Psaltaren 88
1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Canto. Salmo. Dei figli di Core. Al maestro del coro. Su «Macalat». Per canto. Maskil. Di Eman l'Ezraita. Signore, Dio della mia salvezza, davanti a te grido giorno e notte.
2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Giunga fino a te la mia preghiera, tendi l'orecchio al mio lamento.
Io sono colmo di sventure, la mia vita è vicina alla tomba. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
Sono annoverato tra quelli che scendono nella fossa, sono come un morto ormai privo di forza.
5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
E' tra i morti il mio giaciglio, sono come gli uccisi stesi nel sepolcro, dei quali tu non conservi il ricordo e che la tua mano ha abbandonato.
6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
Mi hai gettato nella fossa profonda, nelle tenebre e nell'ombra di morte.
7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
Pesa su di me il tuo sdegno e con tutti i tuoi flutti mi sommergi.
8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
Hai allontanato da me i miei compagni, mi hai reso per loro un orrore. Sono prigioniero senza scampo;
9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
si consumano i miei occhi nel patire. Tutto il giorno ti chiamo, Signore, verso di te protendo le mie mani.
10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
Compi forse prodigi per i morti? O sorgono le ombre a darti lode?
11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
Si celebra forse la tua bontà nel sepolcro, la tua fedeltà negli inferi?
12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
Nelle tenebre si conoscono forse i tuoi prodigi, la tua giustizia nel paese dell'oblio?
13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
Ma io a te, Signore, grido aiuto, e al mattino giunge a te la mia preghiera.
14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
Perché, Signore, mi respingi, perché mi nascondi il tuo volto?
15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
Sono infelice e morente dall'infanzia, sono sfinito, oppresso dai tuoi terrori.
16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
Sopra di me è passata la tua ira, i tuoi spaventi mi hanno annientato,
17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
mi circondano come acqua tutto il giorno, tutti insieme mi avvolgono.
18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
Hai allontanato da me amici e conoscenti, mi sono compagne solo le tenebre.
