Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
huic David iudica Domine nocentes me expugna expugnantes me
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
adprehende arma et scutum et exsurge in adiutorium mihi
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
effunde frameam et conclude adversus eos qui persequuntur me dic animae meae salus tua ego sum
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
confundantur et revereantur quaerentes animam meam avertantur retrorsum et confundantur cogitantes mihi mala
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
fiant tamquam pulvis ante faciem venti et angelus Domini coartans eos
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
fiat via illorum tenebrae et lubricum et angelus Domini persequens eos
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
quoniam gratis absconderunt mihi interitum laquei sui supervacue exprobraverunt animam meam
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
veniat illi laqueus quem ignorat et captio quam abscondit conprehendat eum et in laqueo cadat in ipso
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
anima autem mea exultabit in Domino delectabitur super salutari suo
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
omnia ossa mea dicent Domine quis similis tui eripiens inopem de manu fortiorum eius egenum et pauperem a diripientibus eum
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
surgentes testes iniqui quae ignorabam interrogabant me
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
retribuebant mihi mala pro bonis sterilitatem animae meae
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
ego autem cum mihi molesti essent induebar cilicio humiliabam in ieiunio animam meam et oratio mea in sinum meum convertetur
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
quasi proximum quasi fratrem nostrum sic conplacebam quasi lugens et contristatus sic humiliabar
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
et adversum me laetati sunt et convenerunt congregata sunt super me flagella et ignoravi
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
dissipati sunt nec conpuncti temptaverunt me subsannaverunt me subsannatione frenduerunt super me dentibus suis
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Domine quando respicies restitue animam meam a malignitate eorum a leonibus unicam meam
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
confitebor tibi in ecclesia magna in populo gravi laudabo te
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
non supergaudeant mihi qui adversantur mihi inique qui oderunt me gratis et annuunt oculis
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
quoniam mihi quidem pacifice loquebantur et in iracundia terrae loquentes; dolos cogitabant
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
et dilataverunt super me os suum dixerunt euge euge viderunt oculi nostri
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
vidisti Domine ne sileas Domine ne discedas a me
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
exsurge et intende iudicio meo Deus meus et Dominus meus in causam meam
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
iudica me secundum iustitiam tuam Domine Deus meus et non supergaudeant mihi
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
non dicant in cordibus suis euge euge animae nostrae nec dicant devoravimus eum
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
erubescant et revereantur simul qui gratulantur malis meis induantur confusione et reverentia qui magna loquuntur super me
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
exultent et laetentur qui volunt iustitiam meam et dicant semper magnificetur Dominus qui volunt pacem servi eius
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
et lingua mea meditabitur iustitiam tuam tota die laudem tuam
