Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
Pieśń pouczająca. Asafa. Słuchaj, mój ludu, mego prawa, nakłońcie uszu ku słowom moich ust.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
Otworzę moje usta do przypowieści, opowiem starodawne tajemnice;
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
Cośmy słyszeli i poznali i [co] nam opowiadali nasi ojcowie.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
Nie zataimy [tego] przed ich synami, opowiemy przyszłemu pokoleniu o chwale PANA, o jego mocy i cudach, które czynił.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Ustanowił bowiem świadectwo w Jakubie, nadał prawo w Izraelu i nakazał naszym ojcom, aby je oznajmiali swoim synom;
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
Aby poznało przyszłe pokolenie, synowie, którzy się urodzą; aby powstawszy, przekazywali [je] swoim synom;
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
Żeby pokładali w Bogu nadzieję i nie zapominali o dziełach Boga, lecz strzegli jego przykazań;
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
Żeby nie byli, jak ich ojcowie, pokoleniem opornym i nieposłusznym; pokoleniem, które nie przygotowało swego serca i którego duch nie był wierny Bogu.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Synowie Efraima, uzbrojeni i wyposażeni w łuki, w dniu bitwy wycofali się.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
[Bo] nie strzegli przymierza Boga i nie chcieli postępować według jego prawa.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
Zapomnieli o jego dziełach i cudach, które im ukazał.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Przed ich ojcami czynił cuda w ziemi Egiptu, na polu Soanu.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Rozdzielił morze i przeprowadził ich, i sprawił, że wody stanęły jak wał.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
Prowadził ich w obłoku za dnia, a całą noc w blasku ognia.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
Rozszczepił skały na pustyni i napoił ich jakby z wielkich głębin.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
Wydobył strumienie ze skały i sprawił, że wody płynęły jak rzeki.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Lecz [oni] jeszcze więcej grzeszyli przeciwko niemu i pobudzili do gniewu Najwyższego na pustyni;
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
I wystawiali Boga na próbę w swych sercach, żądając pokarmu według swego pragnienia.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
I mówili przeciwko Bogu tymi słowy: Czy Bóg może zastawić stół na tej pustyni?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Oto uderzył w skałę i wypłynęły wody, i wezbrały strumienie; czy będzie mógł też dać chleb? Czy przygotuje mięso swemu ludowi?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Gdy PAN [to] usłyszał, rozgniewał się i ogień zapłonął przeciw Jakubowi, i gniew wybuchnął przeciw Izraelowi;
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
Bo nie uwierzyli Bogu i nie zaufali jego zbawieniu;
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Choć rozkazał chmurom w górze i bramy nieba otworzył.
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
I zesłał im [jak] deszcz mannę do jedzenia, i zboże z nieba im dał.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Człowiek jadł chleb anielski; zesłał im pokarm do syta.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Wzbudził na niebie wiatr ze wschodu i sprowadził swą mocą wiatr południowy.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
Zesłał im mięso jak pył i ptactwo skrzydlate jak piasek morski.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
Spadło ono pośrodku ich obozu, wokół ich namiotów.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Jedli i w pełni się nasycili; dał im, czego pragnęli.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
[A gdy] jeszcze nie zaspokoili swego pragnienia, [gdy] jeszcze pokarm był w ich ustach;
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
Spadł na nich gniew Boży i zabił ich tłustych, a znakomitszych z Izraela powalił.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Mimo to nadal grzeszyli i nie wierzyli jego cudom;
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Dlatego sprawił, że ich dni przemijały w marności, a ich lata – w trwodze.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Gdy ich zabijał, szukali go; nawracali się i o świcie szukali Boga;
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
Przypominali sobie, że Bóg [jest] ich skałą, że Bóg Najwyższy – ich Odkupicielem;
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Pochlebiali mu jednak swoimi ustami i okłamywali go swym językiem;
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
A ich serce nie było przed nim szczere i nie byli wierni jego przymierzu.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
On jednak, będąc miłosiernym, przebaczał ich nieprawości i nie wytracał [ich]; często odwracał swój gniew i nie pobudzał całej swej zapalczywości;
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
Bo pamiętał, że są ciałem; wiatrem, który ulatuje i nie wraca.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Jak często pobudzali go do gniewu na pustyni [i] zasmucali go na pustkowiu!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Odwracali się i wystawiali Boga na próbę, i stawiali granice Świętemu Izraela.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
Nie pamiętali jego ręki [ani] dnia, w którym ich wybawił z utrapienia;
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
Gdy czynił swe znaki w Egipcie i swe cuda na polu Soanu;
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
Gdy zamienił w krew ich rzeki i ich strumienie, tak że nie mogli [z nich] pić.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Zesłał na nich rozmaite muchy, aby ich kąsały, i żaby, aby ich niszczyły;
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
I dał robactwu ich plony, a ich pracę szarańczy.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Zniszczył gradem ich winorośle, a sykomory szronem.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
Ich bydło wydał na pastwę gradu, a ich stada [na pastwę] błyskawic.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Wylał na nich żar swojego gniewu, zapalczywość, oburzenie i udrękę, zesławszy na nich złych aniołów.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
Otworzył drogę dla swego gniewu, nie zachował ich duszy od śmierci, a ich życie wydał zarazie;
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
Wytracił wszystko pierworodne w Egipcie, pierwociny [ich] mocy w namiotach Chama;
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
Ale swój lud wyprowadził jak owce i wiódł ich po pustyni jak stado.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Prowadził ich bezpiecznie, tak że się nie lękali, a ich wrogów przykryło morze;
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
I przyprowadził ich do swej świętej granicy; do góry, którą nabyła jego prawica.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
Wypędził przed nimi narody, sznurem wyznaczył im dziedzictwo, żeby pokolenia Izraela mieszkały w swoich namiotach.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Oni jednak wystawiali na próbę i pobudzali do gniewu Boga Najwyższego, i nie strzegli jego świadectw.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
Lecz odwrócili się i postępowali przewrotnie jak ich ojcowie, schodzili z drogi jak łuk zawodny.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Pobudzali go bowiem do gniewu przez swe wyżyny i rzeźbionymi posągami wzbudzali jego zazdrość.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Gdy Bóg [to] usłyszał, rozgniewał się i wielce wzgardził Izraelem.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
I opuścił przybytek w Szilo; namiot, [który] rozbił wśród ludzi;
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
I oddał w niewolę swoją moc i swoją chwałę w ręce wroga.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
Wydał swój lud pod miecz i rozgniewał się na swoje dziedzictwo.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Ich młodzieńców pochłonął ogień, a ich dziewic nie wydano za mąż.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Ich kapłani padli od miecza, a ich wdowy nie lamentowały.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Lecz potem Pan ocknął się jak ze snu, jak mocarz wykrzykujący od wina.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
I uderzył na tyły swoich wrogów, okrył ich wieczną hańbą.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Ale choć wzgardził namiotem Józefa i pokolenia Efraima nie wybrał;
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
Jednak wybrał pokolenie Judy, górę Syjon, którą umiłował.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
I zbudował swoją świątynię jak wysoki [pałac]; jak ziemię, którą ugruntował na wieki.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
Wybrał też Dawida, swego sługę; wziął go z owczych zagród;
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
Przywołał go, gdy chodził za karmiącymi [owcami], aby pasł Jakuba, jego lud, i Izraela, jego dziedzictwo.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
A on ich pasł w prawości swego serca i prowadził ich roztropną ręką.
