Psaltaren 79

1 En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort.

A psalm of Asaph. God, foreign nations have come into your inheritance; they have defiled your holy temple; they have turned Jerusalem into a heap of ruins.

2 De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene.

They have given the dead bodies of your servants as food to the birds of the skies, the bodies of your faithful people to the beasts of the earth.

3 De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof.

They have shed their blood like water around Jerusalem, and there was none to bury them.

4 Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro.

We have become a reproach for our neighbors, mocking and derision to those who are around us.

5 Herre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta?

How long, Yahweh? Will you stay angry forever? How long will your jealous anger burn like fire?

6 Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla.

Pour out your wrath on the nations that do not know you and on the kingdoms that do not call upon your name.

7 Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt.

For they have devoured Jacob and destroyed his villages.

8 Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne.

Do not hold the sins of our forefathers against us; may your merciful actions come to us, for we are very low.

9 Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull.

Help us, God of our salvation, for the sake of the glory of your name; save us and forgive our sins for your name's sake.

10 Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon.

Why should the nations say, “Where is their God?” May the blood of your servants that was shed be avenged on the nations before our eyes.

11 Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn.

May the groans of the prisoners come before you; with the greatness of your power keep the children of death alive.

12 Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva.

Pay back into the laps of our neighboring countries seven times as much as the insults with which they have insulted you, Lord.

13 Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.

So we your people and sheep of your pasture will give you thanks forever. We will tell your praises to all generations.