Psaltaren 2

1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

Porque se amotinam as gentes, e os povos imaginam a vaidade?

2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

Os reis da terra se levantam, e os príncipes consultam juntamente contra o Senhor e contra o seu ungido, dizendo:

3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

Rompamos as suas ataduras, e sacudamos de nós as suas cordas.

4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

Aquele que habita nos céus se rirá: o Senhor zombará deles.

5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

Então lhes falará na sua ira, e no seu furor os turbará.

6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

Eu porém ungi o meu Rei sobre o meu santo monte de Sião.

7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

Recitarei o decreto: o Senhor me disse: Tu és meu Filho, eu hoje te gerei.

8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

Pede-me, e eu te darei as nações por herança, e os fins da terra por tua possessão.

9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

Tu os esmigalharás com uma vara de ferro; tu os despedaçarás como a um vaso de oleiro.

10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

Agora pois, ó reis, sede prudentes; deixai-vos instruir, juízes da terra.

11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

Servi ao Senhor com temor, e alegrai-vos com tremor.

12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.

Beijai ao Filho, para que se não ire, e pereçais no caminho, quando em breve se acender a sua ira: bem-aventurados todos aqueles que nele confiam.