Psaltaren 7
1 Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
E IEHOVA e ko'u Akua, ke hilinai aku nei au ia oe: E hoopakele oe ia'u i ka poe a pau nana au i hoomaau mai; E hoola mai hoi oe ia'u;
2 Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
O haehae mai oia i ko'u uhane me he liona la, A mokumoku au, aohe mea e ola'i.
3 Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
E Iehova e ko'u Akua, iua i hana au i keia; Ina he hewa iloko o ko'u mau lima;
4 Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
Ina i hoihoi aku au i ka hewa i ko'u hoaaloha; A i lawe wale i ka ka mea i huhu hala ole mai ia'u;
5 Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
E pono e alualu mai ka enemi i ko'u uhane, a e hopu mai ia'u; A e hehi mai hoi ia i ko'u ola ilalo i ka honua, A e waiho iho hoi i ko'u uani malalo o ka lepo. (Sila)
6 Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
E ku oe iluna, e Iehova, i kou huhu, E hookiekie ae ia oe iho no ka hookano o ko'u poe enemi: E ala'e oe no'u i ka hookolokolo au i olelo mai ai.
7 Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
Oia, e hoopuni ai ke anainakanaka ia oe: Nolaila e hoi oe i kahi kiekie no lakou.
8 Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
E hookolokolo o Iehova i na kanaka; E hoopono mai oe ia'u, e Iehova, E like me ko'u pono, a me ko'u oiaio iloko o'u.
9 Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
Ke pule nei au e oki ka hana hewa o ka poe hewa; Aka, e hookupaa oe i ka poe pono; No ka mea, na ke Akua pono i hoao na naau a me na puupaa.
10 Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
O ko'u paku, aia no i ke Akua, Nana i hoola ka poe naau kupono.
11 Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
Ua malama mai ke Akua i ka poe pono, Ua huhu mai ke Akua i ka hewa i na la a pau.
12 Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
Ina i huli ole ia, e hookala no ia i kana pahikaua; Ua lena oia i kana kakaka, ua hooponopono no ia.
13 Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
Ua hoomakaukau no hoi ia i na mea e make ai nona; Ke pana iho la oia i na pua ahi.
14 Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
Aia hoi, ua nahunahu ia i ka hewa, Ua hookauhua no ia i ka ino, A ua hanau mai no hoi ia i ka wahahee.
15 Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
Ua eli iho la oia i ka lua a poopoo, Ua haule iho la no ia ilalo o ka auwaha ana i hana'i.
16 Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
E huli hou iho kana hana hewa ana maluna ona iho, A e haule iho hoi kona kolohe ana maluna o kona poo iho.
17 Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
E hoomaikai aku au ia Iehova no kona pono, E hoolea aku au i ka inoa o Iehova ke Kiekie loa.
