Psaltaren 73

1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.

O IAIO, he lokomaikai ke Akua ia Iseraela, I ka poe naau maemae.

2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.

A owau nei la, aneane haule ko'u mau wawae; Mai pahee io ko'u mau kapuwai.

3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.

No ka mea, ua huahua au i ka poe naaupo, I kuu ike ana i ka pookeokeo ana o ka poe hewa:

4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.

No ka mea, aohe mea e paa ai i ko lakou make ana; Ua mae ole ko lakou ikaika.

5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.

Aohe o lakou popilikia e like me na kanaka e ae; Aole lilo lakou e like me na kanaka e ae, i ka lauwiliia.

6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.

Nolaila i hoopuni ai ka haaheo ia lakou me he kaula hao la; A o ke kolohe ka i uhi mai ia lakou me he kapa komo la.

7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.

Ua puka ko lakou mau maka i ka momona; A oi aku ko lakou waiwai, mamua o ko ka naau makemake.

8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.

Ua henehene lakou, a ua kamailio hewa: No ka hooluhi hewa ana, ua olelo hookiekie lakou:

9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.

Ua hooku e lakou i ko lakou waha i ka lani, A ua holoholo ko lakou alelo ma ka honua.

10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;

Nolaila i hoi ai kona poe kanaka ilaila; A ua kowiia na wai o ke kiaha piha no lakou.

11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?

A olelo lakou, Pehea la e ike ai ke Akua? He ike anei hoi ko loko o ka Mea kiekie loa?

12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.

Eia hoi, oia ka poe aia e maluhia ana ma ke ao nei; Ua mahuahua ko lakou waiwai ana.

13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;

Oiaio, hoomaemae mea ole au i kuu naau; Ua holoi hoi au i kuu mau lima me ka pono:

14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?

No ka mea, ua lauwiliia au a po ka la; A ua hahauia mai au i na kakahiaka a pau.

15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.

Ina e i iho au, E olelo aku wau peneia: Eia hoi, e kumakaia paha au i ka hanauna o kau poe keiki.

16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;

A, i kuu noonoo ana e ike ia mea, He hana luhi no ia no'u;

17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.

A komo aku au i kahi hoano o ke Akua, Alaila maopopo ia'u ko lakou hope.

18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.

Oiaio, ua hooku oe ia lakou ma na wahi paheehee, Ua hoohaule iho oe ia lakou ilalo i ka hoopaiia'na.

19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.

Ua hookae koke ia lakou me he imo ana la o ka maka! Ua hoopau loa ia hoi lakou i na mea makau.

20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.

Me he moe la i ke ala ana'e o kekahi; Pela, e ka Haku, i kou ala ana, e hoowahawaha ai oe i ko lakou ano.

21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;

No ka mea, ua pono ole ko'u naau, A walania ae la ko'u mau puupaa.

22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.

A ua naaupo hoi au, me ka ike ole; Ua like au me ka holoholona imua ou.

23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.

Aka, ke noho mau nei no hoi au me oe; Ua paa mai oe ia'u ma kuu lima akau.

24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.

E alakai no oe ia'u ma kau oleloao, A mahope aku, e hookipa ia'u i ka nani.

25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.

Owai la ko'u ma ka lani? Aohe hoi mea ma ka honua nei a'u e makemake nei mamua ou.

26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.

Ke maule nei ko'u kino a me ko'u naau, Aka, o ke Akua ka ikaika o ko'u naau; A me ko'u kuleana a mau loa.

27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.

No ka mea, aia hoi, o ka poe mamao e ia oe, e make lakou; E luku mai hoi oe i ka poe a pau e hele moekolohe ana mai ou aku la.

28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.

Aka, he pono no'u e hookokoke aku i ke Akua; Ua hilinai aku au i ka Haku, ia Iehova, I hai aku ai au i kau hana a pau.