Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
To the chief Musician upon Shushan-eduth, Michtam of David, to teach; when he strove with Aram-naharaim and with Aram-zobah, when Joab returned, and smote of Edom in the valley of salt twelve thousand. O God, thou hast cast us off, thou hast scattered us, thou hast been displeased; O turn thyself to us again.
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
Thou hast made the earth to tremble; thou hast broken it: heal the breaches thereof; for it shaketh.
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
Thou hast shewed thy people hard things: thou hast made us to drink the wine of astonishment.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth. (Selah)
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
That thy beloved may be delivered; save [with] thy right hand, and hear me.
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
God hath spoken in his holiness; I will rejoice, I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Gilead [is] mine, and Manasseh [is] mine; Ephraim also [is] the strength of mine head; Judah [is] my lawgiver;
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Moab [is] my washpot; over Edom will I cast out my shoe: Philistia, triumph thou because of me.
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
Who will bring me [into] the strong city? who will lead me into Edom?
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
[Wilt] not thou, O God, [which] hadst cast us off? and [thou], O God, [which] didst not go out with our armies?
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Give us help from trouble: for vain [is] the help of man.
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
Through God we shall do valiantly: for he [it is that] shall tread down our enemies.
