Psaltaren 72

1 Salomos. Gud, gif Konungenom din dom, och dina rättfärdighet Konungens son;

Of Solomon. Give the king, O God, your own spirit of justice your spirit of right to the son of the king,

2 Att han må föra ditt folk till rättfärdighet, och hjelpa dina elända.

that with right he may judge your people, and your downtrodden ones with justice.

3 Låt bergen frambära frid ibland folket, och högarna rättfärdighet.

May the mountains bear weal for the people, and the hills yield fruits of justice.

4 Han skall behålla det elända folk vid rätt, och hjelpa de fattiga, och förtrycka de försmädare.

The weak may he help to their rights, may he save the sons of the needy and crush the oppressor in pieces.

5 Man skall frukta dig, så länge sol och måne varar, ifrå barn och intill barnabarn.

May he live as long as the sun, while the moon shines – for ages and ages.

6 Han skall nederkomma såsom regn uppå ullskinn; såsom droppar, de der markena fukta.

May he be like the rain on the meadow, like showers that water the earth.

7 I hans tid skall den rättfärdiga blomstras, och stor frid, tilldess att månen intet mer är.

In his days may justice flourish, and welfare abound, till the moon be no more.

8 Han skall varda rådandes ifrå det ena hafvet till det andra, och ifrån älfvene allt intill verldenes ändar.

May he reign from ocean to ocean, from the river to the ends of the earth.

9 För honom skola buga de som i öknene äro, och hans fiender skola sleka stoftet.

May his foes bow down before him, his enemies lick the dust.

10 De Konungar vid hafvet och på öarna skola bära fram skänker; de Konungar utaf rika Arabien och Seba skola tillföra gåfvor.

May tribute be rendered by kings of the isles and of Tarshish; may gifts be brought by the kings of Sheba and Seba.

11 Alle Konungar skola tillbedja honom; alle Hedningar skola tjena honom.

May all kings fall prostrate before him, and all nations yield him their service.

12 Ty han skall frälsa den fattiga som ropar, och den elända som ingen hjelpare hafver.

For he saves the poor when he cries, the helpless and the downtrodden.

13 Han skall vara dem usla och fattiga nådelig, och de fattigas själar skall han hjelpa.

He pities the weak and the poor, he saves the lives of the poor.

14 Han skall förlösa deras själar utu bedrägeri och öfvervåld, och deras blod skall dyrt aktadt varda för honom.

He redeems them from wrong and from violence, for dear is their blood in his sight.

15 Han skall lefva, och man skall gifva honom af guld utu rika Arabien, och man skall alltid bedja inför honom, dagliga skall man lofva honom.

Long may he live; and may gold of Sheba be given him; prayer, too, be made for him ceaselessly, all the day long may men bless him.

16 På jordene ofvanpå bergen skall korn stå tjockt; hans frukt skall bäfva såsom Libanon, och skall grönskas i städerna, såsom gräs på jordene.

May the land have abundance of corn, to the tops of the hills may it wave. May the fruit thereof flourish like Lebanon, may men spring from the city like grass of the earth.

17 Hans Namn skall blifva evinnerliga; så länge solen varar, skall hans Namn räcka intill efterkommanderna; och genom honom skola de välsignade varda; alle Hedningar skola prisa honom.

May his name be blessed forever, may his fame endure as the sun. May all nations envy his blessedness, all tribes of the earth call him happy.

18 Lofvad vare Herren Gud, Israels Gud, den allena under gör.

Blest be the Lord God, Israel’s God, who alone does wonders;

19 Och lofvadt vare hans härliga Namn evinnerliga; och all land varde full med hans äro. Amen, Amen.

And blest be forever his glorious name. Let all the earth be filled with his glory. Amen and Amen.

20 En ända hafva Davids böner, Isai sons.

Here end the prayers of David, son of Jesse.