Psaltaren 69

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

Livra-me, ó Deus, pois as águas entraram até à minha alma.

2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

Atolei-me em profundo lamaçal, onde se não pode estar em pé; entrei na profundeza das águas, onde a corrente me leva.

3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

Estou cançado de clamar; a minha garganta se secou: os meus olhos desfalecem esperando o meu Deus.

4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

Aqueles que me aborrecem sem causa são mais do que os cabelos da minha cabeça; aqueles que procuram destruir-me, sendo injustamente meus inimigos, são poderosos: então restitui o que não furtei.

5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

Tu, ó Deus, bem conheces a minha insipiência; e os meus pecados não te são encobertos.

6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

Não sejam envergonhados por minha causa aqueles que esperam em ti, ó Senhor, Senhor dos exércitos; não sejam confundidos por minha causa aqueles que te buscam, ó Deus de Israel.

7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

Porque por amor de ti tenho suportado afrontas; a confusão cobriu o meu rosto.

8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

Tenho-me tornado um estranho para com meus irmãos, e um desconhecido para com os filhos de minha mãe.

9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

Pois o zelo da tua casa me devorou, e as afrontas dos que te afrontam cairam sobre mim.

10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

Quando chorei, e castiguei com jejum a minha alma, isto se me tornou em afrontas.

11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

Pus por vestido um saco, e me fiz um provérbio para eles.

12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

Aqueles que se assentam à porta falam contra mim; e fui o cântico dos bebedores de bebida forte.

13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

Eu porém faço a minha oração a ti, Senhor, num tempo acceitável: ó Deus, ouve-me segundo a grandeza da tua misericórdia, segundo a verdade da tua salvação.

14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

Tira-me do lamaçal, e não me deixes atolar; seja eu livre dos que me aborrecem, e das profundezas das águas.

15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

Não me leve a corrente das águas, e não me absorva ao profundo, nem o poço cerre a sua boca sobre mim.

16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

Ouve-me, Senhor, pois boa é a tua misericórdia: olha para mim segundo a tua muitíssima piedade.

17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

E não escondas o teu rosto do teu servo, porque estou angustiado: ouve-me depressa.

18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

Aproxima-te da minha alma, e resgata-a; livra-me por causa dos meus inimigos.

19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

Bem tens conhecido a minha afronta, e a minha vergonha, e a minha confusão; diante de ti estão todos os meus adversários.

20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

Afrontas me quebrantaram o coração, e estou fraquíssimo: esperei por alguém que tivesse compaixão, mas não houve nenhum; e por consoladores, mas não os achei.

21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

Deram-me fel por mantimento, e na minha sede me deram a beber vinagre.

22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

Torne-se-lhes a sua mesa diante deles em laço e para sua recompensa em ruína.

23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

Escureçam-se-lhes os seus olhos, para que não vejam, e faze com que os seus lombos tremam constantemente.

24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

Derrama sobre eles a tua indignação, e prenda-os o ardor da tua ira.

25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

Fique desolado o seu palácio; e não haja quem habite nas suas tendas.

26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

Pois perseguem àquele a quem feriste, e conversam sobre a dor daqueles a quem chagaste.

27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

Acrescenta iniquidade à iniquidade deles, e não entrem na tua justiça.

28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

Sejam riscados do livro dos vivos, e não sejam escritos com os justos.

29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

Eu porém sou pobre, e estou triste: ponha-me a tua salvação, ó Deus, num alto retiro.

30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

Louvarei o nome de Deus com um cântico, e engrandece-lo-ei com ação de graças.

31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

Isto será mais agradável ao Senhor do que o boi ou bezerro que tem pontas e unhas.

32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

Os mansos verão isto, e se agradarão; o vosso coração viverá, pois que buscais a Deus

33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

Porque o Senhor ouve os necessitados, e não despreza os seus cativos.

34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

Louvem-no os céus e a terra, os mares e tudo quanto neles se move.

35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

Porque Deus salvará a Sião, e edificará as cidades de Judá, para que habitem nela e as possuam.

36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

E herda-la-á a semente de seus servos, e os que amam o seu nome habitarão nela.