Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Chodźcie, śpiewajmy PANU, wykrzykujmy [radośnie] skale naszego zbawienia.

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Przyjdźmy przed jego oblicze z chwałą, [radośnie] śpiewajmy mu psalmy.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

PAN bowiem [jest] wielkim Bogiem i wielkim Królem nad wszystkimi bogami.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

W jego rękach [są] głębiny ziemi i jego [są] szczyty gór.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Jego jest morze, bo on je uczynił, i jego ręce ukształtowały suchy ląd.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Chodźcie, oddajmy pokłon i padajmy przed nim; klęknijmy przed PANEM, naszym Stwórcą.

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

On bowiem jest naszym Bogiem, a my ludem jego pastwiska i owcami jego rąk. Dzisiaj, jeśli jego głos usłyszycie;

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

Nie zatwardzajcie waszych serc jak w Meriba, jak w czasie kuszenia na pustyni;

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Kiedy mnie wystawiali na próbę wasi ojcowie, doświadczali mnie i widzieli moje dzieła.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Przez czterdzieści lat czułem odrazę do [tego] pokolenia i powiedziałem: Ten lud błądzi sercem i nie poznał moich dróg;

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Przysiągłem im w gniewie, że nie wejdą do mego odpoczynku.