Uppenbarelseboken 10

1 Och jag såg en annan stark Ängel nederkomma af himmelen; han var klädd med en sky, och en regnbåge öfver hans hufvud, och hans ansigte såsom solen, och hans fötter såsom eldspelare.

Puis je vis un autre ange puissant qui descendait du ciel, enveloppé d’un nuage, et l’arc-en-ciel au-dessus de la tête; son visage était comme le soleil, et ses pieds comme des colonnes de feu.

2 Och han hade i sine hand en öppen bok; och han satte sin högra fot på hafvet, och den vänstra på jordena.

Il tenait à la main un petit livre ouvert; et ayant posé le pied droit sur la mer et le pied gauche sur la terre,

3 Och ropade med höga röst, som ett rytande lejon. Och då han ropade, talade sju tordöner sina röster.

il cria d’une voix forte, comme rugit un lion; et quand il eut poussé ce cri, les sept tonnerres firent entendre leurs voix.

4 Och då de sju tordöner talat hade sina röster, ville jag skrifvit dem; då hörde jag ena röst af himmelen säga till mig: Besegla det de sju tordöner talat hafva, och skrif det intet.

Après que les sept tonnerres eurent parlé, je me disposais à écrire, mais j’entendis du ciel une voix qui disait: « Scelle ce qu’ont dit les sept tonnerres, ne l’écris point. »

5 Och Ängelen, som jag såg stå på hafvet och på jordene, hof sina hand upp till himmelen,

Alors l’ange que j’avais vu debout sur la mer et sur la terre, leva sa main droite vers le ciel,

6 Och svor vid honom, som lefver ifrån evighet till evighet, den der himmelen skapat hafver och hvad deruti är, och jordena och hvad deruti är, och hafvet och hvad deruti är, att ingen tid skall vara mer. (aiōn g165)

et jura par Celui qui vit aux siècles des siècles, qui a créé le ciel et les choses qui y sont, la terre et les choses qui y sont, la mer et les choses qui y sont, qu’il n’y aurait plus de temps, (aiōn g165)

7 Utan i de dagar, då den sjunde Ängelens röst höres, då han varder basunandes; då skall Guds hemlighet fullkomnad varda, såsom han förkunnat hade genom sina tjenare Propheterna.

mais qu’aux jours où le septième ange ferait entendre sa voix en sonnant de la trompette, le mystère de Dieu serait consommé, comme il l’a annoncé à ses serviteurs, les prophètes.

8 Och jag hörde åter ena röst af himmelen tala med mig, och säga: Gack, och tag den öppna bokena af Ängelens hand, som står på hafvet och på jordene.

Et la voix que j’avais entendue du ciel, me parla de nouveau et dit: « Va, prends le petit livre ouvert dans la main de l’ange qui se tient debout sur la mer et sur la terre. »

9 Och jag gick till Ängelen, och sade till honom: Få mig bokena; och han sade till mig: Tag, och ät upp henne, och hon skall rifva dig i buken; men i din mun skall hon vara söt som hannog.

Et j’allai vers l’ange, et je lui dis de me donner le petit livre. Il me dit: « Prends, et dévore-le; il sera amer à tes entrailles, mais dans ta bouche il sera doux comme du miel. »

10 Och jag tog bokena af Ängelens hand, och åt henne upp, och hon vardt i min mun söt som hannog; och då jag hade ätit henne, ref hon mig i buken.

Je pris alors le petit livre de la main de l’ange et je le dévorai; et il était dans ma bouche doux comme du miel; mais quand je l’eus dévoré, il me causa de l’amertume dans les entrailles.

11 Och han sade till mig: Du måste åter prophetera folkom, Hedningom, och tungomålom, och mångom Konungom.

Puis on me dit: « Il faut encore que tu prophétises sur beaucoup de peuples, de nations, de langues et de rois. »