< Psaltaren 55 >

1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.
Inclina ó Deus os teus ouvidos à minha oração, e não te escondas da minha súplica.
2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;
Atende-me, e ouve-me: lamento na minha queixa, e faço ruído,
3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.
Pelo clamor do inimigo e por causa da opressão do ímpio: pois lançou sobre mim a iniquidade, e com furor me aborrecem.
4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
O meu coração está dolorido dentro de mim, e terrores da morte cairam sobre mim.
5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
Temor e tremor vieram sobre mim; e o horror me cobriu.
6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
Pelo que disse: Oh! quem me dera asas como de pomba! porque então voaria, e estaria em descanço.
7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)
Eis que fugiria para longe, e pernoitaria no deserto (Selah)
8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
Apressar-me-ia a escapar da fúria do vento e da tempestade.
9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
Despedaça, Senhor, e divide as suas línguas, pois tenho visto violência e contenda na cidade.
10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
De dia e de noite a cercam sobre os seus muros; iniquidade e malícia estão no meio dela.
11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
Maldade há dentro dela: astúcia e engano não se apartam das suas ruas.
12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
Pois não era um inimigo que me afrontava: então eu o houvera suportado: nem era o que me aborrecia que se engrandecia contra mim, porque dele me teria escondido.
13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
Mas eras tu, homem meu igual, meu guia e meu intimo amigo.
14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
Consultávamos juntos suavemente, e andavamos em companhia na casa de Deus.
15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)
A morte os assalte, e vivos desçam ao inferno; porque há maldade nas suas habitações e no meio deles. (Sheol h7585)
16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
Porém eu invocarei a Deus, e o Senhor me salvará.
17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
De tarde e de manhã e ao meio dia orarei; e clamarei, e ele ouvirá a minha voz.
18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
Livrou em paz a minha alma da peleja que havia contra mim; pois havia muitos comigo.
19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
Deus ouvirá, e os afligirá, aquele que preside desde a antiguidade (Selah) porque não há neles nenhuma mudança, e portanto não temem a Deus
20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.
Ele pôs as suas mãos naqueles que tem paz com ele: quebrou a sua aliança.
21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.
As palavras da sua boca eram mais macias do que a manteiga, mas havia guerra no seu coração: as suas palavras eram mais brandas do que o azeite: contudo, eram espadas nuas.
22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.
Lança a tua carga sobre o Senhor, e ele te susterá: não permitirá nunca que o justo seja abalado.
23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
Mas tu, ó Deus, os farás descer ao poço da perdição; homens de sangue e de fraude não viverão metade dos seus dias; mas eu em ti confiarei.

< Psaltaren 55 >