲗⲗⲁ ϩⲱⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉϩⲃⲏⲟⲩⲉ ⲁⲩⲱ ⲁⲩϫⲱⲣⲡ ⲉⲡⲱⲛⲉ ⲛϫⲣⲟⲡ
33 Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.
ⲗ̅ⲅ̅ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲉⲧⲥⲏϩ ϫⲉ ⲉⲓⲥ ϩⲏⲏⲧⲉ ϯⲛⲁⲕⲱ ϩⲛ ⲥⲓⲱⲛ ⲛⲟⲩⲱⲛⲉ ⲛϫⲣⲟⲡ ⲙⲛ ⲟⲩⲡⲉⲧⲣⲁ ⲛⲥⲕⲁⲛⲇⲁⲗⲟⲛ ⲁⲩⲱ ⲡⲉⲧⲛⲁⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲉⲣⲟϥ ⲛϥⲛⲁϫⲓϣⲓⲡⲉ ⲁⲛ
