Romarbrevet 12

1 Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

Io vi esorto dunque, fratelli, per le compassioni di Dio, a presentare i vostri corpi in sacrificio vivente, santo, accettevole a Dio; il che è il vostro culto spirituale.

2 Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)

E non vi conformate a questo secolo, ma siate trasformati mediante il rinnovamento della vostra mente, affinché conosciate per esperienza qual sia la volontà di Dio, la buona, accettevole e perfetta volontà. (aiōn g165)

3 Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

Per la grazia che m’è stata data, io dico quindi a ciascuno fra voi che non abbia di sé un concetto più alto di quel che deve avere, ma abbia di sé un concetto sobrio, secondo al misura della fede che Dio ha assegnata a ciascuno.

4 Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

Poiché, siccome in un solo corpo abbiamo molte membra e tutte le membra non hanno un medesimo ufficio,

5 Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

così noi, che siamo molti, siamo un solo corpo in Cristo, e, individualmente, siamo membra l’uno dell’altro.

6 Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

E siccome abbiamo dei doni differenti secondo la grazia che ci è stata data, se abbiamo dono di profezia, profetizziamo secondo la proporzione della nostra fede;

7 Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

se di ministerio, attendiamo al ministerio; se d’insegnamento, all’insegnare;

8 Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

se di esortazione, all’esortare; chi dà, dia con semplicità; chi presiede, lo faccia con diligenza; chi fa opere pietose, le faccia con allegrezza.

9 Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

L’amore sia senza ipocrisia. Aborrite il male, e attenetevi fermamente al bene.

10 Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

Quanto all’amor fraterno, siate pieni d’affezione gli uni per gli altri; quanto all’onore, prevenitevi gli uni gli altri;

11 Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

quanto allo zelo, non siate pigri; siate ferventi nello spirito, servite il Signore;

12 Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

siate allegri nella speranza, pazienti nell’afflizione, perseveranti nella preghiera;

13 Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

provvedete alle necessità dei santi, esercitate con premura l’ospitalità.

14 Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

Benedite quelli che vi perseguitano; benedite e non maledite.

15 Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

Rallegratevi con quelli che sono allegri; piangete con quelli che piangono.

16 Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

Abbiate fra voi un medesimo sentimento; non abbiate l’animo alle cose alte, ma lasciatevi attirare dalle umili. Non vi stimate savi da voi stessi.

17 Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

Non rendete ad alcuno male per male. Applicatevi alle cose che sono oneste, nel cospetto di tutti gli uomini.

18 Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

Se è possibile, per quanto dipende da voi, vivete in pace con tutti gli uomini.

19 Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

Non fate le vostre vendette, cari miei, ma cedete il posto all’ira di Dio; poiché sta scritto: A me la vendetta; io darò la retribuzione, dice il Signore.

20 Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

Anzi, se il tuo nemico ha fame, dagli da mangiare; se ha sete, dagli da bere; poiché, facendo così, tu raunerai dei carboni accesi sul suo capo.

21 Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.

Non esser vinto dal male, ma vinci il male col bene.