Psaltaren 46

1 En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.

2 Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;

3 Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. (Sela)

4 Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.

5 Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.

6 Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.

7 Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)

8 Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.

9 Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.

10 Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene.

11 Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)