Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
canticum psalmi filiis Core in finem pro Maeleth ad respondendum intellectus Eman Ezraitae Domine Deus salutis meae die clamavi et nocte coram te
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
intret in conspectu tuo oratio mea inclina aurem tuam ad precem meam
quia repleta est malis anima mea et vita mea in inferno adpropinquavit (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
aestimatus sum cum descendentibus in lacum factus sum sicut homo sine adiutorio
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
inter mortuos liber sicut vulnerati dormientes in sepulchris quorum non es memor amplius et ipsi de manu tua repulsi sunt
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
posuerunt me in lacu inferiori in tenebrosis et in umbra mortis
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
super me confirmatus est furor tuus et omnes fluctus tuos induxisti super me diapsalma
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
longe fecisti notos meos a me posuerunt me abominationem sibi traditus sum et non egrediebar
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
oculi mei languerunt prae inopia clamavi ad te Domine tota die expandi ad te manus meas
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
numquid mortuis facies mirabilia aut medici suscitabunt et confitebuntur tibi diapsalma
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
numquid narrabit aliquis in sepulchro misericordiam tuam et veritatem tuam in perditione
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
numquid cognoscentur in tenebris mirabilia tua et iustitia tua in terra oblivionis
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
et ego ad te Domine clamavi et mane oratio mea praeveniet te
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
ut quid Domine repellis orationem meam avertis faciem tuam a me
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
pauper sum ego et in laboribus a iuventute mea exaltatus autem humiliatus sum et conturbatus
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
in me transierunt irae tuae et terrores tui conturbaverunt me
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
circuierunt me sicut aqua tota die circumdederunt me simul
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
elongasti a me amicum et proximum et notos meos a miseria
