Psaltaren 66
1 En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
In finem. Canticum psalmi resurrectionis. Jubilate Deo, omnis terra;
2 Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
psalmum dicite nomini ejus; date gloriam laudi ejus.
3 Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
Dicite Deo: Quam terribilia sunt opera tua, Domine! in multitudine virtutis tuæ mentientur tibi inimici tui.
4 All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
Omnis terra adoret te, et psallat tibi; psalmum dicat nomini tuo.
5 Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
Venite, et videte opera Dei: terribilis in consiliis super filios hominum.
6 Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
Qui convertit mare in aridam; in flumine pertransibunt pede: ibi lætabimur in ipso.
7 Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
Qui dominatur in virtute sua in æternum; oculi ejus super gentes respiciunt: qui exasperant non exaltentur in semetipsis.
8 Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
Benedicite, gentes, Deum nostrum, et auditam facite vocem laudis ejus:
9 Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
qui posuit animam meam ad vitam, et non dedit in commotionem pedes meos.
10 Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
Quoniam probasti nos, Deus; igne nos examinasti, sicut examinatur argentum.
11 Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
Induxisti nos in laqueum; posuisti tribulationes in dorso nostro;
12 Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
imposuisti homines super capita nostra. Transivimus per ignem et aquam, et eduxisti nos in refrigerium.
13 Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
Introibo in domum tuam in holocaustis; reddam tibi vota mea
14 Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
quæ distinxerunt labia mea: et locutum est os meum in tribulatione mea.
15 Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
Holocausta medullata offeram tibi, cum incenso arietum; offeram tibi boves cum hircis.
16 Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
Venite, audite, et narrabo, omnes qui timetis Deum, quanta fecit animæ meæ.
17 Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
Ad ipsum ore meo clamavi, et exaltavi sub lingua mea.
18 Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
Iniquitatem si aspexi in corde meo, non exaudiet Dominus.
19 Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
Propterea exaudivit Deus, et attendit voci deprecationis meæ.
20 Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Benedictus Deus, qui non amovit orationem meam, et misericordiam suam a me.
