Psaltaren 73

1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.

Quanto è buono Dio con i giusti, con gli uomini dal cuore puro! Salmo. Di Asaf.

2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.

Per poco non inciampavano i miei piedi, per un nulla vacillavano i miei passi,

3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.

perché ho invidiato i prepotenti, vedendo la prosperità dei malvagi.

4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.

Non c'è sofferenza per essi, sano e pasciuto è il loro corpo.

5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.

Non conoscono l'affanno dei mortali e non sono colpiti come gli altri uomini.

6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.

Dell'orgoglio si fanno una collana e la violenza è il loro vestito.

7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.

Esce l'iniquità dal loro grasso, dal loro cuore traboccano pensieri malvagi.

8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.

Scherniscono e parlano con malizia, minacciano dall'alto con prepotenza.

9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.

Levano la loro bocca fino al cielo e la loro lingua percorre la terra.

10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;

Perciò seggono in alto, non li raggiunge la piena delle acque.

11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?

Dicono: «Come può saperlo Dio? C'è forse conoscenza nell'Altissimo?».

12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.

Ecco, questi sono gli empi: sempre tranquilli, ammassano ricchezze.

13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;

Invano dunque ho conservato puro il mio cuore e ho lavato nell'innocenza le mie mani,

14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?

poiché sono colpito tutto il giorno, e la mia pena si rinnova ogni mattina.

15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.

Se avessi detto: «Parlerò come loro», avrei tradito la generazione dei tuoi figli.

16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;

Riflettevo per comprendere: ma fu arduo agli occhi miei,

17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.

finché non entrai nel santuario di Dio e compresi qual è la loro fine.

18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.

Ecco, li poni in luoghi scivolosi, li fai precipitare in rovina.

19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.

Come sono distrutti in un istante, sono finiti, periscono di spavento!

20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.

Come un sogno al risveglio, Signore, quando sorgi, fai svanire la loro immagine.

21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;

Quando si agitava il mio cuore e nell'intimo mi tormentavo,

22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.

io ero stolto e non capivo, davanti a te stavo come una bestia.

23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.

Ma io sono con te sempre: tu mi hai preso per la mano destra.

24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.

Mi guiderai con il tuo consiglio e poi mi accoglierai nella tua gloria.

25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.

Chi altri avrò per me in cielo? Fuori di te nulla bramo sulla terra.

26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.

Vengono meno la mia carne e il mio cuore; ma la roccia del mio cuore è Dio, è Dio la mia sorte per sempre.

27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.

Ecco, perirà chi da te si allontana, tu distruggi chiunque ti è infedele.

28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.

Il mio bene è stare vicino a Dio: nel Signore Dio ho posto il mio rifugio, per narrare tutte le tue opere presso le porte della città di Sion.