Psaltaren 30
1 En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.
“A psalm, a song at the dedication of the temple, of David.” I will extol thee, O Lord; for thou hast lifted me up, and hast not suffered my enemies to rejoice over me.
2 Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.
O Lord my God, I cried loudly unto thee, and thou hast healed me.
3 Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)
O Lord, thou hast brought up from the nether world my soul: thou hast kept me alive, that I should not go down to the pit. (Sheol h7585)
4 I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.
Sing unto the Lord, O ye his pious ones, and give thanks to the memorial of his holiness.
5 Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.
For his anger is momentary, [but] life is in his favor: in the evening [cometh] weeping to stay for a night, but in the morning, there is joyful song.
6 Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.
And I had said indeed in my prosperity, I shall never be moved.
7 Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.
Lord, by thy favor hadst thou caused my mountain to stand in strength: thou didst hide thy face, [and] I was terrified.
8 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.
Unto thee, O Lord, will I call; and unto the Lord will I make supplication.
9 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?
What profit is there in my blood, when I go down to the grave? Shall the dust thank thee? shall it announce thy truth?
10 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.
Hear, O Lord, and be gracious unto me: Lord, be thou a helper unto me.
11 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;
Thou hast changed my mourning into dancing for me; thou hast loosened my sack-cloth, and girded me with joy.
12 På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.
To the end that my glorious soul may sing praise to thee, and never be silent. O Lord my God, for ever will I give thanks unto thee.
