Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

E HOONANI aku au ia oe, e Iehova, me ko'u naau a pau; E heluhelu aku au i kau mau hana kupaianaha a pau.

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

E olioli no au, a e hauoli no hoi ia oe: E hoolea aku hoi au i kou inoa, e ke Mea Kiekie loa.

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

I ka hoi hope ana o ko'u poe enemi, E haule no lakou a make ma kou alo.

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

Ua hoopono mai oe ia'u, ua hooko mai oe i ko'u, Ua noho oe ma ka nohoalii e hoopai pololei ana.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

Ua papa oe i na lahuikanaka e; Ua luku iho no hoi oe i ka poe hewa; Ua hokai mau loa oe i ko lakou inoa i ka wa pau ole.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

A o ka enemi, ua pau ia i ka make mau loa; Ua pau ua kulanakauhale ia oe i ka lukuia; Ua lilo hoi ko lakou kaulana i ka make.

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

Aka, o mau loa ana no o Iehova: Ua hoomakaukau oia i kona nohoalii no ka hookolokolo ana.

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

E hookolokolo mai no ia i ko ke ao nei ma ka pono; E hoopai mai no ia i kanaka me ka ewaewa ole.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

E lilo ana no o Iehova i puuhonua no ka poe i hooluhihewaia, I mea e pakele ai i ka manawa popilikia.

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

O ka poe i ike i kou inoa e hilinai aku lakou ia oe; O ka poe i imi aku ia oe, aole oe, e Iehova, i haalele ia lakou.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

E hoolea aku ia Iehova i ka mea e noho ana ma Ziona: E hai aku iwaena o na kanaka i kana mau hana.

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

A i imi mai oia i ke koko e hoopai mai, E manao mai no ia ia lakou; Aole oia i hoopoina i ka ulono ana a ka poe haahaa.

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

E aloha mai oe ia'u, e Iehova; E manao oe i ka hoino ana mai o ka poe inaina mai ia'u, O oe ka mea nana i hoala au mai ka puka mai o ka make;

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

I hoike aku au i kou nani a pau, Ma na pukapahale o ke kaikamahine a Ziona; E hauoli no hoi au i kou ola.

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

Ua poho ilalo ko na aina e i ka lua a lakou i hana'i, I ka upena a lakou i huna ai i hei ai ko lakou wawae.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

Ua ikea o Iehova, ua hana mai ia i ka pono; Ua punihei ka mea kolohe i ka hana a kona mau lima iho. (Hikaiona, Sila)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

E auhulihia ka poe hewa ilalo i ka malu o ka make, A me na lahuikanaka a pau i hoopoina i ke Akua. (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

Aka, aole e hoopoina mau ia mai ka poe i hooluhiia, A o ka manaolana o ka ilihune aole loa ia e hoka.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

E ku ae oe, e Iehova; mai lanakila kanaka; E hookolokoloia mai na lahuikanaka imua o kou alo.

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

E hooweliweli mai oe ia lakou, e Iehova: I ike pono ko na aina, he mau kanaka wale no lakou. (Sila)