Psaltaren 90

1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.

E KA Haku, he puuhonua no oe no makou i kela hanauna i keia hanauna.

2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;

Mamua aku o ka hanau ana o na mauna, A me kou hoomaka ana i ka honua a me ke ao nei, O oe no ke Akua, mai kahiko loa mai, a mau loa aku no.

3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.

Ke hoihoi aku nei oe i ke kanaka i ka lepo; A olelo mai no hoi, E hoi oukou, e na keiki a kanaka.

4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.

No ka mea, o na makahiki he tausani imua o kou mau maka, Ua like no me ka la inehinei i hala aku la, Me he kiai la hoi o ka po.

5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;

Hookahe aku no oe ia lakou, he hiamoe no lakou; I ke kakahiaka kupu mai no ia me he mauu la.

6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.

Pua mai no ia i ke kakahiaka a mohala iho, A i ke ahiahi ua okiia ia ilalo a mae wale iho la.

7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.

No ka mea, ua hoopauia makou i kou huhu, Ua oki loa hoi makou i kou inaina.

8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.

Ua kau no oe i ko makou hewa imua ou, A mo ka makou mea malu, ma ka malamalama o kou maka.

9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.

No ka mea, i kou huhu, ua hala'e ko makou mau la a pau; Ke hoopau nei makou i ko makou mau makahiki me he manao la.

10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.

O na la o ko makou mau makahiki. He kanahiku, makahiki iloko o laila; Aka, ina no ka ikaika he kanawalu makahiki lakou, Alaila, o ko lakou ikaika, he luhi wale no ia, a me ke kaumaha; No ka mea, hooki koke ia ia, a lele aku la makou.

11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?

Owai ka mea i ike i ka ikaika o kou huhu? No ka mea, e like me ka makau ia oe, pela no kou ukiuki mai.

12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.

E ao mai oe i ka helu i ko makou mau la, I komo mai ai ke akamai iloko o ko makou naau.

13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.

E hoi mai oe, e Iehova, pehea la ka loihi? A e minamina mai hoi i kau poe kauwa.

14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.

E hoomaona koke mai oe ia makou i ka lokomaikai, I hauoli ai makou, a olioli hoi i ko makou mau la a pau.

15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.

E hoohauoli mai oe ia makou, e like me na la o kou hoopilikia ana ia makou, A me na makahiki hoi a makou i ike ai i ka hewa.

16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.

E hoike mai oe i kau hana i kau poe kauwa, A me kou hanohano hoi i ka lakou poe keiki.

17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.

E hoonoho mai maluna o makou i ke aloha o Iehova ko makou Akua: E hoopaa mai oe i ka hana a ko makou lima me makou; Oia, o ka hana a ko makou mau lima, e hoopaa mai oe ia.