Psaltaren 71
1 Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
In thee, O LORD, do I put my trust: let me never be put to confusion.
2 Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
Deliver me in thy righteousness, and cause me to escape: incline thine ear unto me, and save me.
3 Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
Be thou my strong habitation, whereunto I may continually resort: thou hast given commandment to save me; for thou [art] my rock and my fortress.
4 Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
Deliver me, O my God, out of the hand of the wicked, out of the hand of the unrighteous and cruel man.
5 Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
For thou [art] my hope, O Lord GOD: [thou art] my trust from my youth.
6 Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
By thee have I been holden up from the womb: thou art he that took me out of my mother’s bowels: my praise [shall be] continually of thee.
7 Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
I am as a wonder unto many; but thou [art] my strong refuge.
8 Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
Let my mouth be filled [with] thy praise [and with] thy honour all the day.
9 Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
Cast me not off in the time of old age; forsake me not when my strength faileth.
10 Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
For mine enemies speak against me; and they that lay wait for my soul take counsel together,
11 Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
Saying, God hath forsaken him: persecute and take him; for [there is] none to deliver [him].
12 Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
O God, be not far from me: O my God, make haste for my help.
13 Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
Let them be confounded [and] consumed that are adversaries to my soul; let them be covered [with] reproach and dishonour that seek my hurt.
14 Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
But I will hope continually, and will yet praise thee more and more.
15 Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
My mouth shall shew forth thy righteousness [and] thy salvation all the day; for I know not the numbers [thereof].
16 Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
I will go in the strength of the Lord GOD: I will make mention of thy righteousness, [even] of thine only.
17 Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
O God, thou hast taught me from my youth: and hitherto have I declared thy wondrous works.
18 Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
Now also when I am old and grayheaded, O God, forsake me not; until I have shewed thy strength unto [this] generation, [and] thy power to every one [that] is to come.
19 Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
Thy righteousness also, O God, [is] very high, who hast done great things: O God, who [is] like unto thee!
20 Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
[Thou], which hast shewed me great and sore troubles, shalt quicken me again, and shalt bring me up again from the depths of the earth.
21 Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
Thou shalt increase my greatness, and comfort me on every side.
22 Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
I will also praise thee with the psaltery, [even] thy truth, O my God: unto thee will I sing with the harp, O thou Holy One of Israel.
23 Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
My lips shall greatly rejoice when I sing unto thee; and my soul, which thou hast redeemed.
24 Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
My tongue also shall talk of thy righteousness all the day long: for they are confounded, for they are brought unto shame, that seek my hurt.
